Den här jackan letade jag efter i en timme igår utan resultat… Tänker att magen skulle få plats i den. Den här bilden är från förra våren.
Jag försökte få på mig den här klänningen från Mayla i torsdags, hehe, det gick absolut inte. 100% siden och en växande mage går inte ihop. Hoppas kunna ha den sommaren 2015 igen. Annars får den säljas på blocket!
Det är så sjukt egentligen hur det här med bilden av ens kropp förändras. Jag har ju inte varit gravid så länge (är i vecka 23), men det känns som att jag alltid sett ut som jag gör nu. Jag var tvungen att titta tillbaka på gamla bilder från i somras och höstas och jämföra. Det är ju inte bara magen som vuxit, utan även höfterna och resten av kroppen. Jag har inte vägt mig, så jag vet faktiskt inte hur mycket jag gått upp i vikt. Och jag bryr mig i ärlighetens namn inte om det heller. Min barnmorska vägde in mig när jag var där på mitt första besök och jag lär ju få väga mig nästa gång jag är där. Men det är inte vikten som fascinerar mig, utan formen på kroppen. Och det är så märkligt att veta att bakom den där bulan på magen ligger en liten tjej och växer och har sig… Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur det är möjligt!
Den här bilden är från den 10 november, dagen efter att jag hade gjort ett graviditetstest och sett ett svagt plus växa fram. Vi skulle åka till Ikea och allt jag kunde tänka på var att det låg ett litet frö i magen. Jag var glad, förväntansfull och livrädd på samma gång.
Jag vet att väldigt många viktnojar under sin graviditet och vill komma i form så snabbt som möjligt efteråt. Och jag vet ju inte alls hur jag kommer att känna efter att Alice kommit till världen. Jag kanske också får panik, det kan jag ju inte veta nu. Men jag ser i forum och andra bloggar att det är ständiga diskussioner om hur mycket eller lite man gått upp och hur fort efter som man rasat i vikt (eller inte rasat!). Det verkar vara så VIKTigt.
Just nu ser jag bara på min kropp som ett mirakel, ett mirakel som kan bära på ett barn utan några större komplikationer. Trots att jag har ont nästan varje dag (i höften bland annat) inser jag att det finns många som har det mycket värre.
Större bröst, bredare höfter och en stor kula på magen. Jag älskar min nya kropp men inser tyvärr att alla blivande mammor inte gör det. Jag tycker att man ska passa på att njuta istället för att fokusera på vikten eller storleken på kläderna. Inget blir ju bättre av att du får ångest över att höfterna är breda eller ansiktet rundare, eller hur?
/Angelica
Jag är gravid och detta var precis vad jag behövde läsa.
Från att alltid kunna ha kontroll över kroppen till att inte kunna påverka riktigt vad som händer.
Jag har tyckt att det varit extremt jobbigt till att finna mig i situationen och njuta av graviditeten istället. Tack för en otroligt bra blogg!
Så sant, jag älskade min kropp som gravid. Och både jag och min sambo saknar min gravid mage så blir väl en till snart (fick barn 13/12-13) Jag klarade mig undan bristningar som syns. Men dom jag har på sidan av arslet och under brösten.. Det betyder ändå att jag har klarat av att bära på ett barn, att få ut ett barn, att jag är en mamma!! Jag saknar mina mjölkbröst också haha. Man fick känna sig som Dolly Parton ett litet tag iallafall 😀
Jag älskar också min fina gravida kropp! Efter att ha försökt bli gravid i 3 år, burit på enorm rädsla och sorg över att kanske aldrig få uppleva det, till att nu faktiskt vara här i vecka 25 känns helt otroligt. Magen som växer är ett mirakel och jag är så tacksam för allt som sker, för att min kropp faktiskt KAN bären ett barn. Det känns så stort, underbart och värt allt. Det är ju här jag drömt om att få vara så länge.
Hade vi däremot lyckats på en gång hade jag säkert varit en sån som nojade över vikten och lättare hittat negativa bitar. Så på ett vis är jag tacksam för all väntan och längtan för nu njuter jag på ett vis jag tvivlar på att jag gjort annars. 🙂
Väldigt klokt skrivet och tänkt! Tycker mig uppleva samma typ av hets om man kikar runt på olika forum eller bloggar… Väldigt synd kan jag känna. Många får panik över att deras kroppar kommer förstöras utav att vara gravid, att man går upp i vikt, får bristningar osv. Det är inget jag lägger fokus på under min graviditet utan jag känner mer att jag ska må så bra som möjligt under den här tiden. Att ta tillvara på den på bästa sätt utan att nojja över mycket jag inte själv kan rå över. Jag älskar att vara gravid, jag älskar min mage och jag älskar att se hur den utvecklas! 🙂
Du är jättefin i din preggo-kropp :-)!! kram
Tyvärr så spär många barnmorskor på detta med klumpiga uttalanden och dålig kunskap om nutrition,etc. Jag var så nöjd när jag gick till min bm (hade inte gått upp något) men fick höra att jag måste akta mig, etc. Och så mycket förstördes…