Det sägs ju att kroppsarbete skall sätta igång en förlossning så i går tänkte jag att jag skulle sätta Angelica i arbete med att hjälpa mig få upp vår nya tapet som vi haft liggande hemma ett tag. Hon hjälpte frivilligt till, och sa i från när hon inte orkade så ingen tror att jag tvingade en höggravid kvinna i vecka 40. Ända sen vi bodde på Tjustgatan så har jag velat haft en sån här ”bokhylletapet” så nu på försommaren klickade vi hem den här från Photowall. Det här har varit det sista jag velat gjort i vårt renoveringsrace den här våren. 
Det gick bra med tapeten. Däremot så missade jag att stänga av strömmen nere på bottenvåningen, så när jag skulle skära hål för eluttaget så fick jag mig en lite ”kyss”. Angelica trodde att jag skar mig i fingret och hoppades att vi skulle åka till sjukhuset, när hon insåg att jag fått en stöt så brast hon ut i storgråt. Mitt i hulkningarna så skrattade hon fram; ”Du kan ju inte dö nu, jag kan inte tapetsera klart själv”. Dock ingen bebis på gång ännu. 
Men resultatet alltså. Så himla bra. Naturtroget och repetition per var tredje ”bokhylla”. Vårt vardagsrum känns mycket större på något konstigt sätt. Vi har ju ”bara” 240cm i takhöjd men känns betydligt mycket mer nu.
Nu är allt färdigt här hemma. Nu är du mer än välkommen lilla Alice, det är bara att ”ploppa ut” när du känner för det.
/ Stefan
Sjukt fint! Kan inte ni göra en liten video på hur det ser ut hemma hos er? Även fast man ser rum för rum så är det roligt om man kan få det ihopkopplat så att säga, hur allt hänger ihop =) Ni har det jättefint!