Angelica Lagergren

I dag var min första dag med Alice helt ensam, om vi räknar bort bilresan in till stan i morse. Jag har fått en smakbit av min kommande föräldraledighet och även en viktig insikt i hur Angelica har det om dagarna. Och jag ska erkänna för er, men aldrig för Angelica, att det har varit lite läskigt. Jag menar, det är första gången det bara är jag som är där en hel dag. Rekordet förut är typ fyra timmar. Det är en trygghet att ha Angelica där helt klart. Nu är det här en dag och ska absolut inte raljeras med det Angelica gör. Det ska även tilläggas att i dag kanske även ska räknas som en bra dag trotts Sprallsons halvbuttra humör.

Men jag har ju förstått att det gäller att sänka kraven på dagen. På morgonen tänkte jag att ”när vi kommer hem i eftermiddag så ska jag göra det och det och det”. Facit; Jag har inte gjort ett skit. Vad har hänt sen vi kom hem kl 17:00?

1. Jag hann halvt gå på toa innan Alice vaknade.
2. Alice har ätit 3 gånger, jag har ätit tea och mackor till middag.
3. Alice har sovit två timmar i min famn.
4. Jag hann blogga innan punkt tre.

Jag tänkte att all den här tiden som finns på dagen, och framförallt och faktiskt enbart den tid Alice sover så borde man ju hinna med någonting. Men ja, somnar hon i din famn efter att hon är på gränsen till övertrött så blir det inget gjort. Hon låg tom på min mobilarm så jag satt där och njöt av hennes andetag. Det var en fin stund.

Jag ser fram emot morgondagen. Då ska vi äta frukost och lunch. Det är faktiskt det enda jag tänker planera in imorgon. För strängare planer än så går faktiskt inte att göra. Så det har jag lärt mig, lösa ramar och önskan att göra saker men inga krav.

/ Stefan