Vissa dagar med den här jäkla foglossningen är fruktansvärda. Jag håller verkligen tummarna för att jag inte tillhör den där skaran som fortsätter ha foglossning efter förlossningen. Då vill jag gärna slippa den här smärtan. Det ilar, strålar och gör så så ont. Jag försöker vandra runt här hemma med små steg med ett speciellt bälte runt höfterna, men får nog inse att den här dagen får bestå av vila och ett eller två varma bad. Det ska bli underbart att få träffa sjukgymnasten i morgon igen och få nålar satta.
I morse sorterade jag i alla fall lite av Alice kläder och körde igång en tvätt. Jag blev helt tårögd av att stå och hålla i alla små plagg, det känns så overkligt att det förmodligen bara är 72 dagar kvar tills vi får träffa henne. 72 dagar låter visserligen som en evighet, men jag har ju trots allt varit gravid i 208 dagar, då känns inte 72 dagar så mycket.
Jag har insett att vi har ganska många bodys och byxor i storlek 50 och 56. Men inte någon kofta eller tröja i en liten storlek och det har jag förstått att man behöver. Nu kommer visserligen Alice mitt i sommaren, men på kvällarna blir det ju alltid lite kyligare. Strumpor har vi massor av och även flera små minimössor. Några av plaggen/filtarna som vi har är Stefans och mina gamla. Det känns mysigt att våra gamla grejer kommer till användning, tanken är ju att hon ska sova i min gamla spjälsäng. Den behöver bara lite färg!
/Angelica
Hej Angelica!
Vill bara passa på att skriva att jag har följt dig i ett bra tag nu, (läste också även FRIDA och veckorevyn i mina tonår hihi) Jag tycker du verkar vara en så himla fin och omtänksam person. Du verkar alltid vara så sprudlande glad och har en härlig energi som smittar av sig 🙂 Det är med nöje att följa dig och din vardag och jag önskar er all lycka och kärlek med graviditeten och med lilla Alice 🙂