Om det är nånting jag är trött på att höra nu så är det meningen: ”Passa på att njuta ordentligt nu de sista veckorna. Sov! Läs en bok! Ta ett bad och ät långa, mysiga middagar och frukostar tillsammans”. Jag vill inte njuta längre nu. Jag vill ha ont. Jätteont!
Jag tror (eller inbillar mig i alla fall) att det är lättare att njuta av de sista veckorna av sin graviditet om man:
- Har haft en problemfri graviditet utan krämpor som foglossning.
- Inte varit sjukskriven sen mitten av april. Minns inte ens i vilken vecka jag blev sjukskriven 100%, men det känns som det var trehundrasjuttioåtta år sen jag var på jobbet.
- Har ett bra tålamod! Gud gav mig jordens sämsta tålamod. När jag vill ha någonting, egentligen vad som helst, då vill jag ha det nu. Helst igår. Jag är väldigt mycket så när det kommer till mat och prylar. Om jag är sugen på hummer, ja då måste jag äta det. Jag har väldigt svårt att tänka ”Vi tar det till helgen, nu ska jag njuta av pyttipanna”.
- Bara haft kort tid på sig att boa hemma och förbereda sig inför bebisens ankomst. Jag har vetat om lilla Frö i magen sen hon var en geleklump, tre veckor gammal. Så så så länge. Om jag blir gravid igen hoppas jag att jag får veta det i typ vecka 8 eller 9. Eller 12 typ. Tänk vad skönt! Då är hela den där perioden av stress och rädsla över missfall dessutom borta.
Jag försöker ta det lugnt, andas, fokusera på den stundande förlossningen… Men den här längtan alltså… Den är inte bara positiv tycker jag.
Jag vill hålla henne i mina armar, titta in i hennes ögon och känna den där kärleken. Jag längtar så mycket att jag snart sprängs av längtan. Men när hon väl är här, då är hon ju här för att stanna och det känns skönt. Det är ju inte som längtan inför bröllopsdagen, där dagen gick i raketfart och sen var det liksom över. När Alice föds börjar ett nytt liv för mig. För mig och Stefan, vi blir en liten familj.
Sååå nu kan väl vattnet gå?! Snälla!
/Angelica
Ååh va jag håller med dig!! Jag har bf 22/7 och nu orkar jag bara inte vara gravid längre!
Har haft foglossning sedan v 8, sjukskriven sen mars. Har vetat om graviditeten sen dag 1 så väntan blir ju såååå lång! Nu när det är så nära förlossningen, blir jag glad när det ilar och gör ont! Jag brister ut i ett leende när det hugger till!
Blir tokig när folk säger åt en att njuta sista veckorna! Bebisen får mer än gärna komma nu, jag saknar min kondition och min kropp.. Kan knappt köra bil längre! Vill inget hellre än att träffa honom nu!
Jag håller verkligen med dig!! (Och då har jag ändå haft en lätt graviditet utan några krämpor.)
Jag har BF på söndag men även om det är såå nära nu så känns det som att tiden verkligen kryper fram..
Jag orkar inte heller höra att man ska ”passa på” att göra massa saker för sig själv. Man har ju ”passat på” hela livet hittills att gå på bio när man vill, ätit goda långa middagar och frukostar när man vill osv.. När man väl har bestämt sig för bebis, och då vill man bara ha bebis här NU! Och det hjälper ju inte att prick alla andra föder barn just nu ; )
Tack för en bra blogg : )
Förstår att du längtar så du spricker! Know the feeling! Men jag vet också känslan av att aldrig kunna låsa om mig när jag går på toa, aldrig kunna sminka mig ifred, aldrig ha tid att locka håret, måla naglarna eller för den delen ta bort det flagnade nagellacket när man trots allt funnit tid till att måla dem. Jag vet också hur det känns att inte kunna gå iväg på restaurang utan barn eller för den delen gå på bio, eller sitta stilla en hel måltid. Jag vet hur det känns att inte kunna göra särskilt mycket spontant, att bara behöva kolla så man har nycklar, plånbok och mobil när man går utanför dörren istället för en hel skötväska som måste packas om vareviga gång man ska gå iväg. Jag vet också hur det känns att behöva banga för saker pga att man har barn. Missförstå mig rätt, jag älskar det här livet med barn men lika fantastiskt, underbart och roligt som det är kan det också vara skitjobbigt. Det jag menar är att ert liv kommer förändras för alltid den dag Alice väljer att ploppa ut. Därför kan det ju också ligga nånting i att ”passa på” att göra saker du kommer ha svårt att göra sen. Förstår att du inte njuter av att gå och ha ont och bli andfådd bara av att stå upp, det är tufft och kommer vara mödan värd när hon kommer. Även om man brukar vara ordentligt sliten första tiden efter förlossningen. Men hon kommer inte komma snabbare för att du inte tar dig tid för att vara bara du och vara bara ni två du och Stefan. För att vara själva ihop nästa gång kommer ni behöva ha barnvakt och det kommer kanske dröja minst ett halvår (om du ammar) före det är på tal mer än ett par timmar. Tiden går aldrig så långsamt som när man väntar barn men heller aldrig så fort som när man fått dem. <3
Håller helt med, det finns inget att njuta av nu! Nu är det bara en lång pina tills bebisarna kommer, vi får njuta sen istället! 😛
Hej du
Jag håller med i vad du skriver. Min graviditet har varit oförskämt bra tom v32(risk för prematur) då jag blev sjukskriven för att vila. Men jag har under dessa 37 veckor inte varit speciellt tung, har inte haft ont utan bara kännt mig glad och vacker. Dessutom började vi inte fixa och boa förrän v33 typ! Så..jag är inte ”klar” med att vara gravid än haha! Jag vill njuta minst 2 v till!
Kram på dig, hoppas vi båda får det vi önskar 😉