Vi fick en kommentar om att vi och många andra bloggare verkar ha de så lätt med våra bebisar och inte ha några problem. Att hon får kämpa med flaskan och att få sin bebis att somna. Och jag kan faktiskt förstå hennes kommentar. I många bloggar målas det upp en drömbild av hur det är att vara mamma (och pappa). Att det mest är gulligull och en dans på rosa små fluffiga moln. Att det räcker att ta en kopp kaffe mot tröttheten. Men så är det ju inte i verkligheten, inte alltid i alla fall.
När vi började skriva om graviditeten och Alice första tid pratade vi innan om att vi vill vara så ärliga som möjligt i bloggen. Om det är jobbigt, då skriver vi om det. Men samtidigt vill vi inte att det ska bli en gnällig och negativ blogg, men ingen av oss försöker måla upp en fasad av att det är bättre än vad det är.
Vissa dagar är det superkämpigt att vara mamma. En sak som jag tycker är väldigt jobbigt är när Alice skriker och det nästan inte går att trösta henne. Det är hon ofta när hon är övertrött, då är det verkligen skrikfest. Men jag är otroligt tacksam och glad över att hon tar flaska utan problem, eftersom amningen var så himla kämpig. Jag vet inte vad jag hade gjort annars, ungen behöver ju få mat i sig. Sen är jag otroligt glad över att hon sover så mycket som hon gör på nätterna, för jag VET att det är väldigt ovanligt att små bebisar gör det. Men jag är också medveten om att det kan ändras när som helst, det är ju hon som är chef och bestämmer reglerna här hemma nu.
Något som jag tycker är jobbigt med att vara mamma är oroskänslorna. Jag är väldigt ofta orolig över att nåt ska hända med Alice, jag mår dåligt när hon skriker och är ledsen. Jag vill att hon ska må bra och vara nöjd. Jag har pratat med vår BVC-sköterska om det här och hon säger att det är viktigt att en bebis får visa känslor. Alice har rätt att vara arg och ledsen. Det är bra för henne och hennes utveckling! Men med det menar jag inte att jag låter henne ligga och skrika i onödan, tro mig, det gör jag inte eftersom jag mår dåligt när hon skriker. Nu kan jag dock känna att det är okej att hon är ledsen ibland och inte stressa upp mig över det.
Nu ska jag åka iväg till stallet och fodra, kanske kanske rida också. Om jag vågar. Sen jag blev mamma är jag även räddare än innan. Fjantigt kanske, men så är det.
/Angelica
För mig är det faktiskt oftast en ”dans på rosor”, enkel graviditet, amningen jättesmidig, sonen skriker i stort sätt aldrig och oftast sover han bra. Sällan det inte är på topp men vet ju att det kan vända närsomhelst såklart! Dock var förlossningen långdragen och mindre rolig, men annars skäms man nästan för att allt är så bra men jag lär ju kunna berätta om det ändå…
Jag sitter i samma båt. Första 2 veckorna tyckte jag var hemska pga alla hormoner men annars tycker jag att livet är enklare än på länge! Amningen sket sig eftersom hon sondmatades och fick ersättning på sjukhuset. Den lilla skvätt hon fick av mig gjorde henne inte mätt – så jag sket i det och la av! Utan skuldkänslor eller sorg! Bästa jag gjort. Hon sover bra och är bara glad när hon är vaken. Trodde jag skulle dö av uttråkning av att bara gå hemma men man hittar ju sitt nya sätt ganska snabbt om man bara accepterar att det är ”det här jag gör just nu” och inte ställer massa onödiga krav på sig själv. Sammanfattningsvis kan jag säga att bli förälder är MYCKET enklare än jag trodde det skulle vara! Det finns såna också – inte bara zombieföräldrar;)
Tack Angelica för detta inlägget! Som nybliven mamma med en massa olika ”problem” känns det skönt att få läsa ett sånt här inlägg. Jag är inte den enda, vilket det ibland känns som. Återigen, tack! 🙂 Det gjorde min morgon lite ljusare..
Vad skönt att inlägget kunde göra din morgon ljusare. <3 Massa kramar A
Jag känner precis som du! Har också haft (och har) så svårt för gråten. Och svårt att hitta på saker för att jag är rädd att min tjej ska bryta ihop. Hon är en ganska bestämd varelse så jag har lite dig för min rädsla. Amningen krånglar och hon vägrar flaska. Men egentligen, det gör ju inget om hon bryter ihop på stan någon gång. Jag gör ju mitt bästa, även du.
Och sömnbristen blir man ju totalt förstörd av. Min bäbis får gärna äta på natten, bara hon somnar om (vilket hon inte alltid gör).
Jaja, ville mest säga att du inte är ensam! Kämpa på!
Vad skönt att läsa att nån mer känner som jag! (Även om man såklart önskar att en själv och alla andra hade det superlätt hela tiden). Tror också jag måste ta mig i kragen och våga mig ut på aktiviteter för att dels inte bli galet uttråkad men även för att se att vi faktiskt överlever även om det blir lite skrik. Och kanske träffa andra mammor som har liknande känslor (har tyvärr inte tajmat min graviditet med kompisarnas utan hamnat mittemellan de som har barn på dagis och de som vill bli/är gravida)!
Ja, att ”överleva” lite skrik är nog bästa botemedlet. Det är ju, som Angelicas (och även min) BVC-sköterska säger, inte alltid så farligt som det låter. Bara att de behöver få ut det. Och man gör ju allt man kan för att trösta.
Och shit vad ensam man blir! Jag har tur som har många olika öppna förskolor/babycafen inom gångavstånd. Min tjej hatar naturligtvis vagnen också så det är bra att det är bäravstånd. Har blivit helt förundrad när jag läser i bloggar att de drar runt på olika pressvisningar och middagar. Lillan har svårt att fokusera på att äta och somna ”offentligt”.
Men – hittills har allt blivit bättre och bättre så snart är väl den här perioden i mitt liv över. Ska försöka njuta av när det går bra och min lilla tjej ler sitt härliga leende!
Ja, allt är ju som du skriver perioder som går över. Alice hängde ju med mig på grejer redan från början och kan nu somna när som helst och var som helst, även om det är prat och musik. Jag hoppas att det håller i sig. Men skulle jag upptäcka att hon hade svårt att komma till ro bland människor skulle jag försöka gå undan såklart. Kramar A
Det är nog väldigt olika vad man har för inställning, förväntningar på sin bebis och vad man tycker är jobbigt. Jag har aldrig haft några förväntningar på att de ska sova hela nätter när de är några månader, jag skulle snarare tycka det var konstigt om de inte skulle vilja amma. Dessutom skulle brösten bli spända. Däremot skulle jag gärna vakna utvilad en morgon.
Men har aldrig behövt lyssna på skrikiga övertrötta bebisar. Det skulle jag nog tycka vara jobbigare. Alla tre har blivit nöjda så fort de fått komma till bröstet och alla har somnat lätt vid bröstet. Mycket lättskötta bebisar tycker jag, Andra skulle säkert tycka det är jobbigt att amma så fort bebisen vill dygnet runt och sällan vara hemifrån på kvällarna då det är amning och närhet som gäller.
Hej!
Jag har en dotter som är tre dagar äldre än Alice och det är så kul att läsa om hennes utveckling! Pruttljud med munnen har min tjej precis också börjat med 🙂
Hur är hon när ni lägger henne på golvet? Vänder hon på sig från rygg till mage än? Vet att man inte ska ”stressa” varandra men jag tycker bara det det är skoj. Tack för en bra blogg!!
Heej! Åh vad roligt med en bebis så nära i ålder! 🙂 Nej, hon har inte börjat vända sig. Hon hatar att ligga på mage och blir så arg när jag lägger henne så… haha. MVänder sig din dotter? Pruttljuden är underbara. Den senaste veckan har hon även börjat skrika när hon är glad, alltså riktigt högt! Kram A