Låt mig börja med att säga att jag är mycket väl medveten om att jag kommer att göra vissa upprörda med detta inlägg. Min kära fru blev det första gången jag tog upp detta nämligen. Min ståndpunkt är denna. Dagtid så har vi båda varsitt jobb. Det låter väldigt otrevligt att kalla att ta hand om vårt gemensamma barn för ett ”jobb” men för enkelhetens sak så kommer jag i det här blogginlägget att göra det.
- Mitt jobb just nu är att gå till mitt jobbs kontor och sitta där och svara på mail, i telefon, göra bokslut och vända papper, saker man gör som redovisningsekonom. När jag kommer hem i kväll då blir jag pappa i vår familj och alla kvällar efter det samt helger.
- Angelicas ”jobb” är under föräldraledigheten att ta hand om vår dotter. På kvällarna och helgerna är hon mamma i vår familj.
När jag kommer vara föräldraledig så kommer jag att hålla kvar vid detta synsätt. Då blir det mitt ”jobb” att ta hand om vår dotter och på kvällarna och helgerna vara pappa i vår familj. Vart vill jag då komma med detta?
När vi båda är hemma på kvällarna med Alice så är hon bägges ansvar. När jag blir föräldraledig så kommer jag inte att säga till Angelica när hon kommer hem från jobbet; ”Här, ta hand om din dotter” lika lite förväntar jag mig att hon gör samma sak nu. Missförstå mig rätt, jag längtar hem till min dotter och fru varje minut jag är i från dem, det är inte det.
Jag förväntar mig inte heller att Angelica under sin föräldraledighet städar huset, tvättar medan jag är på mitt jobb. Det är ingen som varit hemma hos oss och gjort det tidigare när vi båda jobbat på kontor. Jag kan inte städa eller ta hand om tvätt när jag är på mitt jobb så därför förväntar jag mig inte att hon gör det på sitt ”jobb”.
Jag förväntar mig inte för den delen att maten står på bordet när jag kommer hem. Det har den aldrig gjort tidigare så varför ska den göra det nu? Om det finns tid, möjlighet och ork så är det självklart en underbar överraskning när man kommer hem men aldrig något som någonsin kommer att förväntas. Vi tar ju gemensamt hand om vårt hem. På samma sätt så tycker jag att vi gemensamt tar hand om vårt barn under kvällar och helger med några undantag.
Jag ser ju lite hur min argumentation snubblar över den av mig och Angelicas nattuppdelning, men jag tänkte att jag ändå måste kommentera den här. I den föräldralediges ”jobb” så finns det möjlighet att sova på ”arbetstid” när Alice sover. Det är väldigt svårt att obemärkt sova på ett kontor. Jag har ingen större analyserande tanke kring det än så, tyvärr. Skulle det vara så att Alice inte har haft en lugn stund på hela dagen så ser jag inget konstigt med att låta den föräldralediga mamman (eller pappan i framtiden) få en sömnpaus på kvällen innan det är dags för nattning. Speciellt eftersom denne person är också den som har hand om nattpasset. Men att den föräldraledige föräldern blir ”ledig” och helt befriad ansvar för vårt barn kvällstid är inte något som jag tycker är ok, varken nu eller när rollerna blir omvända.
Hur har ni gjort hemma hos er?
/ Stefan
Det viktigaste är att man är överens & hittar ett sätt som funkar för just er.
När vi fick våran dotter för snart fyra år sedan tog det ungefär ett halvår innan jag började känna att jag inte hade något liv utöver blöjbyten, amning & allt annat som kretsade kring våran dotter. Givetvis älskade jag allt med henne & att få tillbringa mina dagar med henne, världens bästa jobb! 🙂 MEN – jag ville så gärna börja träna igen & att kunna planera in två pass i veckan för att jag skulle orka, börja må bra i mig själv med kroppen efter graviditeten etc.
Så vi började införa varannan kväll system, dvs jag tränar måndag & onsdag och han tisdag torsdag. På helgerna ger vi varanda en varsin sovmorgon + att han tar barnen den natten i samband med min sovmorgon så jag en natt i veckan får sammanhängande sömn och får fylla på energi.
Idag har vi två barn & kör med samma rutiner, funkar jätte bra för oss! 🙂
Bra skriver och precis så har jag och min sambo gjort! Kvällar och helger är ”bådas”. Antingen hänger vi med vår lille kille båda två eller så turas vi om att få egentid. Så länge jag nattamnade tog jag ALLA nätter. Annars tar den som är föräldraledig vardagsnätterna och så tar vi varsin helgnatt. Vi lägger mini-mannen varannan kväll och har gjort det sen vi började med nattningsrutin.
Nu har jag provat på både föräldraledighet och jobb medan min sambo är hemma och jag tycker att det är två saker som skiljer sig.
1. Det är så mycket lättare och roligare att vara hemna nu. Vår lilla kille är mer en liten person som man har roligt med än någon som behöver passas hela tiden och är totalt hjälplös. Han sover bättre på nätterna och en lång stund på dagen. De första månaderna innebar väldigt mycket upphackad sömn plus att det är lättare att hinna vila sig på dagen om ungen sover två timmar i sträck än en halvtimme åt gången. Mannen i sin tur tycker att det är mer utmattande nu eftersom man måste passa heeeela tiden men det är jobbigt på olika sätt.
2. Det är jobbigt att vara hemna. Jag har mycket mer energi till kvällarna med mini-mannen när jag jobbar än när jag redan varit hemna en dag med honom. När jag var mammaledig gick energin åt under dagen och på kvällen kändes jag mig ofta slutkörd och som att jag inte räckte till. Mannen känner lite samma. Han vill gärna att jag tar ett större ansvar på kvällen och det vill och orkar jag nu när jag jobbar. Men jag får ändå tid att duscha och varva ner.
Bara man delar så att båda är nöjda. Nu ser jag fram emot dagistiden. När båda jobbar och båda har energi till att fokusera på vår lille på kvällarna.
Wow så bra skrevet! Liker resonnementet ditt:) når jeg var hjemme i permisjon så jeg på det som min jobb å ta vare på datteren min + vaske hus/klær og rydde, samt lage middag – kanskje ikke så rart jeg ble sliten :p likte deres fordeling veldig godt:)
Hemskt bra upplägg.. min man tycker att min mammaledighet innebär hemmafru vilket innebär att jag ska städa, laga mat och diska. Om jag har haft fullt upp med lillan hela dagen ”tar han snällt henne” när han kommer hem så jag kan utföra mina härliga andra sysslor då istället för att få vila lite. Så ja. De va ju helt grymt av dig faktiskt Stefan! Och såklart. Likadant när du är pappaledig!
Tänker som någon annan här skrev att det är så mycket när man är på ett vanligt jobb och som man tar för givet som är svårt/omöjligt själv med en liten och är ammandes . Typ; få i sig mat, gå på toaletten. Man ska dessutom vara konstant tillgänglig fysiskt för sitt barn. Att amma vår son är ett beslut vi båda tagit och då tycker jag att det är upp till min sambo att hjälpa mig och avlasta lite mer än bara svart-vit millimeterrättvisa. Det TAR fysiskt att amma och bära hela dagarna, lite mer än det tar att jobba på kontor exempelvis. Egentid är liksom lika med noll, och den där kaffen, slösurfandet på tunnelbanan eller icke stressiga toalettstunden är ett minne blott för många. Alice kommer utvecklas fort och kräva mycket mer än dessa första veckor. Att min kille avlastar mig och tar vår son när han kommer hem är inget konstigt för oss, som ammande föräldrar gör man ändå mest första halvåret. Du får en paus från jobbet hemma och en paus från att vara pappa på jobbet. Angelica är mamma 24/7. Menar inte att kritisera och alla gör såklart på sitt sätt, men jag tycker faktiskt det här var lite underligt resonerat.
+1!
Vårt upplägg ser ut som så att jag lämnar över vår son till min sambo när han kommer hem och så lagar jag mat medan de umgås. Jag gillar att laga mat och njuter av att få ägna mig åt nåt annat ett tag. Under kvällen delar vi sen på ansvaret dock med skillnaden att eftersom jag ammar har min sambo mycket större frihet att t ex kunna gå in i duschen och ta sin tid på sig utan att behöva tänka på att lillen kan vilja äta när som. Nätterna tar jag i veckorna och det är inga problem eftersom vår son sover hela nätterna bortsett från två uppvak för amning. Hade han haft besvärligare nätter hade det varit självklart att hjälpas åt. Jag måste ju vara någorlunda funktionsduglig för att ta hand om honom och det är lättare att få en stunds vila på jobbet än med en liten bebis som man hela tiden ska finnas där för, både fysiskt och emotionellt.
Jag håller med i det du skriver om att laga mat och städa men det märks att du inte har en aning om hur det är att ensam ha ansvaret för ett liv hela dagarna och hela nätterna.
Jag tycker inte att det är okej att vara pappa mellan 17-22 och under denna tiden också dela på ansvaret för att sedan lämna över ansvaret helt till Angelica under dag och natt. Om ditt jobb hade varit lika krävande som det är att ta hand om en bebis som vill amma 24/7, som har ont i magen eller är allmänt gnällig så kan du komma och snacka men du jobbar på ett kontor där du dessutom har möjlighet att gå och träna mitt på dagen, Angelica har ingen som hon kan bolla med eller få avlastning på veckodagarna, och på helgerna är hon också hemma och kan hjälpa till om det blir jobbigt.
Jag tycker du är egoistisk i ditt sätt att tänka eftersom du får så mycket mer egentid än din fru som ”tvingas” dra det tyngsta lasset när du resonerar som du gör, och när du väl går på pappaledighet kommer Alice sova längre, ha rutiner och vara en människa på ett helt annat sätt än vad hon är nu. Det gör det hela väldigt orättvist med tanke på hur lite sömn man får de första månaderna i en bebis liv, varför är din sömn viktigare än hennes? Hon ska orka ta hand om en annan människa hela dagarna, har du tänkt på det?
Nej, tänk om och tänk rätt, du kommer få en utmattad och grinig fru om du inte tar dig i kragen och inser att ”ta över” när du kommer hem inte behöver innebära att du ska sitta med Alice non stop, men tro mig, som mamma behöver man ett par timmars break per dag för att orka vara en bra förälder under den tiden du får sova, jobba, äta och gå på muggen när du vill.
Tack för att du skrev det där om att du inte räknar med att Angelica skall ha hunnit städa och laga mat. De första veckorna hemma med bebis hann jag inte med någonting annat än amning och bära och slänga i mig en macka när sambon var på jobbet. Charmig kommentar från svärmor när sambon sa till henne i telefon att han inte kunde prata så länge för han skulle städa: ”Gör Anna ingenting hemma på dagarna eller?” Jag minns att jag blev jätteledsen.
Ja jag vet inte jag. Om Angelica haft en tuff natt är det ju inte säkert att hon får ”vila en timme” förrän du kommer hem. Och du har ju själv skrivit för bara någon dag sen att du åker och tränar på lunchen, vilket jag ser som något extra och tid för dig själv. Sen vet jag inte vad du jobbar med Stefan, men om du inte är hjärnkirurg/pilot/hanterar tunga maskiner eller nåt dylikt så tycker jag att nog kan du vara lite trött på jobbet en dag ibland. ”Vila en timme” kan du ju göra när du kommer hem isåfall.
Jag tror det är svårt att förstå för den som inte varit ensam hemma med en bebis att förstå hur ansträngande det kan vara. Det är inte alltid alla grejer som ska fixas (blöjor, matning, vaggning) utan själva grejen att helt själv ha ansvaret för en annan människas liv!
Men alla gör ju precis så som de själva anser funkar bäst, och jag är säker på att den konstellation ni har fungerar bra och kanske kommer ändras några gånger. Huvudsaken Alice mår bra hos er bad och att ni två trivs med ert upplägg.
*hos er båda 🙂
Ditt resonemang låter ju onekligen resonabelt och om det funkar för er så är det ju jättebra. MEN några saker som jag funderade kring när jag var hemma med vår lilla bebis första tiden och upplevde som ”orättvist” var följande:
-När den arbetande föräldern är på sin arbetsplats kan denne ta lunchrast, kafferast, prata med kolleger och kanske tom gå på toaletten utan att ta med en kollega att övervaka samtidigt.
-Under pendlingstiden till/från jobbet kan föräldern ringa samtal/surfa på telefonen/dagdrömma fritt.
-Även om bebisen sover dagtid kan man inte alltid som förälder hemma sova ”på beställning” samtidigt. Bebisen kan dessutom vakna när som helst så man har hela tiden koll på någon annan och kan inte slappna av på samma sätt.
-När jag väl hade ”egentid” kunde denna avbrytas när som helst för att bebisen ville amma medan när pappan hade egentid visste han att den inte behövde avbrytas och då kan man slappna av och utnyttja tiden på ett annat sätt.
Tilläggas bör kanske att vårt lilla barn krävde mycket närhet, rörelse, mat mm och var inte så nöjd och enkel av sig. För övrigt så ”jobbar” ju den som tar nätterna jour 8 timmar extra per dygn.
Några av mina tankar kring ämnet.
Tack för en bra blogg!!
Kunde inte hålla med dig mer!:) precis dessa sakerna som jag oxå känt!
Som en i min föräldragrupp sa ”man är ju inte bara en mamma på dagarna msn e ju bäbisens slav”;)
Jag /vi hade en tuff start med en kille som skrek sig igenom dagarna.. Så när pappan kom hem så stod jag ofta o grät i dörren.. De gör man inte efter en dag på jobbet;)
Håller med helt och hållet!
Att ta hand om en liten är inte riktigt jämförbart med ett 8-5 jobb, det är snarare ett 24/7 jobb.
När det var som värst hemma hos oss så önskade jag så att jag skulle få gå till jobbet och bara lämna över till min man.
Bara att få gå på toa själv, inte behöva kasta i sig maten och kanske till och med få en stund för återhämtning utan skrik och gråt.
Vi hade en tuff start med våran tjej, men jag tror att även om man har ett ”lätt” barn, så bör man nog som partner vara väldigt förstående när man kommer hem till ett hus i kaos med en grinande mamma med skrikande barn i famnen 😉
Det är stor skillnad på att vara hemma ensamt med ett litet barn än att vara hemma båda 2 och när mamman ammar så är det få partners som får uppleva känslan av att någon är helt beroende av dig.
Men alla har det olika och om det fungerar för er, så kör på!!
Spot on. Fast det kanske inte är så lätt att förstå då en inte har varit föräldraledig och varit det själv än. 😉 Min man tänkte liknande när vår lilla var ny. Inte nu längre.
Amen.
En grej som vi hade var att så fort han kom hem från jobbet så tog han lillan direkt nån timme så jag fick andas på vilket sätt jag nu kände att jag bäst behövde, sen ”blev vi” mamma o pappa igen. En naturlig grej kan tyckas då pappan varit borta hela dagen men i vår familj är pappan skiftgående vilket krånglar till det hela issa perioder men underlättar andra.
Tycker ni verkar ha ett väldigt sunt upplägg! Härligt att du ska vara hemma sen så du också får prova på ”jobbet” som pappa på heltid. Det är jobbigt men alldeles alldeles underbart! Jag tror förståelsen blir en helt annan även om du verkar vara en fantastisk pappa och make! Kör hårt!
räknar ni in amningen? skaffa en amningsapp som räknar ut hur många timmar det rör sig om, för oss 6-8 timmar på ett dygn, bara det motsvarar ju nästan ett arbetspass. När jag fick det svart på vitt blev det enkalare att be min sambo att ta hand om blöjbyten, vyssning på kvällen (mellan amningstillfällena) vilket jag också tror har varit viktigt för deras anknytning, så att hon lär sig att även pappa kan trösta, betyda trygghet och vardag. Men främst, minns att det här inte är för evigt, snart är den hr tiden förbi och vi kommer säkert längta tillbaka och ångra att vi inte höll våra bebisar mer medan vi fortfarande fick 😉 det är så lätt att bli giriga och griniga när man inte får sova, snart är även sömnen tillbaka. Kram o lycka till!
Jag har tagit nätterna och barnen dagtid tills Jonte kommit hem på vardagarna. Sen har han tagit barnen och jag har ”jobbat” i hemmet istället. Fått en paus från kidsen och sen kunnat göra allt det där som jag inte haft tid till under dagen som disken, tvätten, matlagningen. SÅ skönt att kunna göra nåt och få ett par minuter utan att sitta fast i barnen (dom det känns ibland) Jonte har då dessutom fått umgås med barnen som han imte träffat på hela dagen.
På helgen har vi tagit barnen lika mycket och turats om med sovmorgnar. Puss
Jag tycker det låter som ett vettigt upplägg.
Personligen tyckte jag att det var mindre jobbigt på många sätt att vara mammaledig än att jobba. Oftast kände jag att jag hann med att både städa och fixa middagen och då gjorde jag det också, precis som min man gjorde detsamma när han var pappaledig. Vissa perioder var det inte alls så lätt att vara hemma med spädbarn och då fick vi dela upp hushållssysslorna lika istället.
När det gäller sömnen har vi resonerat som så att den som behöver sömnen bäst ska få den. Således har maken tagit alla vardagsnätter sen vi båda började jobba eftersom jag går upp mycket tidigare och behöver mer sömn. På helgerna tar vi oftast en natt var och känner någon att hen behöver sova mer får denne säga till. Numera är lillkillen dock ganska stor och sover oftast hela nätterna så just sömnen är inget jätteproblem längre 🙂
Jag och min sambo ska få en son om några veckor och har diskuterat samma ämne, och inget är självklart. Jag tycker att det beror väldigt mycket på vad för bebis det är man har, är det en liten som sover 40 minuter/vaken 40 minuter dygnet runt (och den hemmavarande tar dag+natt under vardagarna). Eller är det en bebis som sover 2*4 h nattetid? Har inte jag fått sova så förväntar jag mig att min sambo låter mig få 3-4 h sammanhängande sömn på eftermiddagen/kvällen då han kommit hem – han har ju då fått sova 7-8 h på natten. Men har man en liten som sover hyfsat så hjälps man väl åt bäst det går. Jag och min sambo har alltid gått efter devisen: att försöka underlätta för varandra så mycket som möjligt. Men sedan så är det givetvis viktigt att ge och ta, samt lite krasst se att han/hon gjorde detta för mig, då får jag ge tillbaka. Så tänker vi. =) Sedan så tror jag att många är i behov av någon barnfri timma ibland, en stund då man får bara vara ”Anna” eller ”Erik”.
Men som sagt, vilken fas är barnet i och vad är det för liten en man har?
Tack för en blogg med intressanta ämnen!
Vi gör precis lika hemma hos oss och det funkar bra. Jag som är mammaledig tar hand om vår lilla tjej (4 veckor idag) på nätterna men sedan vid kl 6 tar min sambo över så jag kan vila ostört nån timme innan han måste till jobbet. Om natten varit bra och jag har fått sova okej så går vi upp samtidigt på morgonen vid 7 tiden 🙂
Tycker det är suveränt att ni kommit överens om ett tydligt upplägg så det inte blir några missförstånd och icke infriade förväntningar! Hos oss ser det ganska likadant ut, vi fortsätter ha både städhjälp, matkasse, matleverans osv och det är inte den föräldralediga som ska städa osv utan vi gör som förut. Vi bidrar ekonomiskt precis lila myclet som förr till hushållsekonomin (men denna punkt kan man göra annorlunda med, men så gjorde vi)- så en fråga till er är hur ni bidrar ekonomiskt till ekonomin (ni behöver absolut inte diskutera ciffror utan Snarare om ni förändrat ngt nu under föräldraledigheten) tack för en fantastisk blogg
Jag tycker det låter som en väldigt bra uppdelning. Rättvist.
Jag önskar själv att min sambo kunde ta hand om vår lilleman lite mer på kvällar o helger, så att jag ska kunna gå ifrån o jobba någon timme i veckan utan att det blir kaos hemma. För det går inte nu. Är jag borta en timme på kvällen så blir lillen hysterisk o gråter tills han är helt blöt i ansiktet, för att han inte känner sig lika trygg hos pappa. Han är ju med mig hela dagarna, o större delen av kvällarna med, o nätterna om han vaknar för att ammas. Inte så konstigt att pappa inte alltid duger då. Och det är ju för jäkla trist, både för sambon o mig. Av den anledningen vill jag ändå råda dig till att passa på att vara så mycket du kan med Alice när du är hemma!
Vi har själv haft många ”argumentationer” här hemma i samma ämne, båda är trötta så båda vill väl att den andra ska ta ett extra spadtag så att säga =) Vi gör ofta så att vi ”ger den andra en timme” – delvis en stund då den andre får göra precis vad den vill så som att gå och sova, gå och träna, bara sitta och slösurfa och då får den andre inte störa med blöjbyten oså. Sen byter vi av. En väldigt juste grej kan ju vara om den personen som tar barnet också tar med barnet ut på prommenad, drömmen att få va helt själv o slippa höra skrik i bakgrunden och bli stressad! Kan ni inte höra med syrran om hon vill ta med sig Alice på en prommis?
Så bra skrivet av dig Stefan! Nu har jag själv inga barn men det låter som ett riktigt bra sätt att strukturera vardagen på. Som du skriver, barnet är bådas ansvar. Sen får man dela upp ansvaret efter vilka aktiviteter och dylikt som ska genomföras.
Tack till både dig och Angelica för en supertrevlig och bra blogg. Kikar in här flera gånger om dagen för att följa ert liv. Alice är så söt och fin. Ta hand om er.