Alltså jag känner inte igen mig själv… Visst, jag är en känslig person i vanliga fall som gråter till mycket. Men idag tog gråten över helt när jag tänkte på att Stefan ska vara borta i en hel vecka. Imorgon åker han till Japan och jag ska alltså vara ensam hemma. Jag låg här i soffan och tänkte på allt hemskt som kan hända honom. Planet kan störta eller så kanske han är med om ett hemskt jordskalv (vilket verkar vara rätt vanligt i Japan).
Jag kunde inte sluta gråta… Jobbigt för Stefan som inte visste hur han skulle trösta mig. Jag tror inte att nåt hemskt kommer hända honom men den här graviditeten har fått mig att tänka ännu mer katastroftankar än innan. Det är riktigt jobbigt!
Nu ligger jag här i soffan med huvudvärk pga alla tårar. Känner mig helt matt. Imorgon väntar ett besök hos barnmorskan, det ser jag fram emot. Men annars får den här veckan gärna gå riktigt fort så Munchkin kommer hem igen.
För övrigt fullt normalt att ta bilder på sig själv när man gråtit… Haha. Aja, jag bjuder på den.
/Angelica
Hehehe, du är för härlig. Men jag håller med dig de där hormonerna är för jobbiga. Jag grinade för allt och inget när jag var gravid. Min karl lärde sig ganska snabbt när det var dags att snabb zappa kanal på TVn och så. Och varning det försvinner inte heller på en gång efteråt utan det sitter kvar ett tag, så om du börjar grina för att mjölken är slut så är dt elit normalt 😉