En del av alla Alice kläder.
När vi var på rutinultraljudet i vecka 20 (tror jag att det var…) fick vi veta att det är en liten tjej som ligger inne i min mage. De kan ju aldrig säga till 100% vilket kön det är, men det var inte heller så att barnmorskan sa ”Jag TROR att det är en tjej, jag är inte säker”. Ni som följt med i bloggen sen dess, vet att jag verkligen ville ha en tjej. Och att Stefan helst av allt ville ha en liten kille. Och ja, man får faktiskt säga så. Man får önska sig en son eller dotter lite mer. Det gör ju inte att jag hade blivit tokledsen om det visade sig att det var en kille. Men för Stefan var den lite som att den sonen han hade sett framför sig försvann. Och jag förstår honom. Jag hade känt samma sak, för jag hade verkligen ställt in mig på en dotter. Och det är inte så konstigt att önska sig ett eller annat, tycker jag.
Hur som helst… Nu får jag ofta, väldigt ofta frågan: ”Vad gör du om det är en kille som läggs upp på ditt bröst på förlossningen?”. Ja, vad gör jag då? Rusar ut genom rummet och in i ett annat förlossningsrum och snor någons dotter såklart. Byter ut vårt barn! En son? Nej, det går inte! Jag ska ha en dotter. De sa att det var en tjej, så nu ska jag ha en tjej. Kosta vad det kosta vill.
Bild: Pinterest
….Nej! Självklart inte. Är det en liten kille som läggs på mitt bröst inom några dagar/veckor kommer jag bli precis lika glad som om det är Alice. Jag kommer älska det barnet exakt lika mycket. Det har ingenting med kön att göra. Jag kommer ge honom så mycket kärlek att han kommer vara övertygad om att han är den bästa människan i hela världen.
Men. Jag kommer förmodligen bli oerhört förvånad och chockad. Och jag kommer säker att ”saknar” Alice, om ni förstår hur jag tänker? Jag har ju en bild av hur hon ser ut i huvudet… Det kommer säkert ta ett tag att smälta det, speciellt eftersom vi redan bestämt namn och kallar henne det ungefär 489 gånger om dagen. Är det konstigt tycker ni? Här har jag gått i många veckor, månader och dagar och sett en tjej framför mig. Jag är väldigt tjejig och det står jag faktiskt för. Det mesta som vi köpt till Alice är rosa. Och ja, blir det en pojke kan han absolut ha rosa, men jag kommer inte sätta på min lilla, nykläckta son en klänning. Nej. Sen när han blir större och ska bestämma kläder själv, då får han ta på sig precis vad han vill, såklart! Jag skulle inte stoppa honom. Alla får göra precis som de själva vill, det här är vad jag känner och tycker och vill. Och som mamma måste jag ju få bestämma det själv (i samråd med pappan såklart!).
Bild: Pinterest
Och precis som med allt annat i livet har jag ingen aning om hur det kommer att kännas när vårt barn föds. Jag kan inte försöka sätta mig in i hur det skulle kännas om det är en son. Eller om bebisen skulle vara sjuk, sakna fingrar eller behöva sjukvård resten av livet. Jag får helt enkelt ta allt precis som det kommer, det är nog det absolut bästa.
/Angelica
Hej!
Hittade precis din blogg. Jag är i nu BF+10 och väntar e fullt på den lilla krabaten ska komma ut. Vi har inte tagit reda på könet, för jag önskar mig väääldigt mkt en tjej. Har dock en stark känsla att det är en liten flicka, men det är ju svårt att säga. Förstår dig precis när det gäller tänket ang flickor. Jag är oxå väldigt tjejig av mig. Älskar klänningar, fixa frisyrer och tycker det finns så mkt mer till flickor. Men som du oxå säger, skulle det komma ut en pojke så skulle jag ju bli lika lycklig för det!
Men nu hoppas jag den bestämmer sig för att komma ut vilken dag som helst.
Haha, det där var en bekant till mig med om, de fick veta att de väntade en liten tjej och shoppade loss på rosa klänningar och gulligull. Sedan kom det ut en liten kille..
Åh vad intressant läsning. BF för oss är den 9 aug och vi fick veta vid RUL ”Jag skulle nog säga att det är en liten tjej”. Och sen dess har vi levt efter att det är en tjej där inne. Min sambo, precis som din man, hade en liten son i sin tanke men nu har han nog vant sig vid tanken att det troligtvis kommer en liten tjej om ett par veckor. 🙂 Jag förstår precis hur du menar. Jag skulle bli oerhört chockad om det kom en liten kille men huvudsaken är ju att barnet är friskt. Men jo, man får faktiskt önska sig en pojke/flicka. Lycka till!
Vi fick ocksÃ¥ veta att det var en tjej vid RUL:et, men har hela tiden kallat bebisen för ”den”, just för att vi inte vÃ¥gar eller vill ta ut nÃ¥t i förskott. Men självklart sÃ¥ bär man ju med sig en känsla av att det troligen är en tjej ändÃ¥, skulle det komma ut en liten kille vore det en överraskning, men lika underbart för det sÃ¥klart! Viktigast är ju att vi fÃ¥r ett barn liksom, inte könet. 🙂
Hej! Jag går i samma tankar. Har BF 18 aug och fick på
RUL veta att det är en liten tjej. Blev överlycklig! Min man har 2 pojkar sedan innan och mina systrar har bara pojkar.
På senare tid har jag träffat fler och fler där tjejen visade sig vara en kille så nu vågar jag knappt säga ”hon” längre. Jag är lite orolig för hur jag skulle reagera om det var en pojke, mest för att jag så länge varit inställd på att få en dotter. Det är lite tabu att tänka så men jag gör faktiskt det!