Vi skrev ju igår efter rutinultraljudet om Angelicas totala lycka över att vi ska bli föräldrar till en liten tjej. När folk har frågat om vad jag önskar, en kille eller en tjej, så har jag ärligt svarat att ”så länge han eller hon är frisk så spelar det ingen roll”.
Men ändå igår, så var det lite som att en tomhet infann sig efter RUL. Hon är helt frisk, allt såg bra ut, alla organ var på plats, överläppen hopväxt, tio fingrar och tio tår. Men det var ingen kille. Jag blev lite förvånad över känslan själv ska jag erkänna för jag har inte tyckt att det har varit så ”viktigt”. Nu var det ju ingen pojke som försvann igår utan bara min undermedvetna bild av att det var en kille istället för en tjej.
Såhär i efterhand, när allt sjunkit in en bit så tror jag såhär: Med en kille så hade jag haft mer ”koll på läget”. Jag menar, jag är ju en kille, jag vet hur jag fungerar och saker runt om kring. Jag vet hur jag lekte när jag var liten. Det kanske hade varit lättare och mindre komplicerat, ur ett rent otroligt själviskt perspektiv. Men det hade varit så himla mysigt med en mini-mig.
Fast å andra sidan. Nu blir det en mini-Angelica. En liten tjej tillsammans med henne som jag älskar mest av allt i hela världen. Och det är så otroligt fint. Det bästa från mig och det bästa från min fru samlat i denna Lilla Frö, vars namn kommer att bli… Ah det får ni allt vänta med att få veta tills lite senare idag.
/ Stefan
Vad fint med Alice tycker jag 🙂 Gamla tanten Rebecka här är lite trött på konstiga Gillis-namn osv som man inte fattar haha… Hur som helst så kan jag verkligen relatera till att vilja ha massa dyra saker till sitt barn. Tänkte jag skulle hjälpa er genom att säga att skötbord är en sådan sak som man istället bör välja det mest praktiska. Jag hade beställt allt i en väldigt dyr serie men sen när Ben kom så insåg jag att det var ett av de billiga borden som var det mest praktiska och lättast att göra rent. Så gick från 6300kr till 1200kr till min mans stora glädje 😉 Lägg krutet på säng och vagn som har lite mer värde på andrahandsmarknaden sen. Det är min åsikt iaf men det kanske inte passar för er, alla är vi olika 🙂
Jonte trodde (ville) att Ella va en pojke. Men när jag va gravid igen ville (trodde) han tjej igen för då var det ju snarare små flickbebisar han hade bättre koll på än pojkar. Fan vad jobbigt med den där lösa slangen vid skötbordet! Tänkte han. Med all rätt. 😉
Jag var helt komplett övertygad om att vi skulle få en flicka för det bara kändes så självklart (jag har alltid sett mig som flickmamma) och när vi på RUL fick veta det var en pojke fick jag panik och bara grät, sörjde dottern jag inte skulle få. Tänkte ’vad vet jag om att uppfostra pojkar?? Kommer aldrig klara av detta, stackars barn kommer bli helt förstört’ – men nu när vår lille Charlie är 3.5 månader kan jag inte tänka mig ngt annat =) Nu ser jag fram emot att få uppleva ’pojkiga saker’ och alla klänningar och ballerinaskor jag köpte när jag blev gravid får helt enkelt vänta tills ev lillasyster kommer =D