Jag har tittat klart på serien The affair. Mannen Noah i serien påminner väldigt mycket (utseendemässigt) om en man jag var tillsammans med för fem år sen. Ett förhållande som slutade i en hemsk rättegång. Jag har skrivit lite om det här innan i bloggen. Igår var det exakt fem år sen vi sågs sista gången (förutom under rättegången, nästan ett år efter).
Förhållandet var väldigt stormigt från första stund. Han var mycket äldre än jag, nästan 20 år äldre. Han var manipulativ och på kort tid förändrade han mig som person. Han sa åt mig hur jag skulle prata, hur jag skulle klä mig, hur mitt hår skulle vara och vilka människor jag fick umgås med. Han bestämde vilken musik jag skulle lyssna på (klassisk musik) och vad jag skulle äta och dricka. Han dumförklarade mig ofta och när jag sa att jag blev ledsen försvarade han det med ”Men det är för att du är så ung som du inte förstår det, det kommer du att göra när du också är vuxen”. Han var våldsam och blev svart i ögonen på bara några få sekunder. Jag var alltid tvungen att tänka på hur jag sa saker, om jag sa ord i fel ton eller pratade för fort blev han väldigt arg.
Jag är glad att jag lyckades ta mig ur den relationen. Jag är glad att jag hade vänner och familj som tvingade mig att bryta med honom. Jag önskar att andra kvinnor som lever i relationer med män som slåss och är manipulativa också kunde ta sig därifrån. Trots allt han gjorde mot mig på väldigt kort tid ville jag fortfarande ha honom tillbaka, trots att jag sista gången vi sågs var tvungen att åka till akuten efter att ha blivit slängd i golvet flera gånger.
Jag gick hos en psykolog efter det här och hon sa att ljuset, dofter och årstiden kanske kunde påminna mig om tiden med honom längre fram… Länge förknippade jag vintern med honom. Länge trodde jag att jag såg honom på stan när jag såg en pälsmössa eller en färgglad scarf. Nu förknippar jag den här årstiden med att vänta barn, med förväntningarna inför att Alice skulle födas. Att för varje vecka se magen växa. Och nu är det vinter och jag får se hur Alice växer och utvecklas. För varje dag som går minns jag lite mindre från den hemska tiden. Men jag kommer aldrig någonsin att glömma det som hände. Någon gång i framtiden hoppas jag kunna jobba med att hjälpa andra kvinnor som lever i relationer med män som slåss.
/Angelica
Blev helt tårögd när jag läste det här. Jag har inte följt din blogg så länge, kanske några månader. Så underbart att du får ersätta sorg-vinter med Alice-vinter! Den bästa käftsmällen mot den killen. Ljuvligt att du har det så bra nu. Stor kram från en annan journalist, som är mamma till två pojkar.
Åh vad modigt av dig att berätta, jag blir så ledsen när jag hör om sånt här :-(. Det som är så vanligt idag blundar vi för, vill inte veta, vill inte berätta. Skönt att du hade kvar tillräckligt mycket självkänsla för att bryta dig lös från honom – jag vet en som levde med en psykiskt sjuk man i många, många år och som tillslut blev en fånge i sitt eget hem innan hon kom sig därifrån…. Hon har det mycket, mycket bättre nu tack och lov och är en av de finaste och starkaste kvinnorna jag mött, en riktig kvinnorättskämpe 🙂 Tänk att det ibland krävs något hemskt för att vi ska resa oss upp och gå starkare därifrån…
Se på Stefan och Alice med glädje. En sådan gränslös lycka och kärlek som ni skriver om, rakt ut och mellan raderna – den helar allt. Det måste den göra. För vad kan vara vackrare än det? Vad kan läka såren mer än det? Kram på er, alla tre, och hoppas verkligen att vi får möjlighet att ses någon gång. ♥
Så himla mycket känslor jag när läser detta inlägg. Imponerad och stolt över att du vågar berätta. Så otroligt ledsen för att du varit med om detta hemska, men samtidigt känner jag mig glad över att du tillsammans med familj och vänner tog dig ur och idag lever ett helt annat liv.
En sann förebild. Många kramar till dig.
Berätta mer i podden!
Tack för att du vågar dela med dig! Har en faster som även hon levde i en osund relation, men blev sedan lyckligt gift med en underbar man! Skönt att även du hittat rätt 🙂 önskar er allt gott! Ni verkar vara en så härlig familj!! 🙂 bless! /Emma
Vilket viktigt inlägg du skriver! Och så starkt av dig att dela med dig. Jag arbetar som socialsekreterare och möter tyvärr ofta liknande situationer. Ämnet är så tabubelagt och att lyfta fram det är så viktigt!
Hej, herregud vad stark du är som person som vågar berätta om detta för alla som läser din blogg, väldigt fint gjort. Att våga berätta och dela med dig av dina egna erfarenheter kan nog hjälpa många. Återigen, väldigt väldigt fint gjort.
Vad starkt och bra av dig att berätta. Det är så många som har varit eller är i samma situation. Jobbar som polis och möter dagligen kvinnor som lever i sådana här relationer. För vissa slutar det riktigt illa. Det är så bra att du visar att helt vanliga vettiga fina och smarta tjejer kan hamna i sådan här förhållanden. Otroligt bra att du berättar och tack och liv att du fick det liv du lever nu <3
Starkt av dig att berätta om det, så himla viktigt att belysa och våga prata om det!
Hej Angelica!
När jag läste detta inlägg så fick det mig att börja gråta, det gör så fruktansvärt ont inom mig att läsa det här! Jag vet själv hur svårt det är att komma ur ett sådant förhållande, jag vart själv misshandlad av mitt ex, han tvinga även mig massa olika saker som att inte fick träffa min familj och massa annat! Jag är glad över att jag lyckades ta mig ur det, och att jag har hittat min livs kärlek nu, och som att jag väntar mitt första barn så kan jag släppa/glömma denna hemska händelsen genom att vara lycklig nu med hjälp av min graviditet och även med hjälp av min familj, vänner och min man!
Massa kramar till dig Angelica! ❤️