Vissa dagar ångrar jag vår flytt till Åkersberga så enormt mycket att det gör ont i bröstet. Hela min kropp bara önskar att vi hade en lägenhet inne i stan nu. Varför skulle vi flytta ut på landet?! Det var en sån fruktansvärt dålig, dålig, dålig idé. Just nu sitter jag på jobbet med brännande tårar bakom ögonlocken och är på så dåligt humör. Att vi valde att flytta dit när jag inte har körkort är egentligen helt idiotiskt. Det tar i normala fall en timme att komma hem, men nu bygger de om roslagsbanans räls, så det tar nästan två timmar från dörr till dörr om man åker sent på kvällen, vilket jag måste göra ikväll. För mig som är gravid (och har svinont i svanskota och höft) är det helt orimligt lång tid att sitta ner och vrida och vända på mig.
Jag måste ta mig i kragen och ta det där förbannade körkortet, innan Alice föds. För som det är nu fungerar det liksom inte alls. Jag står inte ut! Jag känner mig låst och frustrerad över att inte ha ett körkort. Och ledsen över att bo så långt bort från stan… kanske borde köpa en lägenhet trots allt och bo i city.
/Angelica
Känner igen känslan… Vi flyttade från Lidingö till Vaxholm i januari och efter att ha gråtit förtvivlat varje dag sedan dess vet jag inte vad jag ska ta mig till. Vi flyttade för att ha råd med hus och vi bor verkligen jättefint nu, precis vid vattnet. Men jag saknar precis allt med Lidingö! Jag vill bara att allt ska vara som det var. Jag saknar mina tjejers dagis, som var fantastiskt, och det skär i hjärtat när jag tänker på hur vi slet upp dem från sina kompisar…. Jag saknar våra promenadvägar, vår lilla koja i skogen på väg hem från dagis, allt som vi brukade göra. Allt känns vara så fel när man ska ta sig hem från jobbet och måste sitta på den där hemska motorvägen innan bussen äntligen svänger av mot Vaxholm. Jag undrar hur mkt huslivet är värt?
Jag har precis flyttat med man och 3 barn från en Stockholmsförort där jag stormtrivdes, till min uppväxtort långt ifrån huvudstaden. Känner igen mig i precis allt du skriver! Hur gick det för er? /Förtvivlad
Jag har precis flyttat med man och 3 barn från en Stockholmsförort där jag stormtrivdes, till min uppväxtort långt ifrån huvudstaden. Ångrar det och gråter varje dag. Känner igen mig i precis allt du skriver! Hur gick det för er? /Förtvivlad
Precis som tidigare kommentar skriver så tror jag att det kommer kännas bättre att bo utanför stan när Alice kommer. Att bo nära skog och hav och framför allt din familj. Bo granne med sin syster låter ju som en dröm! Är det så att det inte känns bättre är det ju bara att flytta. Det är inte värre än så! Ge det en sommar och känn efter vad ni vill. Det lilla man har sett av ert hus verkar hur mysigt som helst! Men det är ju fler faktorer som ska stämma. /Från en annan Åkersbergabo
Jag är på väg att flytta ut till Täby och jag resonerade så här: för mig är yta viktigt, jag behöver inte ha något mansion eller en jättestor lägenhet men det är viktigt för mig med förvaring och att jag och min sambo inte behöver gå på varandra. Genom att flytta utanför stan kan vi bo betydligt större (och växa som familj när den dagen kommer) och hade vi bott i stan hade vi inte haft råd med den ytan. Jag förstår att Roslagsbanan är ett helvete när de bygger om den men när det är klart blir det nog hur bra som helst! 🙂 Det jag älskar med norrort är att det finns så mycket fin natur (det finns ju fin natur i stan också men det är inte riktigt samma sak ändå… Det finns ju för- och nackdelar med allt, en nackdel med stan är att balkongmöblerna blir skitiga så fort 😉 Jag skriver det här för att muntra upp dig lite, jag har också mina svackor ibland men det finns mkt positivt också! Kram från annan norrortsbo
Du kommer trivas där när bebisen kommer tror jag 🙂 Kämpa på med körkortet bara och lycka till!
Kämpa på med körkortet – det kommer vara värt oavsett var ni bor!
Försök tänka positivt! Det kommer ju vara sjukt härligt att bo i förorten när du (snart!) går på föräldraledighet och att ha trädgård i sommar med liten bebis (för att inte tala om kommande somrar) kommer vara oslagbart!
Usch, jobbig känsla.. Finns ju verkligen för- och nackdelar med allt! Vart i Stockholm har ni bott (tillsammans eller innan ni träffades) tidigare? Något område ni gillar säkrskilt? Kramar!