Det är tur att det finns stora, mörka solglasögon för jag grät hela vägen hem från mammaträffen. Det var supertrevligt, väldigt gulliga mammor och söta bebisar. Men Alice skrek typ hela mötet. Och blev inte nöjd av att ammas och inte av att vaggas.
Men hon blev nöjd efter en flaska ersättning. Så jag och min bvc-sköterska bestämde efter att ha pratat en stund att vi ska öka på ersättningen igen för att se om det kanske är så att hon inte blir helt nöjd med bara min mjölk. Och om hon fortfarande är missnöjd ofta så ska vi utesluta mjölk. Men först testar vi att ge ersättning efter varje mål om hon inte är mätt och nöjd.
Men det gör mig så jäkla ledsen. Jag känner mig sjukt misslyckad som mamma, som inte klarar av att ge mitt barn mat. Jag vet att jag inte behöver känna så, men det gör jag. Jag skulle verkligen vilja att det fungerade att helamma, men det verkar inte göra det…. Är det fler som läser som haft samma problem? Eller känt samma sak? Jag har ammat i snart sju veckor och planerar att amma i många till. Men varför känns det som ett nederlag att ge mer ersättning?
Huvudsaken är att Alice är nöjd och mår bra, jag får tänka så. Hon växer ju som hon ska, hon följer sin lilla kurva. Jag får lägga de där dumma ”jag duger inte som mamma”-känslorna på hyllan.
/Angelica
Jag skrev precis ett eget inlägg om det där med delamning och flaskmatning. Jag gör nämligen precis som du, men jag ”gav upp” hoppet att kunna helamma för flera veckor sedan (våra små knytt är ju lika gamla, bara några timmar skiljer). Jag tänker försöka hålla igång delamningen så länge som möjligt och tar en vecka i taget. Jag känner igen besvikelsen och hur det hugger i hjärtat att man inte kan ge sitt barn mat. Jag var jätteledsen (och är fortfarande emellanåt). Men som du själv skriver i inlägget efter detta, det är bättre att vara en glad och utvilad mamma än att kämpa sig sönder och samman. Att delamma funkar toppenbra för mig, min lilla tjej är glad och nöjd att få såväl närheten i amningen som mättnaden i flaskan. Heja dig, kämpa på! Du verkar va en underbar mamma, så oroa dig inte för det 🙂
Hej, för mig tog det 2 månader innan det vände. Jag körde med amningsnapp, annars fick jag blödande sår. Med första flöt det på riktigt bra efter det…medan den andra dottern krånglade som sjutton…skulle bara äta från ett bröst, jag fick infektion etc.
Det jag egentligen vill ha sagt är att det kan vända och bli bra, men amningen gör inte dig till en bättre eller sämre mamma. Gör det som är bäst för dig…det kommer också vara det bästa för Alice!
Jag vet precis hur du känner dig, hur misslyckad man tror att man är och att man är en sämre mamma om man måste ge sitt barn mat från en flaska istället för ett bröst. Det jag kan säga är att den misslyckade känslan går över med tiden. Jag kände exakt samma sak när jag aldrig fick amningen att fungera trots att både barnläkare och en kurator sa åt mig att det blir lika mycket folk av barn som växer upp på ersättning. Amning är säkert bra men inte till vilket pris som helst, min son som idag är 10 månader har mått jättebra av sin ersättning hela tiden och verkar så nöjd med livet ❤️
Jag hade en skrikig och missnöjd bebis tills hon var fyra veckor då vi började komplettera amning med ersättning. Då märkte man att hon äntligen blev nöjd. Sen fick hon ersättning i ca två månader och sen fasade jag ut den och helammade från att hon var 3,5-7 månader. Det var lite läskigt att börja helamma igen för jag hade liksom fått dåligt mjölkförtroende. Det kändes som att min mjölk inte räckte. Men det gjorde det till slut. Ammar fortfarande nu när hon är 10 månader och hon älskar det. Inte säkert att det är samma för er fast kanske skönt att höra att mjölken kan räcka efter ett tag. Hoppas det löser sig på bästa sätt för er!
Hej! Du har redan fått många bra tips och råd, men jag vill ändå dela med mig av mina bästa tips. Jag har kämpat med amningen med båda mina barn och den första var jag tvungen att ge ersättning för hur jag än gjorde fanns det inte tillräckligt. Med andra gick det
mycket bättre, antagligen för att jag hade en mycket mer avslappnad inställning till ersättning. Hur som helst, här kommer mina topp 5:
1. Drick minst en lättöl/alkoholfri öl per dag.
2. Drick Luzern-te, finns på hälsokosten. Ett speciellt gräs som ges till kossorna så att de ska producera mer mjölk…
3. Koka amningste på anis, fänkål och kummin.
4. Amma ofta på natten.
5. Hyr en pump från sjukhuset… OMG. Går inte att jämföra med hemmapumpar.
Stort lycka till!
Hej! Tack för en superbra blogg! Jag känner verkligen med dig och förstår din sorg över att amningen inte går som du velat. Jag har en son på 2 år och en liten bebis på 1 månad och varje gång mini blir kinkig vid tutten blir jag rädd att jag har för dåligt med mjölk! Men jag tror att i grund och botten är det viktigast att ni som familj mår bra, och gör lite extra ersättning att det blir bättre så är väl det toppen! Istället för att oroa dig över för att Alice inte blir mätt så kanske extra ersättning gör att ni kan slappna av och njuta mer. Bebistiden går verkligen sjukt fort så det vore synd om den kantades av oro. Jag har vänner som helammat, delammat, inte kunnat amma alls eller som helt enkelt valt att inte amma och alla är super mammor som gör allt för sina barn! Jag hoppas att du kan komma över sorgen och istället få njuta av er enormt söta lilla dotter! Lycka till och kom ihåg att det är ni som är dom bästa föräldrarna till eran dotter ❤️
Åh fina! Kvinnor i dagens samhälle är så oerhört pressade till prestation inom alla områden, tyvärr passar det in så himla dåligt i föräldraskapet för inget är ju svart eller vitt och man gör ju så gott man kan.
Jag vet inte om mitt tips ger något eftersom jag sett några väldigt bra ovan men jag tänker som någon nämner ovan att mjölken inte rinner till direkt, (spec inte om man är stressad!), man kan ju pumpa igång det innan så bebis slipper vänta om det är däri frustrationen ligger. Dessutom kan du låte henne ligga vid bröstet oftare och bara snutta ist för att använda napp, det stimulerar också mjölkproduktionen för det mesta. Alt pumpa men jag tyckte själv det var himla drygt med handpump. Dock tror jag att många lätt glömmer att stimulera för att man har så fullt upp med livet ändå och tycker att barnet snuttar tillräckligt fastän det kanske inte gör det så att det avtar automatiskt med tiden.
Sen vet jag inte hur du äter men att äta ordentligt av hela kostcirkeln tror jag leder till att kroppen klarar av att producera bättre än att man enbart kör på sallader/ensidig kost (”nyttig” kost där man utesluter kolhydrater) och kanske sätter kroppen lite i ett spar-mode. Men det här är bara faktorer som jag tror kan fungera eftersom det gjort skillnad för mig så.
Oavsett hur det går så hoppas jag du förstår att du är den bästa mamman Alice kan ha ändå fina du! Kram på dig Angelica!
Åh jag lider så med dig när jag läser detta. Jag vet precis hur det är, min dotter som nu är nio månader var precis likadan och jag kände mig så dålig. Men efter att ha pratat med min BVC-sköterska och med tjejerna i mammagruppen så kändes allt mycket bättre och jag lät det bara bli som det blev med amning eller ersättning. Hon fick ersättning istället för amning en gång om dagen för det bestämde hon själv, då höll hon sig mätt och belåten. Vad jag lärde mig av det var att ta det som det kommer, du vet bäst med din bebis så följ henne. Vill hon ha ersättning ska hon ha det för det innebär en lugnare mamma och en lugnare bebis. Försök att inte ha dåligt samvete för man är precis lika fantastisk som mamma fast man inte kan helamma och man får den där fantastiska närheten ändå. Freja är så frisk och stark och underbar fast jag slutade amma helt vid 4 månader för att hon inte ville längre.
Stora styrkekramar från mig!
Åh jag vet precis hur du känner dig.
Min son är snart 3 år och han mår utmärkt trots att jag aldrig fick igång amningen helt. Jag försökte verkligen med amningen i ca 3 månader innan jag fick ge upp.
Det jag vill säga är att du är den absolut bästa mamman Alice kan ha, kärleken sitter inte i brösten.
Önskar dig all lycka, ni verkar vara toppenföräldrar!
Du ger ditt barn mat. Du ger henne precis vad hon behöver för att växa och må bra. Du kanske inte kan helamma men ersättning är precis lika bra. Du gör vad du kan och du gör det bra. Vi är alla olika och så är också våra barn. Min dotter vägrade amma efter 3 månader, hon skrek bara. Och Gud, sån ångest! Så jag skippade brösten på dagtid för på natten gick det bra. Fram till 5 månader pumpade jag även ut en måltid per dag. Men sen tog det stopp. Mjölken sinade och så även mitt tålamod. Och efter det var det ersättning till 100%. Och vet du? Det gick hur bra som helst!!! Det finns många som säger ”ju mer du ammar desto mer mjölk får du”, ”mjölken kan inte ta slut” osv osv. Men då glömmer dom att ammor har funnits i alla tider som hjälp till när en mamma haft för lite mjölk och förr dog ju bebisar för att dom inte fick tillräckligt med mat – om dom mammorna hade kunnat hade dom nog ammat! Så nej, det hjälper inte att amma hela tiden. Jag försökte länge, jag ammade hela tiden! Men så insåg jag att det bästa för min dotter var att få flaskan. Hon ville inte amma, hon avskydde det på slutet. Så varför fortsätta? Jag gav henne vad hon behövde – jag gav henne flaskan 🙂
Min dotter är ju född 2 dagar innan din och vi har samma problem. Jag helammade väl kanske 1,5-2 veckor, men kändes som att hon inte blev nöjd alls. Åt korta stunder och även när hon åt långa stunder blev hon hungrig igen efter en kvart. Först gav vi ersättning 1 gång innan natten, sen 2 ggr per dygn, och nu är vi uppe i typ 4-5… ond cirkel. Ammar henne alltid innan men ändå slukar hon 135 ml direkt efter och det tolkar jag som att hon är missnöjd på bara min mjölk. Jättetrist, men så är det och jag tänker att hon ändå fått i sig en del och det är bättre än ingenting. <3 vikigast av allt rä ändå närheten och kärleken. Min son som är 3,5 fick ersättning en del också och oj vilket fint band han fick med sin pappa från start. <3
Precis som dig ,fast när vår dotter var 4 veckor. Började amningen krångla. Då krånglade även hennes mage, hon spydde enorm & det va många bajsblöjor och en dag på Bvc, hade hon gått ner i vikt istället för upp.
Jag ammade vår förra dotter u ett år. Jag ammade och ammade och hon gick upp, SEB gick hon direkt ner igen. Tillslut gav jag ersättning. Hon spydde ytterligare.
Amningen blev mer och mer lidande. Amningsmott var fantastiska. Gjorde akupunktur för att få igång flödet, och det hjälpte. Fick nässpray som gjorde att den där första paniken att det inte kom något direkt när hon va hungrig- underlättade. Och avslutade alltid med att ge ca 30 ml extra.
Det visade sig efter mkt om och men att Hon ej tålde mjölkprotein och när vi slutade med det så gick hon direkt upp i vikt. Jag verkligen kämpade med amningen i en månad. Stängde in nig och va bara vi osv. Många tårarar… Så många. Men vi gav inte upp. Jag heltidsammade aldrig igen. ( även om det kanske hade gått) valde att vid stressade situationer ge flaska. Och ammade när jag kände att vi hade tid & lugn. Men ammade mer än ersättning.
Hon är idag 13 månader- jag orkar nu inte ta tag i att sluta även om jag borde! Men jag är nöjd att jag kämpade, men det va för jävla tufft. Lycka till!
Det kanske känns tufft, men DU ska med må bra!
Åhh känner igen mig och det är nog väldigt många som gör det. Min son som nu är 3 år föddes en mån för tidigt och hade svårt m sugtekniken och jag fick lägga till ersättning för att han skulle gå upp i vikt, tillslut ville han inte ha bröstet, det kändes som ett misslyckande att vi aldrig skulle få den där anknytningen som man läser så mycket om. För 3 mån sedan fick vi vårt andra barn och amningen funkar jättebra och nu har jag slutit fred med den där känslan jag hade att inte räcka till, man kan ha lika mysiga stunder m flaskan som när man ammar så försök ignorera de där dumma tankarna som lätt dyker upp.
Hej fina du! Usch blev så ledsen när jag läste ditt inlägg! Jag har inte samma situation som du utan precis tvärtom men kan tänka mig hur du mår plus att jag har haft både vänner och syskon med samma dilemma. Hur jobbigt det än låter så håller jag med några av de andra. Lägg livet lite på paus och mys med din dotter hemma i lugn och ro. Ni kommer hinna träffa andrasen när ni fått in en rutin på livet. Kram till er!
Vill bara tillägga en sak om Amningshjälpen. Jag tror säkert att det är bra och hjälper väldigt många! Men blir nästan full i skratt när jag tänker tillbaka på när jag ringde dem när det endast kom blod från mina sår på bröstvårtorna. De propsade på att min dotter skulle fortsätta amma ”eftersom barnet kräks upp det blodet om det kommer för mycket”. Jaha, vilken bra hjälp – mina sår läker aldrig, det gör j%&%%vligt ont, det kommer bara blod som får mitt barn att kräkas och inte bli mätt! Där och då kände jag att det kanske hade gått lite väl långt…
Amningsmottagningen på sjukhuset var jättebra och de vägde min dotter innan och efter amning och kunde precis som jag visste, konstatera att det kom för lite mjölk och att hon hade helt fel teknik. Kändes skönt att få det bekräftat och de gav mig istället bra tips på flaskmatning.
Kram
Känner igen mig massor i det du skriver. Jag fick komplikationer efter mitt akutsnitt och låg däckad i fyra dagar på eftervården på bb stockholm så jag missade fyra dagars amning vilket gjorde att min dotter gick ner massor i vikt och då bestämdes det att hon först skulle ammas, sen koppas, sen ammas men hon var fortfarande hungrig så så började vi ge henne flaska och sen var det kört. Hon blev inte mätt av brösten, jag höll på att få förlossningsdepression och rymde till och med hemifrån och när jag en morgon satt helt apatisk i soffan och bara tittade på min dotter som skrek och när det dessutom framkommit att hon var mjölkproteinsallergiker och fick magknip av acos d-droppar så bestämde jag mig för att bara ge specialersättning och byta d-droppar och jag fick en mättare och gladare bebis och hon en mamma som fick sova och samla nya krafter.
Amningen är skittuff och jag håller med ovanatående om att du borde stänga in dig ett par dagar, ladda upp med serier, god mat och låta Stefan ta hand om allt hushållsarbete och bara amma amma amma amma. Även om du klättrar på väggarna så kommer det att ge utdelning i mer mjölk och en mättare bebis. Har hon en tillväxtperiod kan hon amma dygnet runt och det är inte ovanligt att man bor i soffan med tuttarna i vädret första tre månaderna. Så avboka allt och ge dig och Alice en chans att bara mysa och mata så ska du se att mjölken kommer öka.
Rekomenderar amningshjälpen på DS eller amningshjälpens slutna grupp på fb.
Du verkar vara en sån fantastisk mamma och tänk vilken tur Alice har som har just dig som sin mamma!
Jag vet precis hur misslyckad du känner dig (fast det är det sista du är!). Det är fortfarande konstigt nog lite tabu att man inte kan helamma. Även fast alla säger att det är ok att flaskmata och att man är en bra mamma så känner man sig värdelös. Mycket utav det är pressen och förväntningarna har på sig själv men väldigt mycket från andra som utgår ifrån att man ska amma sin bebis. Ibland funkar det inte, och det är ok! Min dotter helammade jag endast i fem dagar och sen fick jag bröstinfektion i båda brösten och fick pencillin och då sinade produktionen och såren läkte aldrig. Vi introducerade flaskan för hon gick ner i vikt och helt plötsligt var hon en ny bebis som sov hela nätter efter fem veckor. Hon blev mätt och nöjd och mina bröst blev friska. Visst, man kan stänga in sig eventuellt och köra maraton i fem dagar med chokladpraliner och sitta naken och bara amma 24/7. Men för vems skull? För att man ska känna sig duktig och bra som mamma?
En mamma i min mammagrupp sa att det nog var à la Darwin att vissa kvinnor inte kan amma sina barn. Typ att det inte var meningen att de barnen skulle överleva.. Jo men tack för den kommentaren! Jag bara tittade på henne och log och sa ”Ja men då är det ju tur att det finns ersättning. Precis som det var tur att du fick ett akut kejsarsnitt under din förlossning”.
Läs artikeln nedan som hjälpte mig när jag kände mig värdelös och inte kunde amma
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/amning-inte-nodvandigtvis-bast_3316944.svd
Ät och drick ofta så producerar du mer mjölk…..
Åhh vad jag känner igen mig i det du skriver.
Jag har två helt fantastiska ungar och jag har inte kunnat amma någon av dom. Med första barnet var det otroligt jobbigt, jag var jätteledsen och kände mig fruktansvärt misslyckad. Att jag sen vid barn nummer två inte heller kunde amma, på grund av att hon inte ville ha bröstet över huvud taget, kändes som ett ännu större misslyckande.
Jag tillät mig själv att vara lite ledsen ett tag, det var ändå en stor grej för mig. Till slut insåg jag någonstans att jag behövde acceptera läget och det gick. Men jag säger inte att det var lätt. Vägen dit var lång och tung, men jag kom dig till slut!
Lycka till! <3 Du och din man gör ett fantastiskt jobb och jag ler varje gång jag går in och läser hos er.
Kan du inte prova att ge ersättning vissa mål så att brösten hinner fyllas på riktigt ordentligt till nästa gång hon ska äta? Känns som om det är något annat om hon inte går ner i vikt eller gör hon det? Annars kan det vara magen som krånglar? Hon kanske har ont i magen om inte ens hon vill vaggas eller äta men är jätteledsen? Hade samma problem en period och mjölken sinade pga att jag kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde mätta mitt barn men började då tänka om och köpte såna där pysventiler på Apoteket som hjälper bebisarna att fisa. Så sjukt bra och varje gång han var ledsen så provade jag dom där och visst släppte det och allt började rulla på igen. Sen tror jag att vissa av oss mammor måste amma långa stunder. Känns som om det enda jag gjorde under amningsperioden eller dom första 6 månaderna var att ligga hemma och bara amma. Du kanske oxå behöver det. Fick höra det när min lilla inte var helt nöjd att man bara kan amma en liten stund typ en halvtimme sen var mjölken slut så jag slutade amma efter en halvtimme och då började han gå ner i vikt så jag fortsatte att amma i timmar och då gick han upp igen.
Hur som helst så är du är iaf inte världens sämsta mamma. Gå på din magkänsla och gör det som känns bäst för dig. Hoppas det löser sig.
Det känns som en stor tröst att läsa att man inte är ensam om en sånhär sak. Har en liten Milner på 8,5 veckor. Jag såg verkligen fram emot att helamma och tog det som en sorts självklarhet att det inte skulle vara något problem. Men det känns som om inte mjölken räcker till, skulle i princip kunna sitta och amma den lille dagarna i ända och han kan ändå dricka ersättning efter det. Har känt mig så dålig som mamma när man inte räcker till! Nu har jag sakta men säkert börjat acceptera att jag måste ge honom ersättning typ 2-3 gånger om dagen för att han säkert ska vara nöjd!
Tack för att du tagit upp ämnet, det tröstar såå mycket att se att man inte är ensam!
Amningshjälpen! Dom har fantastiska hjälpmammor som kan ge dig bra råd och är bra på att lyssna.
Åh, Angelica, lider med dig! Jag och min snart fem veckor gamla dotter har också problem med amningen, men det är inte produktionen som ”sviker” utan att min lilla Freja inte vill ta tag om bröstet 🙁 Vi har provat amningsnapp, alla möjliga ställningar och nött nött och nött, men hon vill inte ha bröstet. Jag har mycket mjölk så har pumpat ur och gett henne på flaska, men att ständigt pumpa och känna sig som en kossa tär som bara den då nu pumpar jag bara 3-4 gånger om dagen och resten får hon ersättning. Snart är vi på en bana där vi enbart ger ersättning. Jag hade absolut inte tänkt mig att amningen skulle krångla, tog nog den lite för givet. Känns bittert att man inte fått uppleva en enda mysig amningsstund 🙁 Dom stunderna har istället bara varit skrik och grin, från både mig och Freja tillslut.
Amningshjälpens slutna grupp på fb är bra, som många skriver, men har gått ur där nu för känner bara pressen av ”ligga och nöta dag och natt”. Klart man vill amma, men inte till vilket pris som helst. Vi ska leva och må bra också. Så om du går med i den gruppen var beredd på ”amningspoliser” som tycker man ska offra det mesta för amningen…
Kram på dig!
Usch vad jobbigt för dig.. Vill verkligen ge dig rådet att stänga in dig i lugn och ro och amma, amma, amma. Mjölkproduktionen är också mycket bättre på kvällen/natten så amma så mycket du bara orkar då! Vet att det där med amning inte är så lätt alla gånger och tyvär förknippat med mycket press.. Men du är ingen dålig mamma och du KAN amma ditt barn. Ring Amningshjälpen om du behöver stöd. Bvc i all ära men de ger tyvär inte alltid tillräkligt med stöd och bra råd när det gäller amningen och många ger upp i onödan pga det.
Fina Angelica! Du är inte ensam! Är i precis samma situation. Vi är många som kämpar, och gråter. Du är förstås en fantastisk mamma till Alice, den bästa hon kan ha, oavsett amning och ersättning. Jag har läst din blogg sedan i somras (vår lilla tjej kom några veckor efter Alice) och drömt om att kunna amma som du, att vilja leta efter en amningsponcho, och både hatat (maktlösheten! Att inte kunna trösta och vara ”förstavalet” för mat och tröst…) och älskat (precis som du skriver så hjälper dem vår lilla tjej att växa och må gott) flaskorna här hemma. Jag har känt mig så ensam i detta, och jag är säker på att många andra kommer att hålla med om att du gjort dagen lite, lite lättare genom att ta upp detta, och hur ont det gör. Tack för att du (och Stefan) är en sådan fin förebild och go inspiration, önskar dig verkligen att må gott och landa i en lösning som passar för er. Massor med kärlek, ta hand om er!
Jag har inga barn, men en himla massa syskonbarn och följer en himla massa mammabloggar 😛 Tycker det känns som att dagens samhälle är väldigt positivt inställd till ersättning. Man gör så gott man kan och det är väl toppen om du ammat i två månader när Alice varit som minst och behövt ditt skydd som mest och sen övergår till ersättning som gör bebisen mätt och glad och växer som den ska. Finns som jag ser det ingen som helst skam i att inte kunna amma – även om jag förstått att det verkligen kan kännas så för mamman. Tycker bara ni ska göra val som gör er i familjen glada. Om Ni behöver blanda med amning och ersättning eller rent av bara ge ersättning är det väl fantastiskt att det funkar så i dag att vi kan göra det utan problem! Det är tråkigt om amningen inte räcker när du så gärna vill det, men när du har ork att se det positivt kan du kanske glädjas åt att möjligheten att ge sitt barn en bra uppväxt har fler än ett tillvägagångssätt 🙂 Tycker ni verkar som toppenföräldrar och hoppas att du snabbt kommer på rätt bana igen. Stor kram!
Du är verkligen ingen dålig mamma!
Men jag vill verkligen också slå ett slag för amningshjälpens slutna grupp på Facebook, som någon innan skrev. Vi har tack o lov inte haft nåt problem med amningen, annat än onda bröstvårtor, men den gruppen har varit ett enormt stöd för mig ändå o man har lärt sig massor om amning där tack vare alla duktiga hjälpmammor o andra som delar med sig.
Hej!
Jag befinner mig i exakt samma situation som du. Min son är född en vecka tidigare än din söta flicka och jag var så sugen på att amma och att det skulle fungera! Min dotter (2,5 år nu) föddes som extrem prematur så henne fanns det ingen möjlighet att amma så när hon väl kunde suga hade min produktion slutat för längesen. Hon är uppvuxen på ersättning och mår prima, inte alls sjukt särskilt mycket och inte heller några allergier. Däremot ville jag testa nu med sonen för att få känna den där känslan. Det gick bra första två-tre veckorna sen märkte jag att han blev allt grinigare ovh grinigare och snuttade hela hela tiden utan att bli nöjd. Efter många tårar och en supertrött mamma åkte jag iväg och köpte ersättning och flaska (eftersom jag gett tidigare var jag inte skraj eller kände att jag behövde rådfråga med bvc). Sedan dess har han ammat och fått ca 100-120 ml ersättning efteråt. Nu går han upp jättebra i vikt ( 8 veckor och väger 5,6 kg). Det känns sorgligt och jag funderar ibland varför jag bemödar mig med att amma då han egentligen inte blir mätt alls utan måste få ersättning för att han ska bli nöjd. Men… Jag fortsätter ett tag till så får vi se, hade nog ändå inte tänkt amma längre än 4 mån men tills dess kör jag på!
Jag kände mig också misslyckad och att jag inte kunde ge någon av mina barn mat på det sättet men nu känner jag de känslorna ibland men mest tänker jag att det är så upphasat i Sverige med amning och att det funkar exakt lika bra med ersättning. När vi var inne med dottern på neo sa överläkarna där att det inte finns något vetenskapligt att amning är bättre. Önskar bvc kunde ta efter där lite…
All lycka med dottern och hon kommer växa på sig och vara en nöjdare bebis om hon är mätt.. Och då kommer du vara en bättre mamma! 🙂
Du är inte ensam om dina känslor, även om det inte är till någon tröst. Jag vet att jag inte är ensam om att ha samma problem ( tack för att du som offentlig person skriver så öppet om detta!) men det hjälper inte mig att få mer mjölk. Första gångerna jag gav ersättning grät jag och hade konstigt nog dåligt samvete för att jag gav det istället för att amma. Jag vill så himla himla gärna fortsätta amma så jag fortsätter kämpar och stöttar upp med ersättning för att Molly ska bli mätt men ändå försöker hålla igång produktionen. Det började med samma som dig att M åt i flera flera timmar i sträck och ändå inte var nöjd ” det är bara en fas” fick jag höra av alla men när hon slutade gå upp i vikt och gulsoten satt kvar efter 5 veckor blev jag äntligen tagen på allvar. Så fruktansvärt att känna att sin bebis inte är nöjd och jag försöker intala mig att nu blir hon äntligen mätt och belåten när hon får ersättningen. Det är det viktigaste på hela jorden att våra mirakel mår bra och under tiden får vi stötta varandra och intala oss att vi är de bästa mammorna som finns för våra barn 🙂 ( just nu maraton ammar jag så jag ber om ursäkt i för väg för konstiga meningar och stavfel 😉 )
Det är så synd att du, och säkert så många mammor med dig, slå känna så! Det är inte alltid amningen funkar då det blir en ond cirkel med ledsen bebis’ stressad mamma o s v. Det är inte värt att du ska må dåligt över det, huvudsaken är att du är en trygg och närvarande mamma. Hellre då flaskmata helt och må bra! Jag förstår ändå din sorg men hoppas att du innerst inne vet att du är den bästa mamman åt Alice, med mjölk eller utan!
Jag har läst den här bloggen ett tag nu och aldrig kommenterat, men nu känner jag mig tvungen. Det känns nästan som jag känner er och jag vill bara säga att ni båda är toppenföräldrar och du, Angelica, en toppenmamma! Jag förstår att du är ledsen, men du är ABSOLUT INTE en misslyckad mamma!!
Du är inte ensam! Jag kände samma sak, jag mådde skit! Kände mig värdelös.
Men du är den bästa mamman för Alice även om du inte ammar. Vill du fortsätta kämpa, gör det! Men det tar på psyket. Du måste vara en glad mamma också.
Du är bäst! Glöm aldrig det
Jag hade det precis som du! Min son bara grät och var inte nöjd förrän jag började med ersättning.i början gjorde jag som du och kompletterade varje mål med ersättning efteråt men det blev så bökigt tyckte vi så vi valde att ersätta hela mål med ersättning rakt av. Då räckte min mjölk till för att han skulle bli mätt och när det var sämst tillgång (för mig var detta på kvällen) så fick han ersättning. Jag var oxå JÄTTE känslig för om jag ätit och druckit ordentligt. Drack jag inte minst två liter varje dag och åt tre större mål mat och tre mellanmål sinade min mjölk omedelbart. Det är fruktansvärt att man skall ha duktighetskomplex gällande hur man matar sitt barn men det hade jag med. Mådde så sjukt dåligt över att inte kunna mata honom utan hjälp!
Jag VET hur det känns! Min dotter är 11 dagar och jag bestämde mig igår för att sluta amma. Konstigt kanske då jag knappt börjat? Men jag fick komplikationer efter min förlossning som gör att jag inte orkar. Det blev helt fel, varje amningstillfälle slutade med att min dotter skrek, jag bara grät och min man kände sig helt maktlös. Ingen av oss mådde bra. Vi var på amningsmottagningen flera gånger för hjälp, men hon bara gick ner i vikt och fick inte i sig tillräckligt. Så nu kör vi med ersättning plus att jag pumpar mjölk som hon får några gånger per dygn. Jag kan bara säga att när vi väl tagit beslutet att utesluta amningen så känns det sååå skönt och det fungerar toppen! Vi mår så bra allihopa av det beslutet! Följ hjärtat och magkänslan så kommer det bli bra <3
Kan förstå hur du känner men huvudsaken är att det fungerar för er alla. När vår son va 2 veckor hade han gått ner mkt i vikt. Han grät o jag grät när han skulle ammas, jag beslutade tillsammans me pappan att helt utesluta amning o ge ersättning fullt ut. Vi ville inte förknippa den första tiden me massa oro o ledsamhet. Jag skulle inte gjort annorlunda om jag gjort om de. Idag e min son 13 månader o vi alla mår hur bra som helst. Önskar dig all lycka till!
Hej fina !
Vet precis känsla, kunde tyvärr ej amma min son. Hade hur mkt mjölk som helst men fick inte till tekniken. Vilken ångest det var att ta beslut om att istället ge ersättning. Samtidigt fick jag ett inre lugn när vi väl gick över till ersättning. Nu väntar vi vårt andra barn och känslan om att ev inte kunna amma gör mig ångestfylld igen. Men jag hoppas på det bästa.
Det jag igentligen vill säga att vår son har blivit en underbar liten pojke ”trots” ersättning. Vi är inga sämre mammor för att vi inte kan amma. Men förstår känslan. Du är toppen som Alice mamma glöm aldrig det och det påverkas inte av ammning el ersättning. Kram och styrka sänder jag dig
Hej! Har följt din blogg i några månader nu då vi va gravida samtidigt:) hade bf 19 juli. Gick över tiden o fick min son 5 aug. Jag förstår precis hur du känner. Min son förstod inte hur han skulle ta bröstet så kämpade som bara den o pumpade o gav ersättning. Men efter tre v kämpande o en väldigt arg son efter varje försök till amning så gav vi upp. Får bara ersättning nu o är en glad o nöjd kille. Grät hur mkt som helst för jag kände mig som en dålig mamma som inte ammade sin son. Men jag lovar dig att det går över. Vi är de bästa för våra barn oavsett om vi ammar dem el ger ersättning. Mvh emma
Hej!
Jag har det precis så! Och har haft det så sedan min lilla tjej föddes (hon är 3 månader nu). Men jag var ganska beredd på att det kunde inträffa, då både min mormor, min mamma, och mina mostrar inte haft tillräckligt med mjölk.
Men trots att jag visste om detta så känns det ibland som ett stort misslyckande att inte ha mat så det räcker till sitt barn. När hon skriker så hon tappar luften för att hon är hungrig, trots att hon ammat i 45 minuter. Och är man trött för att man knappt sovit på natten, så är man inte långt ifrån ett sammanbrott.
Men det är vad det är… Jag tänker fortsätta amma. Men jag har en gräns på 45 minuter. Något jag och min BVC-sköterska kommit fram till. Är hon hungrig efter det så kompletterar vi med ersättning. Huvudsaken är att hon är mätt och belåten. Sen om det är med ersättning el med mjölk det spelar ju egentligen ingen roll. Men jag vet PRECIS hur du känner dig!
Åh jag blir så ledsen av de du skriver:(
Min mamma sa oxå att alla o vår familj inte hade tillräckligt med mjölk. Det är ytterst få som faktiskt inte har mjölk utan de handlar om okunskap från de som är i från den äldre generationen. De fick helt annan info hur amning faktiskt fungerar. Inget ont om dem, de gjorde o lyssnade på de rek som fanns då.
Men ammande barn kan äta välldigt ofta! Ibland äter min 4ggr i timman o ibland va 4e timma. De äter olika pga matsmältning o för att lägga rätt beställning på brösten. Bmjölken är även mycket lättare att smälta än ersättning o därför kan de äta oftare:) (även bra för å barn att äta lite o ofta-för omogna tarmar skull)
Menar inte detta som nått påhopp utan ville bara lyfta fram vad jag har fått lära mig under mina delvis tuffa ammnings månader!:)
Min Viggo är född en vecka efter er prinsessa. På BB-hotellet konstaterade barnmorskorna att han hade guldsot. För att få bort det snabbt va han tvungen att matas upp så han kunde bajsa ut det gula. Eftersom min amning precis hade startat och det inte direkt sprutade mjölk fick vi ge honom ersättning. Efter att ha fått ersättning ville han inte längre ha bröstmjölk… Detta eftersom det gick så mkt snabbare för honom att få maten på flaska!
Jag höll på med bröstpumpar var tredje timme för att försöka få igång det och för att han skulle få i sig mjölken men istället för att mjölkproduktionen ökade så minskade den. Så vi bestämde tillsammans med vår barnmorska att bara köra på ersättningen…
Hade vi kunnat bestämma över våra kroppar så är det ju självklart att vi skulle vilja att amningen skulle fungera felfritt. Men nu är det som det är och det är fullkomligt omöjligt att göra ngt åt saken.
Så torka dina tårar och sträck på dig, dina mamma-skills sitter inte i brösten utan i hjärtat och det är väldigt uppenbart hur mkt du älskar ditt barn!
Åh vad jag känner med dig. Min son är 9 månader och han skrek varenda gång vi var på Babycafet så tillslut tröttnade jag och struntade i träffarna. Jag kom fram till att min son har inte samma behov av att träffa folk som sin mamma. Nu är det mycket bättre så när vi flyttar om 3 veckor ska vi börja gå på träffarna igen.