Det här jäkla halsonda/tjocka/svullna vill inte släppa taget. Jag har alltid lika svårt att acceptera att jag är sjuk. Nu är det lite lättare att bara vara, det var svårare när jag jobbade. Då gick jag till jobbet in i det sista och det är faktiskt inte bra. Stefan var hemma igår och är även hemma idag och tar hand om Alice, men han tar även hand om mig. Jag är glad över att det är just honom jag är gift med. Han är väldigt gullig mot mig när jag är sjuk. Se bara på den här perfekta skålen med kakor, jordgubbar och glass. Det saknas bara en klick grädde, hehe, men kan inte få allt. 😉
Stefan fixar lunch och bad mig passa vildapan en stund och sa att hon förmodligen ville sova. Nix, det ville hon inte. Hon ville ligga i soffan och leka tittut under sin snuttefilt. Hon har börjat med ett morrande ljud, ett ljud hon gör både när hon är koncentrerad men även när hon börjar bli på dåligt humör. Ibland är det svårt att veta vad hon vill tycker jag… Men jag lär mig mer och mer för varje dag som går. En sak jag lärt mig är att så fort man tror att man kommit in i några rutiner ändras de om.
/Angelica
Krya på dig! Hittade ett nytt intressant program på svtplay. Kanske ngt som kan intressera frun. En dansk dokumentärserie om 4 kvinnor som går på ”lyckopiller” (ordet används i serien) och som får chansen att lära sig leva utan. Redskapen är förändring av kost, motion, sätt att tänka. ”Receptet på lycka” heter den. Mycket tänkvärd och också rörande ”resa” att följa. (Skrattar för mig själv: har naturligtvis ingen aning om det kan passa men tror det på ngt sätt.. Tror att du är intresserad av det som ”rör livet”)
Vad härligt det är att få läsa någonstans att någon tycker att det kan va svårt att veta vad barnet vill! Alla säger hela tiden att man automatiskt vet med sina egna barn, men det tror jag är skitsnack. Jag väntar mitt första och tror att det kommer vara jäkligt svårt att veta vad bebisen vill hela tiden. Uppfriskande att läsa om någon som är lite osäker ibland! Tack.