Dags för lucka 16 i bloggjulkalendern som Knave startade och idag ska jag alltså skriva om en av mina svagare sidor som förälder. Jag skulle säga att en av mina svagare sidor är att jag tror att jag kan allt lite bättre när det kommer till Alice. Jag är hemma med henne dag ut och dag in och det är klart att jag har kommit henne närmre än vad Stefan har. Men… jag måste lära mig att släppa taget lite mer när Stefan är hemma. Jag påpekar ofta saker som han gör ”fel” och lägger mig nästan alltid i saker som han gör med henne. ”Har du känt att ersättningen inte är för varm?”, ”Torkade du verkligen henne helt torr när du bytte blöja?” är frågor jag ofta ställer.
Jag är medveten om det här dåliga beteendet och jag har faktiskt blivit lite bättre på det. Jag vet att Stefan kan ta hand om henne lika bra som jag kan, och han gör inga fel som kan skada henne. Det är mer att jag vill att han ska göra de på mitt sätt. Varför nu mitt sätt skulle vara bättre?!
Allt blev mycket bättre den helgen jag åkte bort, då var jag tvungen att lita på att Stefan skulle klara av att ta hand om Alice helt själv. När jag kom hem var deras relation bättre och Stefan var säkrare i sin roll som pappa. Det betyder inte att jag ska åka bort igen, för det vill jag inte. Men jag måste helt enkelt ta ett steg tillbaka ibland och låta Stefan göra saker på sitt sätt, för det är minst lika bra som mitt. Han är en fantastisk pappa till Alice, den bästa faktiskt!
/Angelica
Hehe känner igen mig i det beteendet… ^^ My way or the high way 😉 Nämen det ÄR svårt att släppa kontrollen fast man vet att det säkert går bra på ett annat sätt 🙂