Jag har hört från flera håll att det kan vara skönt att ha en pilatesboll hemma när värkarna/sammandragningarna sätter igång. Så nu är bollen pumpad och redo att vara ett stöd under timmarna hemma.
Jag tycker att det är så oerhört svårt att föreställa sig hur ont det kommer att göra. Många beskriver värkarna som riktigt smärtsam mensvärk, men jag har väldigt sällan mensvärk. Lite molande smärta på sin höjd. Det finns ju de som får så ont av mensvärk att de kräks och inte kan jobba. Jag har aldrig upplevt det.
Sen finns det ju de som beskriver en förlossning som att ”kroppens slits i två delar” och/eller att det på riktigt känns som man ska dö. Det är få som berättar och skriver positiva förlossningsberättelser… Det är ju rätt lätt att bli uppskrämd. Konstigt nog känner jag mig lugn. Väldigt lugn och förväntansfull. Det här ska bli ett äventyr och det är så spännande! Det här är ju första gången jag är gravid, första gången jag ska föda ett barn. Första gången kommer aldrig tillbaka.
/Angelica
Jag har bara positivt att säga om min förlossning. Visst det gjorde ruggigt ont, men det var jag också inställd på innan (även om jag aldrig kunde föreställa mig hur ont eller känslan) så jag fick ingen chock när det väl satte igång. För mig kändes det mest i ryggen och som sen spreds sig fram mot magen när värkarna var igång. Har heller aldrig direkt haft någon mensvärk, men det lilla jag haft påminde inte om den känslan jag fick när värkarna kom. Mina värkar kom väldigt tätt, typ var 30e sekund och höll på i 1- 1 1/2 minut varje gång, så jag fick ingen direkt vila däremellan. Men när väl epiduralen var satt kändes det ingenting 🙂 så där fick jag vila ett tag innan krystvärkarna kom igång. Tycker inte du ska lyssna på alla skrämsel-berättelser från andras förlossningar, kör ditt sunda positiva tänkesätt och kör hårt när Alice vill komma ut :). För mig var min förlossning det häftigaste jag gjort, och känslan när barnet kommer ut efter allt slit och läggs på magen får mig typ att gråta när jag skriver det här. Det är en sån mäktig känsla! Du har något väldigt häftigt framför dig 😀 stor kram!!!
Att föda barn var något av det häftigaste jag varit med om!
Vilken urkraft och efteråt kände jag mig som en superkvinna!
Mina tips till dig (som hjälpte mig) är:
1. Behåll lugnet. Försök att tänka positiva tankar och plocka fram din målbild när
du känner att du är påväg att hamna i pessimist jollen. Målbilden för mig var att jag såg mitt barn i min famn och tänkte ”en värk närmre att få träffa mitt barn”.
2. Andas och sänk axlarna. Jag tyckte det blev så mycket lättare att ta sig igenom värkarbetet med att andas lugnt och metodiskt. Min sambo höll mig på axlarna och påminde mig om att slappna av. När han märkte att jag började andas snabbare var han är och andades lugnt med mig.
3. Lyssna på din kropp och följ med. Din kropp, kvinnans kropp, är skapad för att föda barn. Det säger konstigt nog till dig vad som händer och vad du ska göra.
Det låter enkelt och varför kan det inte vara det? Jag lämnar min kommentar så här, lämnar resten till att du får uppleva själv. 🙂
Lycka till! Och kom ihåg att även du är en superkvinna! Kan vi kan du!
Jag är också gravid med första barnet, går in i v.36 på söndag. Det närmar sig! Jag kunde vakna av oro på natten för ca 10 v sedan och tänka på förlossningen men nu ser jag framemot den. Inte för att jag är less eller mår dåligt (har tvärtom haft en lätt graviditet) men för att många säger och jag tror att det är den häftigaste upplevelsen man kan vara med om. Jag är helt övertygad om att smärtan kommer vara hemsk men läste en sån bra grej ”Man ska tänka att smärtan är något positivt, det är en positiv smärta”. Stort lycka till!
Min erfarenhet var enbart positiv även om jag inte fick någon klassisk förlossning. Du kan läsa om hela händelseförloppet och tiden efter här : http://joeeeee.spotlife.se/category/forlossningsberattelse/
Hej! Min förlossning var ganska enkel tycker jag. Jag var också sådär lugn innan som du, och hade tittat på alla förlossningsprogram jag kunde komma åt. Där såg jag att barnmorskorna ibland stängde av lustgasen om mamman inte andades rätt, utan andades iden hela tiden. Så jag var superfokuserad på att andas rätt, och då ”glömde” jag att det gjorde ont på nåt sätt. Såklart så gjorde det ju ont, men det kändes som att jag fick bättre kontroll när jag hade en uppgift.
Så om du inte lärt dig än hur man gör, så ska du börja andas i masken precis innan värken börjar, och ta bort den precis när värken slutar 🙂
Kram och lycka till!
Det är klart det gör ont, men det går ju över. Jag kan inte säga att man glömmer smärtan så fort bebis kommer upp, men man fokuserar ju på det lilla livet mer än hur ont det gör i punanin. Du kommer fixa det galant! Jag har två små. En på två år och en på sex veckor. Det skiljer exakt två år på dagen på dem. Lillasyster kom på Oliwers två års dag. Med 17 minuters skillnad på födseltiden.
Jag hejar på dig! Detta fixar du!
Jag tyckte att värkarna kändes som en smärta som liksom… ja som ett spjut som går från de bakre bäckenbensfogarna genom kroppen ner mot blygdbenet. Jag upplevde aldrig verkarna som smärtsamma på ett ont sett.. eller jag vet ju att det gjorde ont, men jag reflekterade aldrig över smärtan under värkarbetet – Jag upplevde att jag blev så psykiskt fokuserad på uppgiften att jag aldrig reflekterade i termer som att jag skulle dö eller gå hem eller något sånt, jag bara var där liksom. Den enda gången under förlossningen jag upplevde smärtan som jobbig var när jag bestämde mig för att ta epiduralen ändå (tänkte inte ta den, men efter 5 timmars jobb utan att jag kom vidare från 7 cm så tog jag den och det var underbart) och det tog 5 min innan sprutan kom. Det var som att jag psykiskt ställde in mig på att ta bort smärtan och först då blev den jobbig. Så mitt tips till dig är att skit i tankar på bedövning och liknande förrän det blir aktuellt, och när det blir aktuellt är bedövning underbart! Du är skapt för att föda barn och förlossningen går över snabbt! Jag födde i 30 timmar men vad är det under en livstid? Ingenting! Utmaningen kommer sen, de första veckorna med din nya lilla guldklimp =)
kolla på blondinbellas youtubekanal (bara sök på blondinbella på youtube) där hon berättar om sin förlossning! hon berättar super positivt! kan tänka mig att det hon säger gör dig peppad! kramar<3
Håller med, det är få som berättar om sin enkla graviditet, sin enkla förlossning o om man har en enkel spädbarnstid… Men man vågar knappt säga nåt om man till 95% bara tycker allt är positivt 😛 Såhar det varit för mig, har varit väldigt tyst på alla mammaträffar jag varit på hittills…
För mig kändes värkarna inte alls som mensvärk. Var förvånad över att det inte gjorde ont i magen, hade förväntat mig det, men jag hade mest bara ont i ryggen och lite ner åt ljumskarna. En form av ont som om man är riktigt bajnödig. Visst, det gör ont, men det håller bara i sig en minut o sedan är det flera minuter emellan där det inte känns nåt alls. Jag hade värkar i två dygn innan lilleman kom och det var ingen större fara…
Jag tyckte värkarna kändes som ett tungt stålbälte runt om nedre delen av kroppen. Mest kändes mina värkar bak i ryggen. Du kommer fixa det fint! Man får sån styrka av att veta att man snart får träffa sin bebis! Vart har ni valt att föda? ♡
Danderyds sjukhus 🙂 Hade valt BB Stockholm först men min magkänsla sa åt mig att byta. 🙂 Var födde du? Kramar A.
Åh berätta varför!! Magkänslan, vad sa den??
Vill säga att jag har två fina barn och jag har enbart positiva känslor när det kommer till förlossning. Det är klart att det gör ont men man kan ju återhämta sig mellan värkarna och det tyckte jag gav en extra energi. Önskar dig lycka till och att du får lika fina minnen av förlossningen som jag har fått 🙂