Igår hängde jag med Johanna och hennes gulliga dotter Molly. Vi shoppade i Täby centrum och åt mjukglass från McDonalds – så gott! Men en sak som jag funderat på med mammaledigheten, det är mysigt och underbart, men inte riktigt som jag hade tänkt mig… De dagar vi bara är hemma tycker jag påminner om att vara hemma från jobbet och vara sjuk. Minus stressen att kolla jobbmailen trots att man inte borde.
Jag är otroligt tacksam över att vi i Sverige kan vara hemma med våra barn så länge (så tolka mig inte fel där), men det är ju inte semester direkt. Jag tycker allra bäst om att gå upp på morgonen, äta frukost och sen åka iväg och göra någonting. En eller två dagar i veckan är det skönt att skrota runt hemma och mysa med Alice, men om jag inte gör nåt känner jag mig som sagt sjuk. Det kanske blir bättre ju äldre A blir? Då blir det mer lek och mindre sova på dagarna.
Vad hittar ni på om dagarna? Är mammaledigheten som ni hade tänkt er? Hur länge ska ni vara hemma? Jag ska inte vara hemma i ett år längre, men mer om det längre fram.
/Angelica
Vår son föddes i nov 2012 så hela den kalla vintern satt jag med han på mitt bröst o sniffade i nacken 🙂 Älskade o vara hemma från första stund och jag är en jätte aktiv person som jobbat som flygvärdinna o rest överallt o alltid haft fullt upp! Sen när han utvecklades mer o mer började vi gå på rytmik, öppna förskolan, träffa massa vänner eller bara va hemma o baka. Nu är vi bästa vänner o jag får aldrig långtråkigt med honom sen har vi en dotter som är 8v så han är hemma med oss o går inte på förskola, tanken är i aug 2015 då är han 2 år 9mån, min sambo ska vara hemma 2dagar i veckan okt-jan o detta är för oss den ultimata lyckan! Att ha 2 friska barn som man älskar o få dela varje dag med! Känner mig inte alls stressad, är 26år o ska antagligen jobba tills man är 67år så jag njuter av varje dag med våra barn!!!
Jag var hemma med min dotter tills hon var 2,5 och jobbade hemifrån. Jag önskar såklart att jag kunde vara hemma lika länge med E, men det är nog inte lika lätt om jag inte börjar tjäna mer pengar på bloggen. 🙂 Men att kunna ha sidoprojekt i samband med mammaledigheten som vi har det gör nog otroligt gott tror jag. 🙂 Jag förstår dock att man längtar tillbaka till jobbet och jag förstår dom som önskar vara hemma tills barnen är tre, vi är ju alla olika och det är ju det som är så härligt 🙂 kramar!
Med mitt första barn var jag hemma nio månader, jobbade sedan tre och var efter det hemma fem till. Den här gången ska jag vara hemma ett och ett halvt år och det känns verkligen underbart. Många har frågat hur jag ska stå ut men min man är alltid ledig på fredagar så på detta sätt får vi långhelg varje helg. Dessutom tänker jag försöka ha massor av små projekt igång hemma i huset, utveckla bloggen och förhoppningsvis skriva lite på en roman. Om det hinns med 🙂 Låter nog mer romantiskt än vad det blir men efter förra ledigheten vet jag att när man väl är tillbaka på jobbet känns det som om man aldrig har varit borta . Kram Kikan
Jag tyckte det var väldigt lugnt i början när jag fick mitt första barn, man fikade, gick promenader osv kändes som man hade hur mycket tid som helst haha, men sen när sonen blev äldre blev det mer och mer krav på att underhålla honom osv, nu när jag precis fått mitt andra barn så vet jag inte var tiden tar vägen? Känns som man aldrig har tid för någonting hahaha…kram!
annasvarld.vimedbarn.se
Är så skönt att läsa er blogg och kommentarerna. Känns mindre ensamt då. Jag tänker också mkt på mitt arbete och saknar kollegor och pulsen som arbetet ger. Funderar på att börja jobba ngn helg i månaden till att börja med. Jag jobbar inom vården och tänker försöka utnyttja de obekväma arbetstiderna så jag är hemma mer i veckorna istället när sambon jobbar. Jag tycker verkligen om att vara hemma med vår dotter men ibland skulle jag vilja ha en längre stunds egentid. Dock funkar inte det just nu då dottern är oerhört mammig o nöjer sig inte med pappa. Men jag försöker njuta av stunderna istället. En dag kanske det bara är pappa som duger.
//Cecilia
Det är inte alls som jag tänkt mig. Jag tycker det är lite tråkigt samtidigt som det är skönt. Skönt att slippa känna stress och press från jobbet men saknar också att ha en målbild för dagen. Min bebis är tre månader men har fortfarande lite svårt att känna mig nöjd att jag endast ska ta hand om henne. Ett besök på BVC blir liksom veckans höjdpunkt! Tror som någon skrev att hemmalivet blir mer givande när bebisen blir äldre och ger mera tillbaka. När jag vaknar om mornarna av att min bebis är pigg och ligger och jollrar högt känner jag mig först trött och sur. När jag tittar ner i spjälsängen får jag då ett stort leende som gör att all min trötthet försvinner. Ännu en dag med min bebis 🙂
I början kände jag precis likadant! Sa efter bara några veckor att jag ville börja jobba snabbt. Nu är min lilla kille 8 månader och jag var in på jobbet igår och berättade att jag blir hemma ända tills augusti nästa år (han är då 1 år och 7 månader). Nu älskar jag verkligen att vara hemma med honom, se hur han utvecklas och lär sig nya saker varje dag 🙂 Enda sedan han var 12 veckor har vi gått på babysång och nu går vi även på babysim och babycafe (plus öppna förskolan och föräldraträffar) och det är så kul att hänga med andra föräldrar! Det här trodde jag aldrig om mig själv 😉
Jag minns att tänkte med första barnet att det kunde bli lite långtråkigt från början. Jag hade planerat som de flesta att vara hemma ca 1 år och dagmamma/förskola från ca 1,5 år, men så blev det inte. När vi satte oss in i förskolevärlden insåg vi att där vill vi absolut inte ha en bebis, som en 1 åring fortfarande är. Han är nu 4 år och har fortfarande inte behövt vara på förskola. Jag är hemma med en 4 åring, 2 åring och 4 månaders. Dagarna är allt annat än långtråkiga. Barnen hjälper till med hushållssysslor och vi är ute i skogen mycket. Får se när jag går tillbaka till jobbet. När man vet att det är det bästa för barnen att få vara hemma med föräldrarna länge så är jag det gärna.
Hur kan du ”veta” att det är det bästa för barnen?
Min son började förskolan vid 15 månader och älskade den från första stund. Han är väldigt aktiv och behövde den stimulansen.
Läs på om du inte har kunskap om hur viktig anknytningen är till föräldrarna även när barnet är över 2 år, att barn inte har något behov av förskola innan 3 år osv. Sen är barn anpassningsbara och därför accepterar de att vara på förskolan så småningom, men kan ändå ha höga nivåer av stresshormoner. Alla gör som de vill, men att sätta 1 åringar på förskola är inte för deras skull.
Välkommen ut i världen! Här finns det uppenbarligen olika typer av barn.
Det finns barn som har olika lätt att acceptera förändringar, ja. Men forskningen kring hur barn utvecklas är inte beroende på barn, alla barn är lika på den punkten som handlar om anknytning. Det finns ingen förskola i världen som kan ta bättre hand om ditt barn än du själv! Nu finns det även många andra hemmaföräldrar så bara för att man inte sätter sitt barn på dagis så betyder det inte att barnet inte ”socialiseras”, det innebär bara att de får träffa andra barn och vuxna i trygga former med sin primära anknytningsperson.
För en 1 åring kan säkert berätta och beskriva hur dagen har varit och hur den känner sig…jag förstår absolut att man bygger upp ett falskt försvar hur bra förskolan är, för hur skulle man annars som mamma klara av att lämna sin bebis.
Jag är en väldigt aktiv person och tycker om att hitta på mycket saker. Min man däremot älskar att gå hemma och skrota, kolla på film osv. Därför bestämde vi långt innan dottern föddes att jag ska börja jobba i januari igen när hon är 6 månader och mannen blir föräldraledig ett år. Det passar våra arbeten bättre också.
I och med att jag vet att det bara är 3 mån kvar nu så får jag ingen panik om vi är hemma och myser inne nån dag eller ens en hel vecka. Jag ser ut till att utnyttja tiden med dottern till max och njuter fullt. Hade jag gått hemma till sommaren hade jag nog säkert känt som du men ett halvår kan jag lägga undan mina behov och bara sköta bebisen 🙂
Jag älskar att vara mammaledig! På sätt och vid blev det som jag föreställt mig, fast ännu bättre. Beror nog på att jag tänkt mycket skrik och ledsen bebis om dagarna men hittills har det inte dykt upp. Har varje dag bokad för någon aktivitet eller träff, men försöker få iaf en vardag bara hemma med min dotter, det tar ju på krafterna att flänga runt. Tycker verkligen inte att det är semester att vara hemma, det är konstant jobb att ta hand om sitt barn. Min dotter sover väldigt lite och korta pass om dagarna vilket gör att jag knappt får någon paus att andas ut och bara ”vara”. Sen äter hon 2-3 ggr per natt vilket gör att jag får uppstyckad osammanhängande sömn, de två ihop tar mycket på krafterna. Det här verkar inte min sambo förstå vilket kan göra mig tokig! Han verkar tro att det är lite som att vara ledig med att vara hemma med henne.
Jag känner igen det där med sambon. Från dag ett har jag tagit 95% av allt som har med sonen och hemmet att göra och 100% av nätterna. Min sambo anser att det är semester att gå hemma med sonen (som idag är snart 11 mån) och att det faktiskt är synd om honom som jobbar för det är mycket jobbigare. Jag hade önskat att få sova någon natt utan att behöva gå upp 2-4 gånger men det kan jag glömma enligt honom.
Synd att din sambo inte förstår att du saknar att sova en hel natt. Kanske han kan ta föräldrar ledigt en dag då han tar natten dagen innan. När han testat att ta ansvar en natt och ser hur man mår efter att vakna flera gånger per natt kanske han är mer förstående.
Jag är egen företagare och har ständigt arbetat mycket och under konstant stress. Jag föreställde mig att jag skulle klättra på väggarna och vantrivas med att vara hemma men jag älskar det! Vi bor mitt i Göteborg så våra dagar spenderas med att gå långa promenader med barnvagnen på förmiddagen och umgås med alla sköna människor som liksom mig själv är egna företagare på eftermiddagarna. Någon mammagrupp är jag absolut inte intresserad av, vi aktiverar oss så det räcker på egen hand . När mannen kommer hem kan jag göra kvällsakiviteter så som att träna, träffa vänner eller göra något roligt på egen hand. Jag är en väldigt aktiv människa som nu har tid att göra allt sådant som jag aldrig hann innan. Lilla B verkar gilla att hänga med på mina äventyr och träffa människor så för oss är mammalivet semester deluxe! 🙂 Ett år ska jag lätt klara av att vara hemma.
Känner exakt lika som du MEN jag är tvådelad. När jag väl gör någon aktivitet så känner jag GUD vad skönt att komma hem och sedan tvärtom haha.
Jag var hemma med vår son till han var 14 månader och började på förskolan. Tyckte det var skönt att börja jobba igen och få lov att komma iväg på morgonen och jobba och sen hämta en glad pojke på föris på eftermiddagen.
Märkte under den sista tiden av mammaledigheten att det var svårare att aktivera honom. Han kommer gärna gående med sina skor kl 7 på morgonen och vill ut och leka 😉 så förskolan stormtrivs han på! 🙂
God morgon :). Med mitt första barn kände jag likadant. Tyckte det var trist att bara vara hemma. Flängde runt på aktiviteter varje dag. Fick på köpet ett supersocialt barn ;). Och vänner för livet. Började jobba heltid efter 10 månader.
Nu är jag hemma med barn 2 och har inga större problem att bara vara hemma. Går gill öppna förskolan och tar med bebisen på träning. Annars lugnt.
Tror du kommer tycka det är roligare att bara vara hemma när Alice blir lite större. Man får ju lite mer utbyte. Tror att det är lätt när man är van att ha ett stressigt jobb att ha svårt att bara sitta hemma på dagarna. Det har inget att göra om hur mycket man älskar sitt barn. Vi är olika bara.
Kram