Jag har berättat för er om min luktkänslighet innan, men den tåls att skrivas om igen. I hela mitt liv har jag varit en luktkänslig person. Jag klarar inte av för starka dofter/lukter och jag står inte ut med folk som duschar i parfym innan de går hemifrån. Jag måste alltid berätta för min omgivning exakt vad det luktar och hur mycket. På en vanlig promenad har jag sagt ”Här luktar det….bajs/kiss/prutt/mögel/ruttet/lik” kanske 10 gånger. Mina nära och kära är vana, men nya bekantskaper måste tycka att jag är konstig. ”JA, det stämmer! Det luktar hundbajs här, det blir inte bättre för att DU säger det!”, tänker säkert många som är ute och går med mig på stan. Men för mig känns det bättre att säga det högt… vet ej varför!
Hur som helst… I morse höll jag på att kräkas när jag gick upp från tunnelbanan till jobbet. Min första tanke var ”Här är det någon som tömmer tarmen offentligt”. För övrigt ett riktigt äckligt uttryck. Men sen insåg jag att det var en bajsbil som stod längre bort och slangade upp skit från… Ja? Var hittar de allt bajs? Och varför måste det sugas upp? (Jag vet varför, ni behöver inte svara.). Jag tycker att bajsbilar borde ha högtalarsystem med varningsljud, så man hinner hålla för näsan innan bajspartiklarna når näsan… Varning, varning liksom.
Ungefär såhär såg jag ut när jag kom upp från tunnelbanan i morse:
Sen jag blev gravid har det här blivit ännu värre (hur är det ens möjligt?!), nu reagerar jag på precis allt som luktar mer än ett glas vatten. Det är som att jag förvandlats till en vampyr och mina sinnen har öppnats på vid gavel. Inte så trevligt!
/Angelica
Jag är inte så farligt luktkänslig i vanliga fall (förutom när det gäller överdoserade herrparfymer) men som gravid är det verkligen skillnad. Jag var och simmade idag och fy tusan vad det luktade urin överallt! Både i duschen (glodde lite på den enda som var där inne när jag kom in – det stank verkligen) men också i bassängen. Bläää!