En riktigt bra dag, en lycklig tjej! (Foto Jessica Silversaga)
Jag är så otroligt lyckligt lottad som har just er som läsare av den här bloggen. Ni är helt fantastiska! Tusen tack för alla era fina kommentarer och mail, både här och på instagram (angelicalagergren heter jag där om du vill följa mig där). Det känns så skönt att jag inte är ensam om att ha problem med amningen och jag tycker att det är så viktigt att vi ska kunna prata om det. Det fungerar liksom inte för alla, så är det ju bara. Det slog mig också att jag inte hunnit äta någon lunch när jag gick hem från BVC, och jag som är känslig till att börja med blir extremt känslig när mitt blodsocker är lågt.
Jag är som sagt väldigt tacksam över alla era tips och råd. Men jag har bestämt mig för att ge Alice ersättning efter att jag ammat. Jag tänker absolut inte ge upp amningen helt, men jag tänker släppa tanken på att jag ska kunna helamma. Och jag tänker släppa tankarna på att jag skulle vara en sämre mamma bara därför. Jag har vänner som bara flaskmatar och jag tycker ju inte att de är sämre mammor bara för det. Verkligen inte! Det är märkligt det där, att jag ser ner på mig själv och min kropp för att den inte klarar av att ”prestera”.
Några av er tipsade om att stänga in mig i några dagar och bara amma, amma, amma. Jag har försökt det, inte fullt ut i några dagar, men jag har verkligen ammat järnet. Det går inte. Alice bara skriker och jag får stora, blödande sår på bröstvårtorna. Och det gör ont trots att jag använder amningsnapp. Samma sak gäller när jag pumpar, det kommer blod. Det är inte värt det. Inte för någon av oss.
Det viktigaste är som sagt att lilla A mår bra, men sen är det ju rätt viktigt att jag också mår bra för att kunna fungera som mamma och människa. Så nu blir det både amning och ersättning. Min BVC-sköterska ska ringa mig på onsdag och kolla om Alice är gladare och nöjdare, så nu är det bara hålla tummarna för att det fungerar. Tack igen, jag tycker så himla mycket om er. Fina, fina läsare.
/Angelica
Jag vet precis vad du går igenom jag ammade min dotter i 12 veckor samt gav ersättning.
Jag ville verkligen amma och jag älskade det. Tyvärr så fick jag hela tiden öka på ersättningen då det inte räckte. Till slut så kände jag att det kanske var dags att prova något annat. Så jag bestämde mig för att bara mysamma och de gjorde jag på kvällarna men eftersom jag inte ammade på dagarna så försvann mjölken väldigt fort så efter ett tag så slutade jag amma och efter två dygn så behövde jag inte pumpa länge och mjölken försvann. Det var mycket tårar i början men efter ett tag så kändes det mycket bättre och idag var det de bästa för oss. Kör på så länge som du vill och gör det på ditt sätt. Vet var du går igenom och förstår dig till 100%.
Alla era kommentarer va precis vad jag behövde idag. Har en 6 veckors bebis som bara får ersättning. Kämpade med amningen de 2 första veckorna, putta till ersättning redan när han va 4 dagar. Har jättedålig amningserfarenhet med min stora pojke så denna gången ville jag så gärna att de skulle fungera. För mig blir det en riktig sorg att jag inte ammar särskilt när ja e ute och ser andra mammor som ammar sina barn. Försöker att tänka att de viktigaste e han mår bra och växer. Hittade ett jättebra citat som hjälper mig lite dom dagarna jag tycker de e extra jobbig. ” Alla barn klarar sig utan sin moders mjölk, men inget barn klarar sig utan sin moders kärlek”. Hade gått genom eld för mina pojkar oavsett hur jag ger dom mat. De hjälper oxå att få veta att man inte e ensam om att ha de jobbigt så tack Angelica för att du e öppen och skriver precis hur j-vla jobbigt de e. Lycka till!
Hej fina du. Du är mamma till Alice, du vet vad som är bäst för henne. Gå på din magkänsla, och tro mig, Alice mår bäst av att ha glad välmående mamma istället för en mamma som kämpar m amning.så att hon mår dåligt. Det har jag märkt på min lilla Meija. Det stämmer; glad mamma = glad bebis. Stor kram!
När du väl accepterat att du inte ammar så kommer det inte längre va en grej. Min dotter sondmatades första dygnen så amningen kom aldrig riktigt i fas – dessutom mådde jag så himla dåligt av amningshormonerna! Jag var ett vrak första veckan! Så efter en vecka av baby blues och besvikelse varje gång hon hellre ville ha flaskan så satte jag ner foten för mig själv och bestämde mig för att helt sluta. Bästa beslutet jag tagit. Hon är mätt och sover bra på natten, jag kan lämna huset utan att oroa mig och jag och min man kan dela lika på matningarna vilket gör att båda kan få sova och båda får en nära relation till henne på en gång. Inget
”Hon är nog hungrig…” Sen är man fast med grinig unge även om hon inte är hungrig. Med facit i hand så kan jag se en tydlig länk mellan ojämställdhet och amning.
Bra inställning!
Kom dessutom ihåg att Alice fått all den allra viktigaste mjölken-
Råmjölken! Den är laddad med goodies!
Lycka till!
Gör det som känns bäst för er!
När jag har en dålig amningsdag tänker jag ofta att det inte är värt det och att jag lätt skulle kunna gå över till enbart flaskmatning. Nästa dag kan allt kännas toppen igen, så det är verkligen upp och ned det här med amning!
Lycka till!
Du gör det som fungerar bäst för dig och Alice, så att ni båda mår bra och är glada. Jag fick börja med ersättning nästan på en gång då min lille grabb inte ville gå upp tillräckligt i vikt. Så vi körde på med tutte först sen flaska, men trots detta gick han inte upp tillräckligt så då vart det flaska först och tutte däremellan. Då vart allt bättre och han gick upp i vikt. Så vi mysammade mest och det var ju bekvämt nattetid att bara lägga honom vid tutten. Sen vid 4 månader bestämde han själv att tutte ville han inte ha längre så vi slutade. Då sov han i stort sett hela nätter med ett uppvak för mat, så det var ju lugnt och dessutom hade jag börjat jobba. Visst saknade jag myset lite grann men sen så läste jag trådar på Amingshjälpens FB grupp som ”Aj min bebis har fått tänder och bet igenom min bröstvårta” och ” Jag vill dra ned på amningen så jag får sova hur ska jag gå tillväga då mitt barn sover med tutten i munnen” och då kände jag bara att Gud va skönt att min grabb valde själv att sluta amma så att jag inte behövde ”tvinga” honom till något som han inte var redo för. Så kör på så länge det fungerar och försök se det positiva i vilken situation du än hamnar i 🙂
Hej! Detta med amning, har en två månaders pojk. Har ammat + gett ersättning från att han var ca 3v. Ammar 20 min varje bröst + flaska varje gång. Varje mål mat tar tid, men än så länge vill jag amma så att han får i sig lite bröstmjölk i alla fall. Dåres hur länge vi hänger i. Har också brottats med olika frågor typ ”kinde jag gjort annorlunda i början ” osv. Men jag var helt slut de första veckorna, inte en chans att jag skulle orka sitta och amma mer än jag gjorde. Glad mamma = glad bebis;)!
Amning är säkert toppen när det funkar men inte till det priset! Själv kämpade jag först med amningen och sedan med pumpen i tre veckor men lade ned det när jag kom på att jag tillbringade mer tid med att pumpa än med bebis. Tröstade mig med att han i alla fall fått råmjölken där i början och när beslutet väl var taget kände jag en sådan lättnad. Nu är han tre månader och mår hur bra som helst! Nu ser jag bara fördelar med flaskmatning, pappan får tex en viktigare roll redan från början, man är inte ”låst” på samma sätt, etc. Är redan helt inne på att göra exakt likadant med nästa barn, minus ångesten 🙂
Skit i amningen om du mår så dåligt över den! Jag har haft motsatt problem, efter några veckor va det absolut inget problem med amningen, har mjölk så det räcker och blir över! Nu vägrar ungen äta ur något annat än mina bröst och jag kan inte lämna honom mer än 2 timmar, så då sitter man hemma och gråter över det istället =) Det är en känslomässig berg-och-dalbana det här med att skaffa barn!
Förstår din besvikelse. Mitt första barn gick jätte bra att amma, hade hur mycket mjölk som helst. Men sedan lillebror som är 3 år yngre, lärde sig aldrig riktigt. Jag försökte och försökte men han var för slö och på nyårsafton när han var 3 månader gammal gav jag upp amningen och tog till flaskan. Han hade nästan skrikit sig till sömns i 3 månader då och jag kände mig så hjälplös. Sen började han växa mer ordentligt och blev en glad och nöjd pojke och jag slapp stressen. Vi blev en gladare och nöjdare familj. (Ammade honom på natten så länge mjölken räckte, när mjölken tog slut fick han lära sig att sova hela natten i stället, ca 6 månader gammal). Han är snart 2 år och än så länge har han inte varit mer sjuk än storasyster, de går båda på dagis och vi kanske har 1-2 vab gånger per termin.
Gör det som känns bäst för er som familj, inget är fel, det viktiga är att hela familjen mår bra.
Att mamma och barn mår bra är det viktigaste! Känner man själv att man provat men att det bara innebär oro och stress ska man inte fortsätta. Jag har haft en av varje…
Men be BVC kolla skruttarns tungband då min sons var för kort att då blev det som du beskriver.
Må bra tillsammans nu!
Jag har fått igenom precis desamma. Med båda barnen.
Slutade med ersättning båda gångerna. Jag håller helt med folk som säger
”Glad mamma, glad bebis” för det är såå sant!
Kram på dig!
Ni är toppenföräldrar! Det viktigaste är att er dotter får mat. Bröst eller flaska spelar ingen roll. Om det är någon tröst så hade jag samma problem med min första dotter, och nu, efter lite problem första veckan, helammar jag min dotter som föddes den 27:e juli i år. Bara för att man har problem med första barnet betyder det inte att det kommer att bli likadant nästa gång.
Huvudsaken är att man gör det som man själv mår bra av och struntar i vad andra tycker och tänker. Tack för att ni är så ärliga i bloggen. Jag ser alltid fram emot att läsa era inlägg :).
Du är den bästa mamman lilla Alice kan få, amning eller ingen amning, och nu när du kombinerar amning med ersättning så kommer hon ju ändå få alla näringsämnen och antikroppar och sånt från amningen samtidigt som hon blir mätt också. Dessutom är väl ersättningen numer så pass bra att den är ett lika bra alternativ som bröstmjölk? Alice är en lycklig tjej som har så fina och kärleksfulla föräldrar!
Åhh, nej din stackare, klart att du med ska må bra!!! Min lilla tös är nu 2,5 år och ammade bara i 7 dagar (jag blev vrålsjuk fyra dagar efter förlossning) och hon mår hur bra som helst ändå 🙂 Förstår hur du känner dock, för herre gud vilken ångest jag hade när jag var tvungen att äta tabletterna för att mjölken skulle sina.. Men det gick över igen när man fick se sin lilla flicka mätt och belåten varje dag och efter varje mål.
Jag tror även att min sambo tyckte att det var rätt mysigt, för han blev mer delaktig på grund av att han med kunde mata! Klandra inte dig själv, tänk istället hur fantastiskt det är att det finns ersättning som kan lösa sådana här saker… Det viktigaste är ju som du sa att både du och din lilla knodd mår bra!!! Kram till er 🙂