Scenariot är följande; Det är becksvart i sovrummet, jag och Angelica sover och plötsligt så gnyr Alice högt och irriterat kl 01:10
Jag ställer mig upp och säger: Åh vad jobbigt!
Angelica: Vaddå?
Jag *trött och irriterad*: Jag måste lyfta upp henne!
Angelica *helt oförstående*: Varför då?
Jag *frustrerad över att Angelica inte förstår mig*: Jag måste mata henne!
Angelica *helt lugn och fokuserad*: Nej? Hon hade bara tappat nappen.
Jag *överlycklig*: Tack snälla Munchkin!!!
Alice får sin napp av Angelica och alla somnar om som om inget hade hänt.
Jag var helt övertygad att klockan var tidigt morgon och det egentligen var dags för mig att gå upp om några minuter. Hade Angelica inte sagt något så hade jag säkerligen stått i duschen efter att jag hade gjort i ordning en flaska som Angelica kunde mata Alice med.
/ Stefan
Haha!
Jag skrattar igenkännande nu men det är inte lika nöjsamt när man knappt har koll om det är dag eller natt, hej sömnbrist ich vintertid!
haha ja, det är lite läskigt när man tror att det är morgon mitt i natten. Men väldigt skönt när man kommer på att man får somna om. 🙂 Kram A