Jag hittade en väldigt gammal bild på mig, Andreas och Maria.
Jag fick en fråga om vilka som blir Alice gudföräldrar och här ovan ser ni de två fina gudisarna. Jag och Maria (även kallad Ormis) lärde känna varandra när jag jobbade på Frida Förlag och hon kom dit som praktikant. Vi fann varandra direkt och har varit bästa vänner sen dess. Hon i sin tur presenterade mig för sin bästa vän Andy som snabbt blev en av mina närmsta vänner.
När jag blev gravid bestämde vi direkt att de här två skulle bli Alice gudföräldrar. Egentligen ville jag fråga så fort vi plussade, men Stefan ville att vi skulle vänta tills lilla A var född. Och det är jag glad att vi gjorde! Vi hade skrivit två små tal till Andy och Maria och det blev väldigt känslosamt när vi frågade, när de satt och höll Alice i famnen. Jag tror säkert att mina syskon blev lite besvikna över att inte de blev tillfrågade, men de har ju redan roller i hennes liv, mostrar och en morbror. Vem vet, de kanske blir gudföräldrar till nästa lilla bebis.
Vi har även fått frågan om varför vi döper Alice i kyrkan. Jag är troende och har varit det så länge jag kan minnas. Jag är dock inte uppvuxen i en kristen familj, men min tvillingsyster tror också på Gud. Stefan däremot tror inte på Gud, men tycker att dop (och bröllop) är väldigt fint och stämningsfullt i kyrka. Om lilla A vill gå ur kyrkan när hon blir äldre får hon absolut göra det. Hur har ni andra gjort? Har ni döpt era barn? Eller haft namnfest?
Idag måste jag verkligen pyssla klart med inbjudningarna så att de kommer iväg den här veckan. Dopet blir ungefär lika stort som bröllopet i antal gäster… typ 75 personer. Kanske i största laget, men min släkt är enorm. Och det är många vänner som vi inte hade möjlighet att bjuda på bröllopet som vi kan bjuda nu. Ett dop kostar ju inte alls lika mycket som ett bröllop, eller det skulle kunna göra det om man bjöd på mat och vin. Det blir kaffe och kakbuffé nu istället!
/Angelica
Hej!
Båda våra barn hade namnkalas.
Jag är döpt men inte min man.Ingen av oss är troende och vi båda har gått ur svenska kyrkan.
Vi tycker att våra barn får välja själva när dom blir äldre.
Namnkalasen va jätte fina som vi hade:)
Vi kommer ha namnfest/namngivningscermoni för vårt lilla barn som fortfarande bor i magen, dock BF om 11 dagar så det är nära nu!! Vi kommer inte döpa i kyrka just för att vi verkligen inte tror på Gud (inte på någon annan gud heller för den delen) och därför kommer vi ha svårt med allt ”Gudssnack” som tillhör ett kyrkligt dop. Jag är dock lite ledsen över att vi inte kommer vara i en kyrka just för att jag tycker det är så mäktig atmosfär när man går in i en kyrka och att kyrkan är en väldigt pampig byggnad, men det väger inte över känslan av att vi ska stå och ”ljuga” för prästen när han pratar om Gud..så har vi tänkt!
har själv lite ångest hur vi ska göra med dop/namnfest (bebisen i magen ännu). sambon är inte medlem i kyrkan och tror inte på gud. själv är jag lite kluven, en del av mig tror och en annan del inte. sambon vill inte döpa vår flicka, själv är jag lite mittemellan. en del av mig tycker att barnet själv ska få bestämma då det blir äldre, men ändå kan jag känna att det är lättare att gå ur kyrkan än andra vägen.