Goood morgon! En sak som är oerhört tröttsam i mitt yrke som journalist är att lyssna på min egen röst. Mitt eget skratt. Mitt egna lilla flåsande när jag gör intervjuer. Haha. Förra veckan hängde jag med en supermodell och det tar väldigt lång tid att lyssna av och skriva ner hela intervjun, mest för att jag ibland måste pausa bara för att jag stör mig så mycket på min egen röst. Är inte det konstigt att man själv tycker att man låter på ett visst sätt, men när man bandar sig själv låter man helt annorlunda?
Jag har sagt flera gånger att jag ska gå en kurs i att skratta, för att jag vill ha ett nytt skratt. Inte iooiooiooo-åsne-skratt som jag kan få till ibland (mest hela tiden!). Men jag antar att det är det som kallas charmigt och personligt? Hehehe… Vi säger så nu i alla fall! Nu vankas det jobb, kaffe och vid lunch ska vi iväg på en pressgrej där det bjuds på grillat. Mmm, så gott!
Angående smink-inlägg som flera kommenterat om så kommer det! Jag skulle inte säga att jag är så bra på det där med att sminka mig… jag kör mest på. Jag har dessutom sminkat ögonen på samma sätt i säkert 12 år. Gud, hur gammal är jag egentligen? Visste ni förresten att jag jobbat som skönhetsredaktör? Inte enbart, men det ingick i mina arbetsuppgifter på SOLO G och Glaze. Det var väldigt härligt att testa massa nya skönhetsprodukter varje vecka.
/Angelica
Lägg av!! Ditt skratt är fab!! 😀 Och Frans är så jäkla söt!