Vi har pratat en del hemma om hur vi ska planera föräldraledigheten. Och ja, vi är ganska medvetna att vi är ute i god tid.
Jag är väldigt inställd på att vi ska dela lika. Jag vill nämligen vara en lika stor del av vårt barns första del i livet (och resten av det för det med) som Angelica, i alla fall till den mån det går rent biologiskt. Det finns ju tyvärr inga män som kan laktera (producera bröstmjölk), det finns några genom historien som påstått sig kunna det men ingen som kunnat bevisa det.
Angelica ville till en början, utan några skrupler som helst, ta över samtliga dagar utom de 60 som jag har lagstadgad rätt till och götta ner sig med Lilla Frö och nypa kinderna och knåda näsan på henne eller honom, dag ut och dag in. Nu är hon positivt inställd till att jag också vill knåda näsa och nypa kinder.
Det finns ju tusen möjligheter, och beräkningen för mamma och pappapengar på Försäkringskassans hemsida är ingen superrolig läsning direkt, varken upplevelsemässigt när man läser den eller siffermässigt när man räknar pengar. Våra inkomster skiljer ju sig en del, vilket gör att vi rent ekonomiskt förlorar på att jag vill vara pappaledig, även om man tar hänsyn till jämställdhetsbonusen. Sen är ju inte pengar allt, ett bättre band med sitt/sina barn är ju som slutklämmen på MasterCard-reklamerna; ”Priceless”. Jag har pratat och bollat en del idéer med min best man som jobbat en del på Försäkringskassan och hur han och hans fru gjorde med sitt barn. Men heldagar, halvdagar minimiersättningsdagar. Man blir förvirrad av att bara lista de olika alternativen.
Vi har i alla fall tänkt att Angelica tar första halvan av de möjliga föräldradagarna och jag har andra halvan. Detta är under förutsättning att amning, ersättning, mat osv fungerar som det ska. Eller jag, har tänkt det. Sen om vi göra några justeringar att vi kanske är hemma fredagar tillsammans eller hur vi gör är oklart ännu.
Hur gjorde ni andra pappor? Var ni hemma era 60 dagar eller längre?
/ Stefan
Det finns kvinnor som hindrar pappan att
ta ut en jämställd föräldraledighet pga egoism.
http://www.viforaldrar.se/artiklar/mammorna_hindrar
http://ekuriren.se/jobbpengar/1.2369025-mamma-har-sista-ordet-om-pappas-foraldraledighet
Åh, det är SÅ bra tänkt av er att dela på ledigheten! Som någon annan skrev, det är värt allt att vi två föräldrar är lika mycket värda i barnets ögon och att han lika gärna går till pappan som till mig när det är något. Forskning visar också tydligt att par som delar lika skiljer sig mer sällan, och det kan jag förstå – hade aldrig velat att min man inte tog lika mycket ansvar som jag. Angående det där med att kvinnan ska få ”vila” efter graviditet och förlossning och därför få vara hemma längre… HAHA! Det kändes som semester när min man tog över efter elva månader och jag gick tillbaka till jobbet. 🙂
Med första barnet delade vi lika. Jag var hemma 7 månader och pappan 7 månader. Sen skulle jag eg varit hemma 6 månader till, men jobberbjudande gjorde att det blev förskola istället.
Min man tjänar mycket mer än jag. Däför tänkte vi att vi skulle ”suga ut” så mycket pengar som möjligt från F-kassan. När jag var hemma tog jag endast ut ersättning för 4 dagar/vecka. När min man var hemma tog han ut ersättning 7 dagar/vecka. Hans ersättning från f-kassan var ju högre än min = f-kassan betalar ut mer pengar till oss. (ex säg att jag får ut 100kr/dag för mitt SGI och min man får ut 150 kr/dag för sitt SGI. 10 dagar för mig ger alltså 1000 kr, medan min man får 1500kr för samma antal dagar).
Jag behövde inte ta full ersättning eftersom mannens lön gjorde att vi klarade oss fint. Min lön är inte lika fet så f-kasan fick kompensera upp det.
Så antal dagar man söker ersättning för är inte lika med hur länge var och en är hemma. Jag tog ju på mina 7 månader ut färre dagar än min man.
Lycka till med planeringen!
Hej! Jag har en tanke/känsla kring detta som är otroligt egoistisk och ur MITT perspektiv och inte ur barnets. Nu har jag inga barn och inga planer på att försöka få på ett par år heller, så man kan ju hoppas att jag bättrar mig i mitt tänk;) Kvinnan är gravid i nio månader, med allt vad det innebär. Sen går hon igenom en påfrestande förlossning. Bara att ta igen sig efter detta och bli sig själv rent fysiskt igen borde ju ta ett tag. Sen i början av föräldraledigheten KAN det ju vara jobbigt med att få allt att funka; amning/matning, hitta sig själv som familj, ny typ av relation med sin partner och lite allmänt kaos. I början är kanske barnet inte jätteroligt heller, utan sover, äter och bajsar mest;) Sen när man fått allt på banan och barnet börjar bli en lite roligare varelse sådär nio månader senare, kommer pappan in och ska ta över;) Usch, ingen mogen och bra tanke av mig!;)
haha jag känner lite likadant jag 🙂 tycker inte det ligger något fel i det heller att man kanske vill ha mer än säg 6 mån för att verkligen få vara med sitt barn när hen börjar prata och gå osv. tur att man får så många föräldradagar i sverige + att man kan ju snåla med dem också och då kan man ju kanske vara hemma 1 år och pappan nästan 1 år också om han vill
Hej Lena,
Hur fick ni ihop det? Vad jag fattar så får man 180dagar var? / Stefan
Haha kanske skulle tydliggjort att vi inte har barn än vi är fortf på planeringsstadiet 🙂
Har dock fått för mig att man har 240 dagar totalt per pers och om man snålar lite på antal dagar man plockar ut per vecka + semester så räcker det ju till ett år (tex 5*48=240)
Lycka till med planerandet!
Det ligger absolut något i det du säger. Därför planerade vi såhär:
1-7 mån: mamman
7-14 månader: pappan
14-20 månader: mamman igen.
I vår lilla familj på 3 stycken så var jag (mamman) hemma i cirka 9 månader och sen var min man (pappan) hemma i nästan 7 månader och var med på inskolningen för vår tjej. Tror att det betydde mycket för vår familj! Lycka till med allt här framöver! / Johanna