Vi fick frågan om varför vi sover i separata sovrum så jag tänkte besvara den. Stefan sover i Alice rum i veckorna när han jobbar, eller han gjorde det fram tills igår. Vi båda kände att det var alldeles för tomt att sova ifrån varandra. Så från och med nu kommer vi sova tillsammans igen.
Vissa (jag till exempel) kan klara av lite sömn, nu är jag van vid att ha sovtimmarna upphackade. Stefan däremot, han kan inte hantera lite sömn på samma sätt. Han blir typ förstörd och vrålseg. Och lite otrevlig och dryg. Det är han medveten om så det kommer inte som en nyhet för honom med det här blogginlägget.
Jag klarar av att vara trött, men inte hungrig. Är jag hungrig är jag inte bara lite dryg och otrevligt, nej jag blir ett monster. Jag fräser och säger dumma saker… Alla har vi olika svagheter och det är tur att vi är olika där känner jag.
Hur hanterar ni andra hunger och lite sömn? Blir ni påverkade av det?
/Angelica
Alltså, huuur underbar bild? <3
Sömnbrist klarar jag nog, precis som du, bättre än hunger.
Fast hungern är inte det värsta för mig heller.
Det absolut värsta som finns i min värld är att vara kissnödig och inte ha nära till en toa, haha!
Min son är 14 månader. Första 7 månaderna sov vi ihop nästan varje natt. Hade en lugn o snäll bebis Första 6 månaderna. Grät Max 5 ggr fe halvåret. ( förtydliga med tårar o skrik, knorrade mycket ist för att göra sig hörd) men där efter gick de inte. O tyvärr!! Bor vi i en tvåa så mannen har åkt ut på soffan o jag o lilleman har tagit över sovrum 🙂 funkar bra. Men inte en långvarig lösning 😉
Jag och min man är typ likadana med mat och sömn 🙂 Vi brukar dela på oss första halvan av natten (Hon brukar sova mellan 00-04 och sen amma) och sedan sover vi alla tre i sängen fram tills vi går upp.
Nu på måndag börjar han dock jobba efter 8 veckor ihop så nu får vi se hur vi löser det 🙂
Förutom att jag blir ett monster när jag är hungrig så får jag fysiska symptom också på att jag är hungrig, tunnelseende, suddig syn, yrsel och jätteont i magen. Och det värsta är att om jag blir sådär hungrig så börjar jag må illa och tycker det är äckligt med mat pga mår illa och så fastnar jag i den loppen.. Så nä, mat är prio ett i mitt liv. Är faktiskt lite orolig över hur jag ska hinna äta när vår bebis kommer om några veckor så jag inte blir helt apatisk och det blir pannkaka med allt!
Om jag inte får äta och sova fungerar jag inte. Jag blir omänsklig. Ett monster. Växlar mellan ilska och säga dumma saker och dylikt samt att gråta. Så jag gör mitt bästa för att äta och sova bra.
Har en son på 4,5 mån och vi sover också i separat sovrum under veckorna de perioder då lillen krånglar med sömnen, vill amma mycket osv. Jag och lillen får mer plats i sängen och min sambo som ska upp och jobba får sova bättre (jag har ju möjlighet att ta igen sömn under dagen, sen om jag gör det är en annan sak;). På morgonen gör vi precis som ni gör, om lillen är vaken runt 6-tiden så tar min sambo honom då fram till att han ska åka till jobbet. På helgen sover vi tillsammans och då hjälper även min sambo till mer på natten om det skulle behövas. Detta sättet är det bästa för oss och vi är väldigt nöjda med vårt beslut att skaffa en gästsäng i lillens blivande rum:)