Nu har jag precis kommit hem efter ett yogalatesair-pass på Sats. Så härligt! Jag behövde verkligen komma iväg och träna och koppla bort alla tankar. Jag behöver öva på att inte ta åt mig av kommentarer här i bloggen som gör mig ledsen. Men det är väl så för många som nyligen blivit föräldrar, att det finns en osäkerhet kring föräldraskapet.
Jag vill inget hellre än att ge Alice en bra och trygg uppväxt. Att ge henne villkorslös kärlek och omtanke. Att ge henne min tid. Men för att vara en bra mamma kan jag inte släppa mitt jag helt. Då blir jag ingen bra mamma. Jag vill kunna tänka på mig själv också utan att få skuldkänslor.
Nu ska jag gosa ner mig i soffan nära Sprallan och snusa henne i nacken. Jag är otroligt tacksam över att få vara hennes mamma.
/Angelica
Jag skulle vilja avsluta denna diskussion så här:
Egentligen tror jag inte att personerna som deltar i denna diskussion är särskilt mottagliga för någon litteratur jag presenterar, eftersom personliga påhopp verka vara det enda intressanta. Det är skrämmande att politikerna har drivit detta förskoletroende så långt att många inte tror att vi föräldrar är det bästa för våra barn. Men genom tystnad har vi ingen möjlighet att ändra familjepolitiken. Några exempel på intressant läsning kommer här:
* Gordon Neufeld som skrivit boken: Våga ta plats i ditt barn liv. Hur föräldrar har förlorat sin roll som anknytningspersoner i sina barns liv och ersatts av jämnåriga. Fenomenet kallas jämnårigorientering. Den här sk jämnårigorienteringen får stora effekter på barnens utveckling.
* Magnus Kihlbom: Små barn far illa i förskolan.
http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2010/09/13/sma-barn-far-illa-forskolan
* Steve Biddulph som skrivit: Raising babies. Att lämna barn under 3 år på förskola och psykisk ohälsa.
http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/3337272/My-warning-to-parents-is-simple-one-in-five-children-put-into-nursery-early-will-develop-mental-health-problems.htm
* Per Kågeson som skrivit boken: Tid för barn. Förespråkare av förskola från 3 år.
* Hugo Lagercrantz: Läkare och professor. B la
http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article10760918.ab
* Brist på forskning om forskning om småbarns hälsa i svensk förskola:
http://sjunne.com/2012/09/12/franvaro-av-forskning-om-sma-barns-socio-emotionella-utveckling-och-halsa-i-svensk-forskola/
*Ulla Waldenström: Mår barnen bra i förskolan?
http://foraldrarochbarn.se/hur-mar-barnen-pa-dagis/
* Hemmaföräldrars nätverk. Intressanta artiklar.
http://www.hemmaforaldrar.se/jonas_himmelstrand_forskolan_forskningen.htm
*Psykisk ohälsa bland barn och unga:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/studera-hur-forskolan-paverkar-barns-trygghet_8359668.svd
Jag tycker att ni båda verkar vara två fantastiska föräldrar. Jag har själv inga barn (än), men när jag läser eran blogg så blir jag väldigt imponerad av hur ni löser allt.
Jag är säker på att Alice kommer få en riktigt bra uppväxt och jag tvivlar inte en sekund på att ni ger henne den bästa kärleken man kan ge sitt barn.
När jag blir mamma kommer jag tänka på er!
Ni är en så fin liten familj. Kramar till er alla tre
Jag håller helt med!! Glad mamma – glad bebis!
Jag ska på chefsutbildning på torsdag hela dagen på mitt jobb och min lilla tjej är 2,5 månad. Jag ser inget fel med det. Jag älskar mitt jobb men det betyder inte att jag inte älskar min lilla tjej.
Styrkekram till dig!
Sofia, så här skriver du: ”Tänk att det inte går att hålla sig till sakfrågan i diskussionen. Men det brukar tyda på att man inte har så mycket vettigt att säga…”
Fast det tycker jag snarare är ditt problem då du i ditt första inlägg diskuterade vad de köpt för soffbord, eller du kanske menar att det hade med ”sakfrågan i diskussionen” att göra?
Nej på andra frågan också, jag struntar i vad du jobbar med eller om du är högutbildad. Räcker gott för mig med att veta att jag själv är det.
Jag skulle tycka att det var spännande om Sofia kunde presentera någon slags källa för sina påståenden? Hon har uttryckt vid ett flertal tillfällen att hon har vana att granska forskning och jada jada. Presentera något då, Sofia! Du påstår att andra avviker från diskussionen och inte håller sig till fakta, vad gör du själv?
Jag skulle vilja avsluta denna diskussion så här:
Egentligen tror jag inte att personerna som deltar i denna diskussion är särskilt mottagliga för någon litteratur jag presenterar, eftersom personliga påhopp verka vara det enda intressanta. Det är skrämmande att politikerna har drivit detta förskoletroende så långt att många inte tror att vi föräldrar är det bästa för våra barn. Men genom tystnad har vi ingen möjlighet att ändra familjepolitiken. Några exempel på intressant läsning kommer här:
* Gordon Neufeld som skrivit boken: Våga ta plats i ditt barn liv. Hur föräldrar har förlorat sin roll som anknytningspersoner i sina barns liv och ersatts av jämnåriga. Fenomenet kallas jämnårigorientering. Den här sk jämnårigorienteringen får stora effekter på barnens utveckling.
* Magnus Kihlbom: Små barn far illa i förskolan.
http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2010/09/13/sma-barn-far-illa-forskolan
* Steve Biddulph som skrivit: Raising babies. Att lämna barn under 3 år på förskola och psykisk ohälsa.
http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/3337272/My-warning-to-parents-is-simple-one-in-five-children-put-into-nursery-early-will-develop-mental-health-problems.htm
* Per Kågeson som skrivit boken: Tid för barn. Förespråkare av förskola från 3 år.
* Hugo Lagercrantz: Läkare och professor. B la
http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article10760918.ab
* Brist på forskning om forskning om småbarns hälsa i svensk förskola:
http://sjunne.com/2012/09/12/franvaro-av-forskning-om-sma-barns-socio-emotionella-utveckling-och-halsa-i-svensk-forskola/
*Ulla Waldenström: Mår barnen bra i förskolan?
http://foraldrarochbarn.se/hur-mar-barnen-pa-dagis/
* Hemmaföräldrars nätverk. Intressanta artiklar.
http://www.hemmaforaldrar.se/jonas_himmelstrand_forskolan_forskningen.htm
*Psykisk ohälsa bland barn och unga:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/studera-hur-forskolan-paverkar-barns-trygghet_8359668.svd
Hej Angelica!
Jag har läst er blogg en tid då jag har en son som är ungefär i Alice ålder, å jag älskar den! Jag vill blev så arg när jag såg kommentarerna ang lämning på förskola vid 1 års ålder, jag arbetar själv på förskola där barnen är just 1 år. Barnen tar inte skada av o lämnas hos oss! Visst, en del barn kräver lite längre inskolning för att bli trygga, men de flesta barn springer in på morgonen och vinkar glatt hej då till mamma och pappa. Jag skulle aldrig stå ut med att arbeta om barnen inte kände sig trygga, det handlar inte om i vilken ålder man lämnar barnen, anser jag, utan om vilken personal man lämnar barnen till! Å jag är tror nog ni kommer känna vilken personal det klickar med. Ta inte åt dig av dessa negativa kommentarer, ni gör vad som är bäst för er och ert barn!
Forskning visar att vi inte ska dricka alkohol, stressa för mycket, äta socker, sova för lite, med mera, med mera…. Av diverse personliga anledningar gör många av oss dessa saker ändå. Forskring visar att det finns nackdelar med att barn börjar på förskola innan tre års ålder, men låt folk fatta egna beslut. Angelicas och Stefans beslut är säkert noga övervägt.
Sofia, en mamma som mår bra är bättre än en mamma som inte mår bra. Mår en mamma bra av att vara hemma i två-tre år så är väl det toppen! Det gör dock inte alla och jag tror att det som gynnar bebisen allra mest är att ha föräldrar som mår gott i sig själva, då blir man nämligen också en bättre förälder. Att ge någon skuldkänslor för att barnet bara får vara hemma ett år känns så otroligt präktigt. För egen del skulle jag göra precis som Angelica men så har jag också ett toppenjobb som jag mår bra av att gå till.
Kanske det hela handlar om avundsjuka hos dig? Du tog ju till t.ex. upp deras soffbord (vilket börjar avslöja att det hela handlar om avundsjuka från din sida) och antydde att de gjorde felprioriteringar. Kanske har de betydligt mer pengar än vad du har och det bordet syns lika mycket i deras budget som ett bord från IKEA syns i din budget?
Tänk att det inte går att hålla sig till sakfrågan i diskussionen. Men det brukar tyda på att man inte har så mycket vettigt att säga…
Vad vill du höra, att vi är högutbildade med god ekonomi, stor vana att läsa och kritiskt granska forskningsartiklar
Hej! Tror säkert att det finns för och nackdelar med tidig förskolestart precis som det finns med allt annat – dock är det för mig föga förvånande att det åter igen är kvinnliga forskare som ska pracka på andra kvinnor hur de ska ta hand om sina barn för att inte vara dåliga mödrar (den här Annica som flera refererar till som säger att barn ska vara hemma till 3 års ålder)
Här kommer en artikel som visar på de positiva effekter en tidig förskolestart har för barnets liv upp i vuxen ålder:
http://www.dn.se/nyheter/tidig-dagisstart-det-basta-for-de-allra-flesta-barn/
Vad säger den artikeln egentligen? Ingenting. Ingenting relevant. Ingenting om hur tryggheten och anknytning påverkas att lämna bort en 1 åring på förskola.
När man ska presentera forskningsresultat söker man fram stora sammanställningar där man gått igenom många artiklar. Jag förstår att alla inte har en forskarutbildning bakom sig, men att länka till en enskild artikel ger ingenting.
Sorgligt att det verkar vara så många mammor som inte kan sätta sina små barns behov främst under de första åren.
Det som är sorgligt här är dina kommentarer Sofia. Att påstå att det är sorgligt att så många mammor inte kan sätta sina barns behov först under de första åren är verkligen ett slag under bältet. Inte ok. Och nej, jah har inte mitt barn heltid på förskolan. Två dagar behöver jag bara använda mig av förskola för närvarande men har inga problem med att respektera att vänner både har sina barn hemma på heltid eller i förskolan fem dagar i veckan.
Misstänker att du egentligen vantrivs oerhört eftersom du har ett sådant behov av att försöka få andra mammor att framstå som sämre än vad du själv anser dig vara. DET är sorgligt.
Hur kommer det sig för övrigt att du har tid att läsa och kommentera bloggar så här på förmiddagen? Borde du inte fokusera på ditt/dina barn?
Men herregud vad jag gör på dagarna,om jag arbetar eller är hemma osv hör INTE till denna diskussion
Jag är väldigt intresserad av att se länkar till de vetenskapliga studier du hänvisar till eller åtminstone länkning till relevant källinformation. Hittills har du nämligen bara yppat din egen åsikt. Dessutom i en otrevlig ton som tycks ha till syfte att trycks ner andra med åsikter som går emot dina egna ”sanningar”. Om du vill framstå som hjälpande bör du åtminstone kunna länka till någon information som stöder det du påstår. Främst tycker jag dock att du ska arbeta på tonaliteten i dina inlägg samt förmågan att respektera de som tänker annorlunda än dig. Jag tror också på att barnets bästa är att ha föräldrar som är lyckliga och mår bra.
Jag är väldigt intresserad av att se länkar till de vetenskapliga studier du hänvisar till eller åtminstone länkning till relevant källinformation. Hittills har du nämligen bara yppat din egen åsikt. Dessutom i en otrevlig ton som tycks ha till syfte att trycka ner andra med åsikter som går emot dina egna ”sanningar”. Om du vill framstå som hjälpande bör du åtminstone kunna länka till någon information som stöder det du påstår. Främst tycker jag dock att du ska arbeta på tonaliteten i dina inlägg samt förmågan att respektera de som tänker annorlunda än dig. Jag tror också på att barnets bästa är att ha föräldrar som är lyckliga och mår bra.
Hej familjen!
Läste kommentarerna nedan, usch så trist att folk ”rasar” så för en sådan bagatell. Inte hade dom gått fram och vågat kritiserat öga för öga.
Vill bara berätta en sak, kanske inte har med saken att göra men ändå:
Jag pratade med barn/ungdomsterapeut för några månader sedan.
Han berättade att vi inte är anpassade för ett mamma/pappa/barnsamhälle.
Vi människor har levt i grupp sedan första tiden på jorden. Fortfarande lever människor i grupp över stora delar av världen, där barnen tas omhand av syskon, fastar, mostrar, grannar m.m från det att dom är små. Barn har alltid tagits hand om andra utöver sina föräldrar i alla tider. Vad är det som är så upprörande med det? Borde inte det betyda att vi är anpassade för ett liv i grupp från det att vi är pyttesmå?
Familj är inte bara mamma och pappa, familj kan vara så mycket mer än så.
Glada föräldrar, glada barn. Punkt.
Precis, du skriver det ju själv! 1-åringarna togs hand om anknytningspersoner i hemmets trygghet, i små grupper. Inte lämnades dem 10 timmar på en förskola med många barn och få vuxna, där anknytningspersonerna hela tiden byts ut. Detta var ju pinsamt om det var något försök att jämställa med dagens förskola.
Du som ”högutbildad och med stor erfarenhet av att läsa forskningsartiklar” borde har mer ödmjukhet inför att det inte finns någon absolut sanning. Lär dig av historien, det man en gång tagit för ”sanning” kan bli motbevisat i nästa generation. Se t.ex på hur Freuds teorier en gång i tiden hyllades och lade grunden för psykoanalysen, för att idag i många kretsar inom den psykologiska och psykiatriska vetenskapen bli totalt utskrattad.
Det är bra att du och din partner har funnit ett sätt att uppfostra era barn och leva ert liv på som ni tror på helhjärtat och som ni känner att ni har uppbackning i ”forskningen” för att implementera (just det sista verkar ju vara viktigt för er). Skönt, finn styrka i det för dig. Du behöver inte predika för andra hur de ska leva sina liv eller uppfostra sina barn, för att låt oss vara ärliga varken du eller någon annan vet säkert till 100% att de gör vad som är rätt för sina barn. Det är omöjligt, var ödmjuk nog att erkänna det. Vi gör alla vårt bästa och hoppas på det bästa. Har man tur får man lyckliga, trygga och välanpassade barn. Men inget barn kommer någonsin ha en ”perfekt” barndom, eller vara perfekt. Dock om ens barn verkar olyckligt, inte utvecklas som hen ska osv får man vara ödmjuk nog att tänka om och ändra på situationen. Jag tror att en av de viktigaste och svåraste uppgifterna man har som förälder är att hitta ett sätt att ”go with the flow” – man kan inte ha total kontroll på en annan individ, man kan inte alltid styra en annan individ, ibland blir det på ett sätt fastän man arbetat för och lagt grunden för att det ska bli på ett annat. Det är ok, man är inte en misslyckad människa eller förälder för det, man måste helt enkelt kunna ”ställa om” och följa med i utvecklingen som barnet går igenom.
Sedan jag själv blev mamma är det en sak jag har insett; jag ska aldrig mer döma eller ha åsikter om hur en annan människa uppfostrar sitt barn för alla gör så gott de kan och även om man gör det så blir det ändå skrik och gråt, missnöje och kaos ibland. Det är bara så det är. (Självklart pratar jag inte nu om föräldrar som misshandlar sina barn på något sätt).
Men inte behöver du bli ledsen över att få information om något som ni inte verkar ha så stor kunskap om. Det vore väl snarare elakt om alla kommentarer skulle bekräfta hur fantastiskt det är att lämna bort sin 1 åring. Ni har lång tid kvar innan Alice är 1 år. Läs på ordentligt om 1 åringar på förskola så kommer ni säkert ändra inställning till tidig förskolestart.
Men Sofia, du kallar det information/kunskap. Det är helt galet. Det är en åsikt du framför, inte någon odiskutabel fakta. Precis som vi andra låter dig ha din ÅSIKT så låt oss ha en annan. Försök i alla fall se lite utanför din bubbla där det tydligen funkar att ha barnen hemma länge, och inse att inte alla kan ha det så. För mig är det självklart att både föräldrar och barn ska få må så bra som möjligt, och det är jag säker på att Angelica och Stefan har som utgångspunkt i sitt beslut.
Ytterligare en ”expert”.
Det som är än mer intressant med er som är emot förskola är hur ni verkar ha ett behov av att verkligen pracka på folk era åsikter. Det ni tycker är rätt och ingenting annat (baserat på selektivt utvalda källor).
Ni har ingensomhelst rättighet att pracka på folk vad ni tycker på just det sättet ni gör. Men det kanske grundar sig i att ni själva egentligen inte är riktigt lyckliga och måste därmed tvinga på omgivningen vad ni tycker utan att ha någon somhelst respekt för att andra tycker annorlunda. Försök verkligen träna på respekt för andras åsikter, det behövs uppenbarligen.
Angelica skrev tydligt att för att vara en bra mamma så behöver hon se till att inte helt tappa sig själv. Det gäller alla människor. Lyckliga människor blir bra mycket bättre föräldrar än olyckliga människor. Jag tror att lyckliga människor oftast heller inte har några större problem att acceptera att olika människor vill göra på olika sätt i just dessa sammanhang. De inser att alla är olika och har olika behov. Olyckliga människor tenderar att ta ut sin egen olycka på andra och klarar därmed inte av att respektera olikheter på samma sätt.
Ja, jag generaliserar. Mycket. Men det är du sysslar med är oerhört respektlöst Sofia. Inse att alla inte behöver tycka som du.
Sofia, jag tänker inte ge mig in i denna diskussion då jag tror det är omöjligt att du och jag skulle kunna enas i denna fråga. Jag vill istället bara ge dig tipset att det går att framföra en åsikt utan att den genomsyras av syrlighet, dryghet och är hemskt nedlåtande. Värt att tänka på!
Usch. Ta inte åt dig av dumma människors kommentarer! Även om det är lättare sagt än gjort.
För det första: jag tycker t ex att det är fantastiskt att se hur mitt barn har sitt ”egna lilla liv” med kompisar som han pratar om när han inte är på förskolan. Han har såå roligt där och tycker så mycket om personalen. Det värmer hjärtat att se sitt barn ha fina relationer till flera andra människor. Om man vill stanna hemma länge med sina barn – fine, men dagis skadar inte barnen. Många av oss har gått på dagis, inte sant? Är vi förstörda på något vis?
För det andra: det är jättefint för dessa människor om de kan och vill stanna hemma heltid med sina barn. Tummen upp till dem att de gör det som passar dem. MEN. Jag undrar hur deras barn kommer att bli som vuxna människor när deras föräldrar uppenbarligen inte respekterar andra föräldrars val och tycker sig ha rätt att påstå att man både är ego och en dålig förälder osv osv, om man lämnar sina barn på dagis. VAD för människor tycker sig ha rätt att bete sig på det sätter?!
Nej, tacka vet jag folk som har vett att respektera andra människor. Folk som kommenterar idiotiskt kommer troligtvis föra över sitt dåliga beteende på sina barn. Vilken björntjänst de gör sina barn när de uppfostrar dem till respektlösa och oempatisks vuxna människor som tror sig veta allt och tror sig ha rätt att bete sig hur de vill.
Märks det att jag är lite arg 😉 det är verkligen inte ok att dessa människor sitter och får nyblivna föräldrar att må dåligt. Snälla, ta inte åt dig av vad de säger. Fokusera på vad ni känner är rätt och lita på ert egna omdöme. Lyssnar man på allt alla säger så blir man tokig då det finns så mycket ”experter” därute numera. Lyssna på de människor ni känner och litar på i första hand. Inte självutnämnda experter som tycker att de vet och kan bäst.
Bra inlägg Annica!
Håller med Elin, jättebra inlägg Annica! Ni är fantastiska föräldrar till lilla Alice, försök inte ta åt er av vad de skriver för dumheter till er, även om det är svårt. Många kramar till er! /Frida
http://barnbloggsystrar.spotlife.se
Alltså åh! Hoppas du kan skaka av dig det negativa! Jag är heeeelt övertygad om att om föräldern/föräldrarna mår bra så mår barnet bra! Är ny förälder och det är fasiken inte lätt! Är tacksam för er blogg och hur ärligt ni skriver! Ha det gott!
Åh vad tråkigt. .såg kommentaren och jag blev till och med ledsen, hur kan man skriva så?? Skaka av dig fina du, sov gott.
Åh du ska inte ta åt dig, hur svårt de än är. Försök skaka av dig de. Du vet vad som är bäst för din dotter och du ÄR en fantastisk mamma till henne. De strålar om er tillsammans. Alla har tankar och funderingar som nya mammor. Du verkar vara en jätte härlig tjej! Keep up the spirit, KRAMAR / Lina, 20-årig, jobbar som guide i utlandet.
Att klanka ner på andras föräldraskap är ett sätt att söka bekräftelse på sitt eget värde. Det är bara svaga människor som tar sig friheten att klanka ner på andra för att höja sig själva. Jag förstår att ni blir ledsna för alla vill sitt eget barns bästa. Ni är fantastiska föräldrar och har sunda åsikter. Försök glömma det negativa som skrivits och fortsätt följa era instinkter som Alices föräldrar. Kram på er och tack för en fantastisk blogg!
Jag förstår att du blir ledsen, men skit i dem! Som så många så klokt skrev är vi bortskämda i Sverige med vår långa föräldraledighet, och att vara hemma ett helt år är få förunnat i resten av världen. Glada föräldrar är lika med glada barn. Ni rockar!
Ta inte pt dig. Avundsjuka människor skriver elaka saker. Du verkar vara världens bästa mamma och du gör allt rätt.
Hej, ta inte åt dig av dessa nedvärderande kvinnor som inte har nått annat roligt än att klaga på andra och försöker vara så otroligt duktiga…skratta åt dem det gör jag. De finns vissa som gömmer sig bakom elaka kommentarer men låt de bara passera, ingen som orkar lyssna på deras negativa tankar ändå. Kramar!!