Jag hoppas verkligen att jag kan amma, det är något jag i alla fall vill försöka med. Sen om det verkligen inte går, ja då får jag lösa det där och då. Det är ingenting jag tänker stressa upp mig över nu innan! Men… Jag har köpt ”amningsnappar” eller ”bröstvårtsskydd” som är som en tunn, tunn plast att lägga över bröstvårtorna. Men tydligen har människor lite olika syn på de här plastlapparna. Jag har hört/läst att det kan göra så att bebisen har svårt att amma ”vanligt” om man använder de här i början? Stämmer det?
Hur har det varit för er med amning? Har det fungerat direkt? Eller funkade det inte alls? Tog det lång tid innan ni förstod hur man skulle göra? Använde ni bröstvårtsskydd? Fick ni mycket sår på bröstvårtorna den första tiden? Jag tycker att det är superintressant när ni delar med er av hur det varit för er. Det låter ju inte jätteskönt med blåsor på bröstvårtorna och så ska man fortsätta mata i alla fall. Och en annan fråga, ska de här kokas innan man använder dessa? Jag har köpt de här i gula asken ovanför, från Medela.
Jag har skrivit i mitt förlossningsbrev (som jag ska skriva helt klart idag!) att jag verkligen vill ha hjälp och stöd med amningen. Jag vill veta hur jag ska göra och hur man till exempel gör när man ligg-ammar. Jag hoppas verkligen att jag kommer få den hjälp jag behöver. Vi har förresten bytt BB efter övervägande fram och tillbaka. Men mer om det i ett senare inlägg.
/Angelica
Hej, jag har en ganska dyster historia att dela med mig av. Tyvärr. Men jag tänker att det kan vara bra att höra en sådan också. Fast med vetskapen om att såhär är det verkligen inte för alla. Min son är nu 3,5 månad gammal och jag slutade amma honom när han var 4 veckor gammal. Fyra veckor stod jag ut mer gick inte. Jag fick hur mycket stöd som helst med amningen på BB och de var väldigt hjälpsamma och såg till att han lärde sig suga rätt. Mjölken kom igång som den skulle men problemet var att han sög för hårt. Han åt hetsigt och sög så hårt att bröstvårtorna gick sönder. Jag fick rådet att fortsätta amma för ”det blir ju bättre” men det blev det inte. Och jag fick sån ångest av att amma att jag grät, kallsvettades och skakade i panik inför varje amning. Det gjorde så ont, bröstvårtorna sprack, det infekterades och kom var, det lossnade bitar från vårtorna som sonen fick i munnen. Efter ett tag av misär fick jag rådet att använda amningsskydd, sådana som du köpt. Och då funkade det bättre, såren läkte lite och jag bestämde mig för att fortsätta amma. Sen kom nästa problem: mjölkstockningen från helvetet. Amningsskydden gör nämligen att brösten inte töms helt (inte på alla, men på mig) hur mycket han än sög så kom inte all mjölk ut. Och sen började problemen med att han inte blev mätt heller. Så jag fick sluta med skydden igen och då sprack ena vårtan och den andra blev infekterad. Då gav jag upp, vi började mata med ersättning. Och min poäng med att berätta detta är att allt blev så mycket enklare när jag väl slutade amma. Du ska göra det som känns bäst för dig. Funkar amningen: hurra! Funkar den inte så finns ersättning som alternativ och bebisen mår kanon av det också. Ta hand om dig och fatta de beslut under vägens gång som du känner är rätt. Köp inte på dig en massa prylar innan du vet om du kommer behöva dem och känn dig för. Var rädd om dig, den kassa amningsstarten för mig blev grunden för en förlossningsdepression som jag fortfarande tampas med. Jag önskar ingen det och hoppas att din start med din bebis blir bättre än min blev. Så hetsa inte med amningen, gör det som känns bra och mysigt. Det som inte känns bra låter du bli. Kram och lycka till med allt.
Hela amningsprocessen är nog ganska svår i början, medan brösten spränger och mjölk sprutar samtidigt som sår blir fast barnmorskan sagt att bebisen suger perfekt så känns tiden som en evighet. Jag tror verkligen inte man kommer undan att det gör lite ont, kräver en del jobb och liksom är ovant – men också att det lägger sig! Dessa frågor som hela ditt liv kretsar kring kommer förmodligen kännas larviga om två månader när du rutinammar och bara behöver peta in tutten i munnen på bebben som fattat allt den behöver fatta, att maten kommer därifrån! Jag använde bröstvårtsskydden när det gjorde ont. Inte mer och inte mindre. Fick jag ett litet sår så använde jag skydden tills såret försvann, då lät jag min bebis snutta som vanligt tills det gjorde ont och då på med skydden igen. Ganska enkelt! Jag var också så rädd för att min bebbe inte skulle klara sig utan då det är lite besvärligt att koka dem hela tiden, men det visade sig att bröstvårtorna vande sig och slutade göra ont efter att ha härdats – och under den processen var skydden verkligen räddningen. Alla har sina egna små knep kring amningen, men gemensamt är nog ändå att man har dessa funderingar för att komma fram till vad som passar just en själv. Det är en så kort tid det är krångligt, så det gäller nog bara att ta sig förbi den och tillåta alla medel som hjälper!
Jag använde inte bröstvårtskydd trots att jag hade med mig och fick blåsor på ena bröstet, utan försökte bita ihop istället när det gjorde ont. De tips som jag fick av barnmorskorna som hjälpte mig var att inte vara rädd för att ”ta loss” bebisen och ta om greppet om du känner att det inte är helt hundra. Se till att bebisen har större delen av vårtgården i munnen när den suger och inte bara toppen på bröstvårtan. Du ska också kunna se både bebisens under- och överläpp. Min bebis sög på underläppen också ibland i början, det var nog därför jag fick blåsor. Lycka till och hoppas det går bra för er 🙂
För mig funka ammningen perfekt, var väldigt nervös att de inte skulle funka och allt sånt men min bebis fick perfekt tag med engång och gjorde inte ont överhuvudtaget för mig, fick lite sår efter 5 dagar men försvann på 2 dagar när jag använde Purelan.
Som alla säger – fråga på BB och ring på klockan så ofta ni vill. Meeeeeen. Alla barnmorskor säger lite olika och har olika tips och tricks. Ni får själv klura ut vad som passar er bäst. Jag ringde ofta på klockan när jag börjat amma och bad dem kolla om det var rätt. Vi sittammade med ammningskudde på dagarna och liggammade på nätterna och det funkade kanon. I början klämmer man ihop bröstvårtan och justerar bebisens vinkel och allt vad det är men efter några dagar behövs inte det. Då är det bara att ge bröstet och så gör bebisen själv på rätt sätt, så var det i alla fall för mig. Bröstvårtorna är inte vana vid att bli sugna på så extremt mycket som när bebisen lägger sin beställning och då kan det göra ont. Det gick fort över för mig och jag behövde inte några kupor eller inlägg.
För mig o min bebis funkade det direkt! Jag hade inte ont alls (nu däremot när han är 8 månader o bits ibland, aj!)
Vet inte om vi hade väldig tur, eller om det var för att jag kollade mycket på youtube videos om amning innan o liksom vågade få han att ta ett nytt tag om det kändes som att han sög fel eller gjorde ont. Eller om det var för det roligaste som fanns när jag började läcka i typ vecka 22 var att klämma ut mjölk som fick stelna o sen pilla bort det (jag vet, jag är sjuk) men då kanske bröstvårtan typ vande sig o blev mindre känsliga hahah.
Men våga fråga om hjälp så går det säkert jättebra!
Fick låna en amningsnapp redan på BB eftersom han inte fick tag om bröstet. Använde sedan amningsnappen 3 månader och har nu kört 2 månader utan. Är jättenöjd med det. Säger som andra redan skrivit här ställ massa frågor och ta hjälp på BB så kommer det säkert att gå jättebra för dig. Jag tyckte ligg-amma var jättesvårt i början men nu är det så himla skönt och smidigt, särskilt på natten när man ligger och slumrar samtidigt. Låt amningen ta tid! I början tyckte jag att man inte gjorde annat än satt i soffan och amma… 🙂 Lycka till!
Jag hade nog inte överlevt utan amningsnappen! Provade utan till en början men när bröstvårtorna fick blåsor, sprickor och sårskorpor var jag tvungen. Det gjorde fortfarande fruktansvärt ont fast jag hade dom på men bröstvårtorna fick iaf en chans att läka trots täta amningar. Jo just, min dotter kräktes blod en morgon också, blev livrädd innan jag såg vart det kom ifrån… Nu funkar amningen hur bra som helst utan nappar (efter ca två veckor) men det var som sagt blod, svett och massa tårar innan dess. Rekommenderar även starkt salvan purelan.
Lycka till!
Hej! Jag har bara positiva erfarenheter av bröstvårtsskydd. De räddade min amning! Jag fick sår på bröstvårtorna då sonen inte tog rätt grepp och efter många om och men så fick jag bröstvårdsskydd från BB (låg kvar av andra anledningar i 5 dagar). De gjorde att jag kunde fortsätta amma ock jag kommer defenitivt ha med mig en uppsättning till BB denna gång (Bf 21/7). Satsa på att inte använda i början, men om du får ont så tveka inte! Efter några veckor så kunde jag utan problem vänja av sonen och börja amma utan. Det enda negativa med dem är väl att det är lite bökigare än utan. Jag kokade! Stort lycka till 🙂 ni har en häftig upplevelse framför er! Mvh, Sara
Jag skulle säga som några innan-stressa inte hem från bb innan det funkar med amningen,där kan man få stöd dygnet runt tills det funkar. Vi fick amningsnapp på bb eftersom vår lilla va lite slö och lärde sig då ta tag ordentligt,efter 1-2v slutade jag med den men hade aldrig problem,ont,sår eller något och helammade 6-7 månader som jag ville sen..nu är den lilla 1 år o jag rekommenderar verkligen nappen om bebisen behöver den o så skönt att helt sluppit ont och sår..
Jag började utan amningsinlägg, tyckte inte att det gjorde särskilt ont, men fick efter några dagar sår på brösten. Tror inte att det hade med att göra att sonen hade fel tag eller så (de sa iaf på BB att allt såg fint ut) utan att det bara var ovant. Använde då bröstvårtsskydd under några dagar för att brösten skulle hinna läka, vilket de gjorde och då slutade jag även med bröstvårtsskydden. Sonen verkade inte tycka att det gjorde någon större skillnad. Jag tyckte dock att det var skönt att slippa bröstvårtsskydden eftersom det läckte. Jag ammar fortfarande morgon och kväll då jag började jobba för ett par månader sedan och sonen är nu tio månader 🙂
Jag kan tillägga att vi stannade på BB i3 dygn och fick massa hjälp på BB som klämde ihop brösten och stoppade in i willes mun. 😀 men han ville helt enkelt inte förrens nappen var där./Petra
Jag är så för amningsnapp! Men så klart inte bara för att, utan om det verkligen behövs – dvs om bebisen inte kan ta rätt grepp utan och du därmed inte kan amma eller om det gör så djävulskt ont så att du inte kan amma utan.
Jag har använt amningsnapp sen dag 2, Wille är nu 8 veckor. Innan jag testade funkade amningen överhuvudtaget inte, kanske hade det funkat om jag gett mig fan på att amma utan och stått ut med en gallskrikande och hungrig bebis = omöjligt! Jag var så traumatiserad och orkeslös efter förlossningen så jag blev bara så ofantligt glad när jag genast kunde amma när barnmorskan på BB kom med en amningsnapp.
Har testat några gånger utan men Wille fattar absolut inget och blir bara ledsen tillslut. Förutom att det är liiiite mäckigare i och med att den ska kokas varje dag, så funkar det hur bra som helst (tänk bara så mycket kokande det blir om bebisen måste få ersättning…). Och Wille är 1.5 steg ovanför normal-viktkurvan och får bara bröstmjölk & ingen ersättning (man säger att vissa bebisar får kämpa mer med amningsnapp & har svårare att gå upp i vikt). Förmodligen blir det amningsnapp hela tiden jag ammar.
Självklart hade jag velat kunna amma utan, men då alternativet hade varit att inte kunna amma alls så är jag bara så tacksam och glad att den där barnmorskan kom med amningsnappen på BB. 🙂
Ett hett tips från mig (som jag fick på Amningshjälpen på BB) är att det ska vara storlek L, oavsett hur små/stora bröst/bröstvårtor du har. Många mammor testar S och M och får aldrig till det pga nappen helt enkelt är för liten för sitt syfte… Så go big!;)
Jag hade också köpt amningsskydd i förebyggande syfte.
Efter förlossningen och på BB ville jag verkligen få igång amningen och ringde på knappen nästan varje gång det var dags för att få tips och trix. Hur man håller och bebisens grepp är verkligen mycket viktigare än jag någonsin kunde föreställt mig innan. Mina tips skulle nog vara att även om du har en skrikande bebis som är panikhungrig, ta 10 extra sekunder på dig att sätta dig bekvämt med en kudde under armen som stöd och om bebisen tar ”fel” grepp runt bröstet, kanske bara runt vårtan och inte hela vårtgården, lirka in ett finger och avbryt och börja om så hon får ta ett nytt grepp, så förebygger man en del iallafall. Lyckta till!! Snart är det dags 😀
Stanna på BB/ BB- hotell o be om teknikhjälp och visningar! Vi hade en väldigt lätt förlossningen utan komplikationer men valde ändå att stanna 5 dgr(4 nätter) på BB – hotellet. Ingen hade berättat för mig att man faktiskt får stanna så länge man vill bara man ber om det med nån slags motivering. Vi bodde på Sös – BB- hotell och jag är så glad för dom dagarna, förlängde bubblan o bara mysigt att låta folk hälsa på oss där istället så slapp man tänka på städning o fika o sånt allra första tiden. Dom grymma o bästa barnmorskorna där kom in var 4e timme och visade flera gånger hur man ligg-ammar till jag fick till det helt och hållet. Märker på dom andra i min föräldragrupp att det är något som många missat vilket kan leda till mkt mindre sömn om man måste gå upp/ sätta sig istället för att bara ligga kvar på natten.jag tyckte bröstvårtorna ömmade första dagarna men gick över snabbt.Tycker varken att bröstvårtsskydd eller våra varvning med flaskmatning verkar påverka amningen överhuvudtaget vilket många varnade för.
Stort lycka till!
PS. Ett hett tips är att köpa upp lite extra sköna amningskläder o mjuka bh-ar nu innan (tänk på att man använder amningsbh dygnet runt så behövs några extra). Önskat nån berättat för mig att det lätt ”spills” lite mjölk här o var så man behöver inte bara extra ombyten till bebisen 😉 Vanliga urringade linnen med en löst sittande thsirt (som man sen bara drar upp lite) är toppen att amma i om man inte vill visa så mkt av bröstet eller poncho och sköna koftor. Snygga lite lösare kläder lindrar även 2 veckors -varför har jg fortfarande massa slapp hud o extra kilon-krisen som typ alla jg mött i mammasammanhang gått igenom, och ange den, ta det helt lugnt, det tar lite tid bara 😉
<3
För min del är amningsnapp ett måste nu för att jag ska kunna amma min dotter. Efter förlossningen ville/kunde hon inte ta bröstet och med nappen på fungerar det alldeles utmärkt. Hon får i sig mycket mat och jag får en nöjd bebis efteråt. Jag skulle helst vilja slippa nappen, då det är rätt bökigt att sätta på den och se till att den sitter kvar när hon flaxar med armarna, samt att man måste se till att ha den redo och ren vid amning. Men jag har mycket hellre nappen på och en fungerande amning utefter dessa förutsättningar än att inte amma alls. Mina förhoppningar är att min lilla tjej ska kunna amma utan nappen sen, men vi får se :). Guld värt att de finns!
Jag är nybliven mamma sen 1 vecka tillbaka. Har inte använt mig av amningsnapp & har inte haft några problem hittills med ömma eller såriga bröstvårtor. Det var lite knepigt dom första gångerna med att få honom & ta bröstet ordentligt men jag bad dom på BB vara med några gånger för att kolla så vi gjorde rätt. Och sen är det bara att ha tålamod! Jag har vansinnigt dåligt tålamod i vanliga fall (och har läst att även du har det) men när det gäller min lille skrutt så har jag helt plötsligt det! Och dom gångerna jag känt att det varit nära att ta slut så har jag bara lagt ifrån mig honom 1 minut & andats lite. De första dagarna när vi sittammade så använde jag en kudde i knäet men gör inte det nu längre. Man kommer in i det vansinnigt fort! Det är guld värt att kunna amma & känna att det fungerar så jag håller tummarna stenhårt att du har samma tur som mig & har massa mat till Alice & att det fungerar bra 🙂
Jag behövde (som tur var!) aldrig använda mina även om jag införskaffade ett par i tron att jag skulle behöva! Faktum är att du bara lär behöva dem om det verkligen blir rejäla problem med sår i början med amningen tror jag. Oftast gör det ont i början när de har fel grepp, för det första kommer du inte få ut tillräckligt med mjölk så du kommer bli tokig på det eftersom de sväller (och du få handpumpa) och sedan hålla på med tekniken, huvudet fram och tillbaka, dra ner underläppen och ändra munnens omslutning. Det är ett jäkla meck i början!! Lägger du till en plastnapp utanpå vårtan utan att ha fått till teknik och utan att ha hemska sår på kommer du ha ännu svårare att veta om barnet får till tekniken. För du kommer inte kunna kännsanär det väl blir rätt och då finns tendensen att det aldrig blir nåt vidare.
Barnet kan suga från början men vet inte om greppet så man får vara där och pilla. Det var varken tack vare mig eller bebis vi fick det att fungera för oss utan det var nästan helt och hållet (om man bortser från mitt tålamod då) sambons förtjänst att vi fick det att fungera. Han såg hur jag placerade fel eftersom han såg helheten från sidan och kunde hjälpa till och justera. Visst, som nyförlöst hormonell kvinna kan man ju känna sig aningen ledsen och värdelös pga att det inte kommer automatiskt men det gör det liksom inte. Man får slita hårt för det och kämpa på så ger det sig till slut! Liggamma var enklast att börja med tyckte jag, då är det bara att skuffa barnet upp och ner jämfört med att sitta och ha koll på alla armar och ben som man eventuellt kan klämma. Och i början är de så små att man måste höja upp dem själv till bröstet och de inte kan sitta med rumpa mot armen/knäet när man själv sitter plus att man var mer avslappnad när man låg tyckte jag i början. Helt klart bekvämast och enklast att börja så!
Plus att det gör ont i början i vårtan, den har ju aldrig blivit så välanvänd tidigare så misströsta inte, värken ger sig med tiden! Och ilningarna när mjölken rinner till och ut till barnet när det börjar suga gör också rätt ont i början men när brösten väl är tömda kommer du vara överlycklig. Med tiden försvinner också den smärtan och man vänjer sig. Gäller bara att vara envis trots känslosvallet och allt som händer runt omkring! Och ta verkligen hjälp av din make, de kan så jäkla mycket även om en del inte tror det! Lycka till och kram!
Jadu, amningen är ett kapitel för sig. Jag önskar att jag läst på mer innan om amning eller kanske gått en kurs. Då hade jag kanske kunnat vara lugnare och fattat egna beslut kring det.
Redan från start hade min dotter svårt att greppa bröstvårtan. På förlossningen ville hon inte alla och inte blev det bättre sen på BB. Barnmorskorna var välvilliga och vi ringde efter dem varje gång jag skulle amma. Men hon fortsatte ha svårt att greppa bröstet. Vi fick massa tips och råd men inget hjälpte. Bebis skrek mycket, förmodligen för att hon var hungrig och barnmorskorna sa absolut nej till ersättning. Jag frågade om jag fick prova amningsnapp men de tyckte de ABSOLUT inte att jag skulle prova och bla bla bla….
Efter 3 dagar åkte vi hem trots att det inte fungerade och det första jag gjorde var att prova amningsnapp och halleluja! Hon tog bröstet!
Allt var frid och fröjd (även om hon åt ca 1 gång i timmen vilket jag nu vet är helt normalt) tills att jag efter några veckor tröttnade något så brutalt på de där amningsnapparna. Ständigt diskande och hela tiden hålla koll att de var med, rena osv. Och att kunna amma diskret ute på stan kunde jag ju glömma. Det var mer en skyltning, här är jag och mitt bröst kom och se!!
Jag fick kämpa i 2 mån innan jag kunde sluta med amningsnappen och jag HATADE dem! Men sen efter måååånga tårar och mycket svett så hade jag vant henne av med nappen.
Efter det hade vi världens mysigaste amning, höll på i 10 mån innan hon valde att sluta själv.
Så mitt samlade intryck:
Använd bara amningsnapp om det är ABSOLUT NÖDVÄNDIGT! Det är en sista utväg.
Nappen räddade min amning så jag är tacksam att de fanns men jag hatade dem samtidigt.
Amning kan vara svårt, men det mesta går att lösa om man kämpar!
Ta hjälp! Amningshjälpen är en grym förening. De har en hemsida och Facebook grupp där man kan ställa frågor. Man kan även ringa till deras hjälpmammor.
Lycka till!
Jag använde inga bröstvårtsskydd, det gjorde grymt ont första 2 veckorna men brösten vande sig ganska fort (just då kändes det som en evighet, haha) . Ammade till dottern var 9 månader och det är jag glad över, vissa stunder var det riktigt jobbigt att amma tyckte jag. Man kan inte ha vissa klädesplagg för det blir så krångligt, brösten läcker, dom spänner och man får ont när dom blir överfulla. Men verkligen värt det!
Liggamma gjorde vi jättemycket, skönt för ryggen och axlarna.
Lycka till med förlossningen och allt därefter! 🙂
Jag är säker på att det kommer gå jättebra för dig att amma. Men kom ihåg att inte vara så hård mot dig själv om det inte fungerar på en gång eller alls. Både du och bebisen måste lära er och det kan ta flera veckor. Kom ihåg att du inte är en dålig mamma om det inte fungerar. Ta hjälp av amningsstödet som finns på bb. Var envis och ha tålamod. Men tänk även på dig själv. Första barnet gick amningen åt skogen för mig. Jag ammade i 8 veckor och slet som ett djur. Till slut gav jag upp och kompletterade med ersättning. Då fick jag helt plötsligt möjlighet att fokusera på min fina bebis istället för amningsscheman. Nu är mitt andra barn 1 vecka och denna gång fungerar amningen jättebra.
Kram o lycka till!
Jag använde inte heller bröstvårtsskydd. Tyckte det var lite krångligt att amma sittande i början, der fick bättre på högra bröstet eftersom jag höll henne bättre åt det hållet, så i början liggammade jag mycket tills jag och lilltjejen vande oss, sen gick vi över till sittande. Amningskursen är superbra att ha. Gjorde ont i bröstvårtorna första tiden, men det är bara precis i början av amningsstunden, sen efter typ en halv minut gör det inte ont längre. Purelansalva tog bort smärtan för mig.
Jag bloggar mitt svar ikväll! (Det blev så långt, haha.)
Jag hade jätteproblem med amningen. Han hade inte rätt tag om bröstet vilket resulterade i såriga vårtor. Jag använde napparna, det negativa är att dom fylls med mjölk och läcker!
Försök utan sålänge det går, ta all hjälp du kan gåva Bm på bb. Det kommer göra svinont i början, härda ut om du verkligen vill amma! Det är jättemysigt när det fungerar
Nope. Anv inget sådant. Hade svinont dom 2 första dagarna sedan gick det över. Ullfett är super till onda tissevårtor
Hej! Min lilla dotter är 3 veckor gammal idag och jag ammar henne. Jag fick ”blåsor”, såg ut och kändes mer som ett sår med en sårskorpa över, och så fick jag nån spricka. Det gjorde väldigt ont och jag var övertygad om att min dotter hade fel tag och att det orsakde såren. Var in till BB dagen efter att vi kommit hem och de tittade på en amning men sa att allt såg fint ut. Att det gjorde ont gick liksom att uthärda när jag visste att det var normalt och att det skulle bli bättre. Det blev successivt bättre och mindre smärtsamt för varje dag och efter nån vecka 10 dagar så var det läkt igen för min del. Provade med amningsnapp vid ett tillfälle men det funkade inte alls för mig. Mitt främsta råd är att ta mycket hjälp på BB. Be dem titta på vid FLERA smningstillfällen och be dem visa olika amningsställningar. Om du vet att ditt barn ammar ”rätt” när du väl kommit hem från BB och känner dig säker på det så tror jag att du kan stå ut med den övergående smärtan 🙂
Jag använde ett sånt där mellanlägg när jag ammade. Det var dessutom en bm som rekommenderade mig att använda dem. Min son hade nämligen svårt att få grepp men med hjälp av mellanlägget så gick det bättre. Jag hade inga problem med sår under den tiden men det är svårt att veta hur det hade varit utan.
Dock tycker jag att skydden inte är utan nackdel. När sonen skrek och ville ha mat så skulle man hitta dem och få fast dem. I början när man var ovan tog det tid med resultat arg bebis som viftade och var arg. Ofta lyckades han dessutom att slita bort dem till följd att man behövde skölja av dem innan han fick mat vilket ledde till ännu argare bebis som fick vänta längre.
Jag är tacksam att jag fick dem eftersom jag behövde dem men det var skönt att slippa använda dem när sonen och min teknik blev bättre.
Lycka till med amningen, även om det tog en och en halvmånad innan jag kände att jag och sonen hittat tekniken så ser jag fram emot att försöka amma även denna gång, oavsett om det blir med eller utan mellanlägg men jag hoppas att jag om jag ska använda dem att det är valfritt så man kan slopa dem om de blir ”ivägen” 🙂
Jag använde aldrig bröstvårtsskydd utan bestämde mig för att köra på utan. Det gjorde skitont i 1-2 veckor sen vänjer sig bröstvårtorna. För mig så var det värt det, jag ammar fortfarande(dottern är 9 månader). Men jag förstår totalt de som väljer att använda sig av de, det gör jätteont men som sagt så går det över efter ett tag 🙂
Ifall amningen funkar utan skydd är det ju toppen men för mig och Oscar funkade det bäst med bröstvårdsskydd till en början. Successivt så vande sig Oscar av med den. Min filosofi var att hellre amma med skydd än att riskera att inte kunna amma alls eller kunna amma så länge jag vill. Oscar är nu nio månader och vi ammar utan skydd 🙂
Mitt allra bästa tips för att få en bra start på amningen är att du stannar kvar på BB tills du känner att din bebis tar ett bra tag på bröstet när hon ammar, det får du hjälp med där, och åk inte hem förrän du tycker att ni fått grepp om det! Det gjorde jag inte med mitt första barn men nu med vårt andra, mycket bättre start då! Lycka till!