Nu har jag legat i vårt mörka sovrum i en halvtimme och oroat mig över Alice. Vid den här tiden brukar hon alltid vara som mest aktiv… Men hon har varit helt, helt stilla. Inte en fena har rört sig…
Men nu, efter mycket buffande från min sida rör hon sig och har dessutom hicka. Det känns taskigt att peta och buffa på henne eftersom hon förmodligen sov… Men jag kan verkligen inte somna om jag ska ligga här och tro det värsta…
Stefan har väldigt svårt för att sätta sig in i hur det känns för mig. Och det är klart, han vet ju inte alls hur det känns att ha en annan liten människa i magen. En liten person som det känns som jag har ensamt ansvar för så länge hon är kvar i min kropp. Han är en omtänksam och kärleksfull blivande pappa, men det lugnar inte mig det minsta när han bara viftar bort min oro och säger ”hon är nog bara trött, oroa dig inte, sov nu” och sen vänder han sig om och somnar på två sekunder.
Nu är Alice megavild vilket gör mig lugn och glad. Så då kan jag försöka sova… Ska bara kissa. Igen.
/Angelica
Ligger nu o är orolig för min liten bebis v38
Minskade rörelser…. ska testa med kallt vatten o buffa lite… innan jag ringer in
Förstår din oro! Skönt att hon rörde på sig sen 🙂
Jag åkte in i v.38 pga minskade fosterröelser och tur var det för jag fick göra ett ultraljud och det visade sig att bebis låg i säte. Blev planerat snitt en vecka senare.
Åh. Precis så kände jag också. Att så länge mini-mannen låg inne i magen var han bara mitt ansvar. Förstår verkligen vad du menar. Jag hade några tillfällen då jag hann bli orolig men vi var aldrig inne på kontroll eftersom han gav livstecken efter lite påtryckningar. Om du är orolig ska ni alltid åka in. Hellre en gång för mycket än inte alla. Jag var faktiskt aldrig rädd för missfall de första kritiska veckorna. Det var mer på slutet jag var livrädd att han skulle dö i magen. Tänk att gå nästan en hel graviditet, känna sparkar och bök och sedan dör han i magen. Hua. Får ont vara jag tänker på det. Men det gick bra. Han är världens finaste och snart snart får ni träffa Alice på utsidan. Spännande!
Vet du vad jag gjorde varje gång mina pojkar hade hicka i magen..tyckte så synd om dom när dom låg där inne med en irriterande hicka,så jag gick o drack vatten och då gick den över :0) testa !
Sköööönt att höra att fler är som jag! Jag oroarmig direkt om det inte är ”som vanligt”. Såklart man gör det! Men min man säger också ”äsch hon sover nog bara”. Jag lyssnar aldrig på honom utan måste känna henne innan jag kan sova. Man får faktiskt lita mer på sig själv än på karlarna i dessa situationer, de vet ju faktiskt inte! Skönt att hon började röra sig igen i alla fall 🙂
Kommer ihåg hur det var! Fy, som jag buffade och petade på hennes lilla fot för att få henne till att rör på sig ^^ ibland tog det ett tag för henne att reagera.. herregud så nervös jag kunde bli ibland. Men nu är hon här <3 och har 1073738393 andra saker att oroa mig för. Men försöker slappna av och njuta av denna underbara varelse. Lycka till med er lilla prinsessa! Jag och Leah följer eran resa med spänning 😉
Jag är glad att jag inte lyssnade på min kille som också sa så. Jag ringde förlossningen och de tyckte vi skulle åka in. Jag hade inte känt att bebisen hållt igång som vanligt på ett par timmar i magen. Hjärtslagen var lite upp och ner och till slut blev det igångsättning (v 36). Vill inte ens tänka på vad som kunnat hända om vi inte åkt in. Så det är inte dumt att vara extra orolig. Lita på dina känslor. Åk in om du är orolig! Kram på dig och lycka till med allt
Tack snälla för din kommentar. Vad skönt att allt gick bra! Ja, hellre kolla en gång för mycket. Nu rör hon sig massor som tur är, så nu har oron släppt. Massa kramar A.