Året var 2006 och jag jobbade fler timmar om dygnet än vad jag sov. Jag gick upp tidigt på morgonen, åkte till kontoret och skrev, sen jobbade jag även som vimmelreporter/fotograf på kvällarna, jag kom sällan i säng före 01:00. Jag körde på i ett väldigt högt tempo, även när jag hade lunginflammation och hög feber fortsatte jag att jobba. Varför? För att jag hade hört att ”folk stod på kö för att få jobba med det jag gjorde. Du kan snabbt bli utbytt!”. Jag var sjukt glad och stolt över att få jobba på en tidning, men utöver jobbandet blev det även en hel del festande. Tillslut sa kroppen stopp.
Jag jobbade med 40 graders feber på Idolfinalen 2006 i december, Markus Fagerwall tog hem segern och jag stod på Café Opera nedanför scenen och väntade på att han skulle uppträda med vinnarlåten. Jag var fruktansvärt yr i huvudet och kände mig riktigt sjuk. Vi fotografer väntade och väntade på att han skulle komma, så fort han hade kommit och spelat sin låt kunde jag få åka hem och sova. När han kom blev det kaos framme vi scenen och jag puttades runt och minns att jag inte alls fick till några bra bilder.
Jag vaknade morgonen efter hemma hos min mamma och kunde inte lyfta huvudet från kudden. Det var bara helt stelt i nacken. Jag orkade inte ens få panik, jag var bara helt slut. Mamma försökte få mig att sätta hakan mot bröstet, men det gick inte. Mamma förstod direkt att nåt var fel så hon ringde en ambulans. Väl på sjukhuset efter provtagning konstaterade läkarna att jag hade fått hjärnhinneinflammation. Jag blev sängliggande i flera veckor och sjukskriven i nästan två månader. Jag kommer alltid att förknippa den julen med ångest.
Vi har alltid spelat Carolas ”Jul i Betlehem” hemma i december och just den här julen uppträdde Jessica med sin skolklass med låten ”The little drummer boy”. Det är och kommer alltid vara min favoritjullåt. När Jessica stod där i vit klänning på scenen och sjöng låg jag på Huddinge sjukhus och grät. Jag visste något som inte hon visste. Trots att de hade hittat felet med mig ville inte febern gå ner… De ville ta nya prover.
En läkare kom in och bad min mamma gå ut från rummet. När mamma gått ut frågade läkaren om jag haft oskyddat sex. Och ja, det hade jag. Flera gånger. Då sa läkaren något som fick mitt hjärta att stanna. Hon sa att de var oroliga över mina värden, att de inte förstod varför min feber inte gick ner, att de misstänkte att jag hade HIV. Hon sa att jag kunde få prata med en psykolog om jag ville och sen lämnade hon rummet. Jag var i chock. HIV? Jag? Nej? Det kunde inte stämma. Mamma kom tillbaka in i rummet och jag var så ledsen att jag knappt kunde prata. De timmarna det tog att få provsvaret är utan tvekan de värsta timmarna jag någonsin upplevt. När läkaren berättade att jag inte hade HIV och min feber äntligen började gå ner kunde jag andas ut. Jag var frisk.
[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=KtHDt1tEgPw[/youtube]
/Angelica
Men fy så hemskt!
Skönt att det gick bra med hjärnhinneinflammationen iaf.
Men det där med HIV, stört att de handlade på det sättet!
Det där med att känna sig utbytbar gäller dock ALLA brancher idag, tyvärr.
Och värre blir det. 🙁
Kram på dig!
Och PS. Håller med ovan om att det är stort och fint av dig att dela med dig av dig själv och ditt liv! <3 DS.
Ahh så trist, men ja, skönt att jag blev frisk! 🙂 Massa kramar och tack för att du läser och alltid är så flitig med att kommentera. Det gör mig glad! <3 Kram A
Usch vilken hemsk upplevelse, tur att det slutade bra i alla fall. Jag tycker så mycket om när du skriver sådana här personliga texter, det känns fint att få läsa.
Men huuu..vännen vilket vidrig situation.
Åh kan så känna igenom mig i det där att alltid vara utbytbar. Tyvärr gäller det inte för endast journalister/mediefolk numera, utan även som sjuksyrra, ekonom, läkare måste man vara på topp och bara prestera prestera prestera. Glad att du har vänt från det livet! Och jösses vilket tur att du inte blev smittad av något hemskt.
Det var en vidrig, vidrig dag. Och en vidrig tid för övrigt. Du var så himla himla sjuk. 🙁
Älskar dig Lillis!
Men gud vad sjukt! Vilken läkare! Insinuera att en patient har HIV utan att först ta reda på provsvaren! Sjukt!
Kram på dig
Men SHIT vad läskigt!!! Men att dom inte tog prover INNAN dom sa nåt om HIV! Varför skulle du måsta ligga där och tro att du har HIV i flera timmar i onödan? Så sjukt!
Ja, det tyckte jag (och min mamma) också. 🙁 Kram A