Såhär såg vi ut innan jag och A promenerade i spöregn till mammaträffen som BVC ordnar. Men väl på plats, plaskblöt och kall inser jag att jag är helt ensam. Vi skulle ses på öppna förskolan idag men de andra mammorna måste fått förhinder… Så där satt vi alltså, jag och Alice, helt ensamma med en förskolepedagog. Inte mycket till mammaträff hörrni!
Hade A varit större hade vi ju kunnat pyssla eller läsa en bok, men hon somnade sött i min famn. Aja, bättre lycka nästa gång. Jag är glad att jag har så många vänner med barn i ungefär samma ålder. Annars hade jag nog gråtit när jag gick ifrån ensamma mammaträffen idag.
Nu sover min lilla tjej så jag ska också passa på att vila lite.
/Angelica
Men nääääh så tråkigt/tråkiga.. Usch jag blev lite ledsen nu. Ska vi inte styra upp en barnvagnspromemad nu? Kram till er
Åh det hände mig också igår. Det var min första mammaträff och jag såg så mycket fram emot den då jag inte har några vänner med barn. Kom dit och det var låst och mörkt så trodde att jag tagit fel på dag… Det hade jag inte. Till slut som två BVC sköterskor men inga fler mammor. Lite trist. Men bättre lycka nästa gång.. Hehe *forever alone*
Vilket intressant inlägg att läsa om eftervården! Jag har erfarenhet av både BB hotellet, med Ds förlossning såsom dig och nu även ett lasarett i Skåne. Båda förlossningar var bra och okomplicerade, jag upplevde Skåne som ännu bättre men det beror snarast på att min livssituation hade ändrats till det bättre… Jag håller med om att rummet på BB hotellet var litet och tråkigt. Jag slet faktiskt inom 24 timmar, jag ville hellre hem och där hade jag stöd av en väninna som hade barn sedan tidigare. Men det gjorde å andra sidan att jag aldrig fick igång amningen på ett bra sätt så i Skåne sa jag att jag ville stanna tills jag fick koll på amningen. Men där delade man rum och det var mer en riktig sjukvårdsavdelning snarare än BB. Inte mig emot, man kände sig väl övervakad Oxh omhändertaget men jättemysigt var det inte direkt, jag hade svårt att sova. Och varmt som bara den var det i somras förstås!!! Mannen fick inte stanna och eftersom jag visste det bad jag om att vi skulle sova på det betydligt mysigare förlossningsrummet. Jag insåg ganska snart att jag inte kunde stanna på BB särskilt länge, så jag gav mig på att jobba stenhårt med amning och få personalen att kolla på dotterns amning så myclet de kunde. Satt en timme med en fantastisk nattsjiksköterska kommer jag ihåg. Jag kände mig trygg. Sen åkte jag hem. Så gör jag nog nästa gång också- om det blir en nästa gång 🙂
Nääää usch! Asså jag som inte har många fld-lediga vänner skulle gråta haha! Du har tur du, njut av valmöjligheten att hänga eller vara ensam med bäb! Det har inte jag 🙂
Kram