Angelica Lagergren

Alltså, alla som kan, ska välja bort vår upplevelse i morse. Tyvärr så har man ju inte riktigt den makten.

I morse när Angelica ropade från badrummet att hon blödde och jag kom dit så stängde allt känslomässigt tänkande ner efter tanken, allt kommer bli bra. Sen var jag bara någon sorts maskin som såg saker nästan utomkroppsligt, vad gör man först? Vi måste till BB! Vem ringer man? Jag tyckte sjukvårdsupplysningen, Angelica ringde sin mamma som sa åt oss att ringa BB Stockholm. BB Stockholm ville att vi skulle komma in, men inte stressa. Det blev stressigt ändå, men en positiv sak är att vi nu vet att Åkersberga – BB Stockholm är max 20min om man kör säkert men fort.

Väl framme på BB Stockholm och inne i undersökningsrummet så började jag bli människa igen. När barnmorskan inte hittade något hjärtljud från början så började allt sjunka in. Tänk om… Nu hade ju Angelica känt Lilla Frö sparka runt när vi satt i bilen, men det kändes så långt borta när vi väl var framme. Till slut fick barnmorskan höra hjärtslagen från navelsträngen och allt började bli lite lugnare igen.

När vi sedan gjorde ultraljudet hos barnläkaren och jag fick se Alice små fötter och tio pyttesmå tår dansa River Dance mot botten av livmodern så släppte en stor STOR sten från mitt bröst. Det var världens vackraste lilla dans.

Den här dagens skulle redan bli dålig då jag skulle vara tvungen att jobba en söndag pga bokslutssäsong, men jag hade hellre jobbat hela helgen än det här. Helt psykiskt slut åkte vi från BB Stockholm, fortfarande som vår lilla familj på tre. Jag, min fru och min lilla dotter.

/ Stefan