Det blev ett minst sagt sorgligt farväl. Först åt vi dock en mysig middag med pannkakstårta till dessert som Caroline gjort. Sen satt vi och tittade på gamla bilder, det älskar jag verkligen att göra. Jag kan minnas hur det luktade på platser när jag ser foton, vilken känsla jag hade i kroppen.
Caroline och Alice gosade och pratade massor innan det var dags att säga hej då. Tårarna ville inte sluta rinna och det sista jag sa var ”Hör av dig när du vill, även om du gjort nåt dumt. Hör av dig om du behöver pengar”. Lilla Skarven (som jag kallar henne) har blivit stor. Älskade fina syster, du betyder så oerhört mycket för mig. Du är så klok, så omtänksam och fantastisk. <3
Nu sitter jag hemma i soffan med en kopp te och mascara i precis hela ansiktet. Jag hatar som sagt att säga farväl, det gör så ont i hjärtat.
/Angelica
Tänker på hela er familj! Ett farväl är alltid jobbigt men hon är snart hemma igen! 🙂 Tänk hur fort ert första år som gifta gick. Det känns jobbigt nu men snart är hon hemma hos er igen. Har Caroline någon blogg också så man kanske kan följa även henne på hennes livs resa 😀