En bild på lilla familjen som kommer kunna dela lika på matningen om ett tag.
Jag har fått en del frågor om hur det går med amningen. Jag har bestämt mig för att trappa ner på den. Jag får se hur lång tid det tar innan jag slutar helt. Alice blir inte mätt av min mjölk (oavsett hur långa stunder jag ammar) så det är mer för min egen skull jag fortsatt amma. Jag tycker att det är mysigt och för lilla A är det mer än bara mat, det är ju närhet och trygghet också.
Det känns lite jobbigt och tråkigt att jag inte stod ut längre… Men samtidigt så har jag vänner som varit förvånade/imponerade av att jag fortsatt så länge som jag faktiskt har kämpat på. Och tro mig, jag har kämpat. Jag ville verkligen att det skulle fungera, men inte till vilket pris som helst. Jag skrev förut att jag köpte en pump för att öka produktionen (eftersom A inte ville äta utan bara skrek) men det fungerade inte heller. Det kom max 50 ml de gånger jag pumpade.
Hur som helst, nu ska jag börja dra ner på amningen. Jag ammar kanske 6-7 gånger per dag nu så tänkte öka på ersättningen de gånger jag inte ammar och kanske amma 4-5 gånger om dagen till att börja med. Min tanke från början var att amma henne tills hon var ett halvår, så tror jag inte att det kommer att bli nu.
Varje matningstillfälle tar ungefär en timme. Först tio minuter på varje bröst, sen rapa. Sen flaska (med massa rapar). Jag ser fram emot att matningen bara kommer bli nåt bra, inte nåt ångestladdat. De gånger A inte skriker och krånglar när hon ammar är underbara, men de tillfällena är inte så ofta tyvärr.
/Angelica
Man ska göra det som fungerar bäst för en själv och ens bebis. Blir saker och ting ångestladdade så kan det aldrig vara bra!
Blir så trött på pressen mammor får på sig när det gäller detta, och att det är samtidigt är så otroligt mycket dubbelmoral i och med att man sen ”ska” känna sig obekväm med att amma bland folk. Nej. Usch och fy. Mammor ska bara få känna att de gör sitt bästa för sina små bebisar, oavsett vad det innebär, och slippa en massa tvång hit och dit pga av andras åsikter.
Jag är i samma situation. Min dotter blir inte heller nöjd med de hon äter från mig och de upptäckte vi väldigt tidigt. Vi använder NAN 1 och det funkar mycket bättre. Tidigare så blev hon bara frustrerad över att det förmodligen kom för lite och bara totalvägrade äta i princip. Så har just bestämt mig för att trappa ner och börja avsluta amningen då det bara blir en frustration hos både mig och Sheila när det inte alls flyter på bra. Bättre för alla inblandade tycker jag! 🙂
Hej! Brukar aldrig kommentera men jag känner igen mig så i det du skriver. Min son är 11veckor och föddes tre veckor förtidigt. Pga en infektion fick vi läggas in och han sondmatades. Hans sugteknik kom aldrig igång så de var väldigt kämpigt att få honom att gå upp i vikt när han väl skulle helammaS. Tyckte de var väldigt jobbigt att veta att han inte gick upp för att jag inte kunde göra honom mätt. Han kunde ammas i timmar och ändå var han hungrig. Nu får han tillägg efter varje amning och har fått en fin kurva. Jag vet inte hur länge jag orkar kämpa med amningen. Det gånger han inte skriker vid bröstet eller Av hunger efter amning innan flaskan är klar är väldigt få, men underbara precis som du skriver.
Tack för att du lyfter ett ämne som berör så många!
Det här med amning är verkligen inte lätt. Jag ger ersättning till min lilla tjej på 7v sen 4v tillbaka, då vi upplevt att hon inte blir mätt. Och ger då ersättning på kvällen. Men eb fråga, hur märkte ni att hon inte blev mätt? Gick hon inte upp som hon skulle? Vår lilla tjej gick upp fint i vikt och gör fortfarande, men vi kände som sagt att hon inte blev mätt på kvällen. Trots att jag ammade 1tim så sörpla hon i sig 90ml på flaska direkt efter.. Jag tycker mest amningen är en stress och ångest.. Men Bvc säger hela tiden att det blir bättre man får kanske amma varannan timme några dgr och så skulle det bli bättre… Men det tycker inte jag.. Tycker du är stark som kämpar på!
Tråkigt att amningen ska bli ångest-laddad. Här också med på ett annat vis. Det kommer mycket mjölk och riktigt fort så lillen får jätteont i magen och skriker efter varje amning. 🙁
Börjar bli lite bättre nu, men måste ge kolik-droppar innan varje mål för att slippa magvärken. Längtar tills amningen är över faktiskt, så man smidigare kan mata på cafe osv. Släpper han bröstet nu så sprutar det mjölk åt alla håll .. Kan vara jobbigt på offentliga platser.
Hoppas det blir bättre hos er med bara ersättning. Inget fel med det!! 🙂
Jag helammar min son som är 2 månader. Men jag har använt amningsnapp sedan han föddes ( han kom till världen 1 månad för tidigt) och nu vill han inte ta bröstet utan. För mig har amningen nästan blivit till ett ångestmoment fast jag har tillräckligt med mjölk för att han ska gå upp i vikt. Som många här skriver, amningen ska inte skapa ångest. Så oavsett hur man matar sitt barn så ska det vara en fin stund tillsammans.
Åh jag kände bara att jag ville svara dig Sanna! Jag hade det exakt likadant med min dotter som nu är 3 månader och det är bara senaste 3-4 veckorna som jag har ammat utan amningsnapp och nu har hon börjat gå upp i vikt med raketfart och allt funkar hur bra som helst med amningen! Det tog egentligen bara en dag för henne att faktiskt ta bröstet. Problemet för vår del var att hon inte förstod hur hon skulle ta bröstet så jag testade att själv föra in bröstvårta/del av vårtgården i munnen på henne (klämma ihop lite i sidled liksom). Gör så fortfarande men ibland lyckas hon ta bröstet utan att jag behöver ”peta in det”. Men har du inte testat det så kan det ju vara värt att prova! Det var inget jag fick tips om från någon (vilket jag tycker verkar konstigt eftersom att det funkade så bra?!) utan råkade komma på själv.
Lycka till framöver!
Heja dig! Tycker man är en perfekt mamma oavsett hur man matar sin bebis! Själv ger jag ersättning på kvällen för att få sova längre sammanhängande. Inte alls bra enligt vissa men toppen för mig! Kram Åsa
Förstår dig helt och hållet! Pumpade ut mjölk till min lille son (för tidigt född) i sex veckor. Kände mig som en mjölkko… Försökte amma honom men vi fick bara till det någon gång ibland. Nu får han ersättning och är nöjd och glad –> nöjd och glad mamma. Lycka till!
Jag har precis samma situation med min son på fem veckor.. Dock börjar jag med ersättning och avslutar med bröstet/n. Då blir det sådär mysigt och han avslutar och blir nöjd vid bröstet. Då är han ju inte ”panik hungrig” när det är dax för tutte mys 😉
Prova 🙂
Åh vad jag känner igen tankegångarna och känslorna. Jag ammade mina tvillingar i bara fem veckor… Fem veckor av fet ångest och en sjuk smärta i bröstvårtorna. Vi tilläggsmatade vid varje amningstillfälle och det var inte det enklaste när man dubbelammar och sen ska flaskmata två, själv. Ojoj.
Men det var som en väldigt tung sten släppte när vi bestämde oss för att sluta. Då kunde man koncentrera sig på allt annat än amning och sina tuttar. Det var så skönt!
Bra beslut. Amma ska inte vara ångest. Bra kämpat! Du har gett henne en fantastisk start! Kram
Precis som det var för mig! Eller nja.. Min lille ville/kunde inte få tag om bröstet, utan bara skrek å skrek när jag försökte amma. Detta ledde till en gråtandes mamma som mådde otroligt dåligt tillslut.. Jag kämpade å kämpade. Testade pumpa å ge på flaska (Ville ju ge honom bröstmjölk) men tillslut kände jag mig som en ko. Allt tog sån tid så jag gjorde inget annat än försöka amma, ge ersättning, pumpa ut bröstmjölk å så på det igen! Fy… Nej, jag gav upp efter 3-4 månader. Men jag var så arg å besviken på mig själv. Skämdes nästan för att jag inte kunde amma mitt barn. Men efter nån månad utan amning så vart jag mycket lugnare å mer avslappnad. Allt handlade inte om mat längre! Så jag tycker att du gör rätt. Jag lovar att det kommer att kännas skönt! Kram
Känner igen mig så väl i din berättelse om er amning!
Med andra barnet blev det bättre men jag kommer alltid att minnas hur ångestladdad amningen kunde vara. Gör det som blir bäst för er tillsammans! Ni har kämpat så väl. Er lilla fina flicka kommer att må utmärkt även med ersättning.
Jag förstår dig och du får tänka att Alice har fått i sig det viktigaste och att ni kan få mysiga matstunder ändå. Glad mamma = glad Alice och glad Alice = glad mamma. ❤️ Kram