Jag la ut statusen ovan på facebook idag. Inte för att rådfråga mina vänner och bekanta om vad de tycker att jag ska göra. Utan helt enkelt för att komma i kontakt med någon som fött barn på båda sätten, och som kunde svara på lite frågor och funderingar jag har inför min egen förlossning. Alltså kommentarerna efter det inlägget… En person skrev ”Du bör föda vaginalt!”. Den här tjejen har inga barn. (Jag säger inte att man inte får ha åsikter om förlossning om man inte fött barn själv, men att uppmana någon till nåt som man aldrig ens upplevt tycker jag känns fel!) Och vaddå du bör föda vaginalt? Varför det? Den här statusen delade verkligen mina vänner i två läger, de som absolut tycker att det bästa är att föda vaginalt, och de som tycker att det är bäst att snittas. Och sen var debatten igång!
Inte visste jag att det här skulle röra upp så mycket känslor hos folk… Men det gjorde det verkligen. Och jag blev också oerhört provocerad av att folk skrev vad jag skulle göra och inte göra, det var ju faktiskt inte det jag frågade. Jag skulle aldrig fråga folk (även om det är vänner) hur de tycker att jag ska göra i en sån viktig fråga som förlossning. Jag måste lyssna på min magkänsla där och göra som jag vill.
Jag ska prata med min barnmorska på torsdag för att få råd och tips. Mitt mission just nu är att ta reda på så mycket som möjligt om både vaginal förlossning och kejsarsnitt. Jag vill vara ordentligt påläst innan jag bestämmer mig för vad jag vill göra. Du kanske ställer dig själv frågan nu ”Men varför skulle du välja kejsarsnitt? Varför funderar du ens på det?” och det tänkte jag svara på i ett senare inlägg.
Jag har absolut inte bestämt mig för hur jag vill göra. En stor del av mig vill prova på hur det är att föda vaginalt och en annan del av mig har tusen frågor om hur livet blir efteråt… Jag har vänner som fått problem efter vaginala förlossningar. Och jag vet folk som fått problem efter snitt. Så nu vill jag läsa på så mycket jag bara kan! Sen förstår jag att alla förlossningar är individuella, så det spelar ingen roll hur mycket jag vet, för ingen vet ju hur just min förlossning kommer att vara…
Har du fött fler barn? Alltså testat på både kejsarsnitt och vaginal förlossning? Kan inte du kommentera här eller maila mig på [email protected], så kan jag få ställa lite frågor? Det hade varit guld för mig!
Sen får du gärna kommentera i alla fall. Hur har du upplevt prat om förlossning? Accepterar folk det du vill göra eller försöker de ”sälja på dig” den metoden de själva födde med? Har du bestämt dig för hur du vill föda? Varför vill du föda på just det sättet? Och du som redan fått barn, hur var din förlossning? Var den bra eller dåligt? Jag är så himla nyfiken och vill veta mer om er som läser vår blogg.
/Angelica
Jag upplever att de som fått akut snitt oftast vill föda vaginalt pga att akuta snitt är chockartade och kan upplevas skrämmande. Själv upplevde jag en chockartad och besvärlig vaginal förlossning första gången. Gissa vad jag kämpade för andra graviditeten? 😉 Jag fick snitt. Jag skyllde på att jag har bestående men i form av ofrivilliga gaser, vilket iof är sant, och jobbigt, men huvudanledningen är egentligen helt ”vanlig” skräck. Snittet blev en jättefin upplevelse. Jag kan egentligen inte ge dig något direkt råd men själv skulle jag sikta på snitt om jag blev gravid igen.
Jag har fött två pojkar vaginalt. Jag ville föda min andra kille med kejsarsnitt pga olika anledningar men det största var extrem oro och ångest. Men jag tog tag i det och valde att föda vaginalt.
Nu har jag haft lätta förlossningar och därför kanske jag inte är så bortskrämd från det 🙂 Men iaf, varför jag valde att föda vaginalt framför snitt (då jag verkligen förstår varför man vill ha det) är
1, att jag tycker först och främst att det är så häftigt vad våra kroppar klarar av. Vi klarar av att bära ett barn och sedan gå igenom största smärtan i världen men ändå klarar det. Det är magiskt att föda barn helt enkelt (men det tycker man inte just då).
2, Efteråt känner man sig som värsta superkvinnan
3, direkt efter när man får bebisen på bröstet (eftersom man inte får det vid snitt) går inte att beskriva. Kärleken gör att man vill svimma där och då.
4, Skönt att slippa ärret efteråt på magen. Vissa som föder med snitt klarar sen inte heller av att föda vaginalt och då alltså stängt den dörren.
Sen vill ju jag bli barnmorska också så förstår både sätten men är klar förespråkare av vagnial födsel. För närheten, känslan innan under och efter och superkrafterna som arbetar. 🙂
Det är ditt val ändå! man ska göra det som känns tryggast! Orkar man inte en vaginal ska man inte ge sig på det då det kan göra att man ger upp under födseln och man måste ändå akutsnitta
Jag har gjort 2 vaginala förlossningen (Blivit tvingad i princip)
Jag har aldrig känt wooow vilken fantastisk kropp jag har?, Jag är bara besviken på att min kropp skadades och mitt psykiska knäcktes. och jag har mått extremt dåligt.
Jag hade definitivt ingen energi efter min första förlossning på 68 timmar, igångsättning, 4 timmar krystvärkar, sugklocka och klipp.. Jag orkade ingenting. Ville bara sova… Jag fick upp barnet på bröstet och jag ville bara få vara ifred och bearbeta det jag gått igenom. Ingen wow känsla alls.
Och jag hade ju då ärr i slidan istället för magen att försöka klara mig igenom. Sen förlossningsdepression på det…
Andra förlossningen ville jag föda med snitt men vart nekad..
Jag fick igångsättning och värkar från hell 24 timmars förlossning med 5 timmars krystvärkar, panikångest och dödsångest och barnet fastnade, yttre press och klipp. Ingen lycka alls när barnet kom ut… Min första kommentar var… Jag kommer behöva så mycket terapi för det här.. Efteråt kunde jag knappt röra mig. Ja det var ingen lycka eller energi.. Jag var helt slut förstörd och bara grät av sorg. Nu är det 4 år sen jag födde sist och jag läcker urin än, analinkontinens, gasinkontinens, samt bröt jag svanskotan och har problem med att jag blev felsydd i underlivet… Nu har jag 2 operationer för att fixa skadorna.
Jag förstår dom som haft snabba enkla förlossningar att dom tycker det var häftigt och att kroppen klarade av det.
Men för mig som har 2 brutala hemska förlossningar blir så ledsen för jag trodde med första barnet jag skulle vara glad och få kicken och kärlek vid första ögonkast. Blev ju minst sagt chockad när jag inte fick det. Så det är ingen allmän sanning att känna sig som en super kvinna efteråt..
Jag läste på och ville inte föda vaginalt, så jag blev snittad. Jag håller med dig om att varje föderska själv måste göra en bedömning av vilka risker hon tycker är minst jobbiga.
Mitt snitt gick alldeles utmärkt – det gjorde inte ens ont efteråt, jag kunde gå omkring dagen efter snittet och bära på bebisen var aldrig ett problem.
Den mesta information du kommer få är tyvärr väldigt vinklad, så det är bara att gå till källorna direkt – jobbigt, men så är det. 🙁
Välkommen till den nya världen man kliver in i som blivande förälder. ALLA kommer numera att vilja tala om för dig hur du ska vara och vad du ska göra. Lita på din egen magkänsla så kommer det att bli bäst för er 🙂
Hej!
Jag har en son som är 2 år och som jag födde vaginalt, och nu är vi gravida igen och ska ha en till i augusti och min förra förlossning var otroligt traumatisk och långdragen (jag ska inte gå in på allt som hände) så denna gång planeras det för fullt inför förlossningen då jag är rädd och vill ha kunskap om allt som har med kejsarsnitt att göra osv. Det bästa tipset jag kan ge dig är att läsa på om allt, fråga barnmorskor på bb, be om att få träffa någon, gå igenom med en aurora hur du vill uppleva din förlossning osv. Sedan gå efter hur du känner , du ska vara trygg när du föder barn. Vilket val du än gör så får du den största gåvan. Bamsekram /Linn
Här kan du läsa fakta om fördelar och nackdelar som gäller både för dig och barnet.
http://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/nationella-indikationer-kejsarsnitt-moderns-onskan.pdf
Jag har inte fött några barn, men har en liten bebis i magen som förhoppningsvis vill komma ut i augusti. Hehe. Jag är LIVRÄDD för kejsarsnitt (planerat och akut) och för mig är det inte ens ett alternativ. Det kan ju bli båda planerat och akut KS ändå, och då får man ju acceptera det eftersom det i de fallen är det bästa för bebisen och för en själv. Men jag skulle aldrig välja KS om allt tyder på att en vaginal förlossning skulle funka. Nu ligger min moderkaka ganska långt ner, och vad jag har läst mig till så går det inte att föda vaginalt om den ligger fel, men barnmorskan sa att den antagligen vandrar uppåt. Så det får vi hoppas!
Och det här med planerat Ks pga rädsla känns som ett storstadstrend. Jag är från en mindre stad (på gott och ont) och där har jag aldrig hört om någon som fått planerat KS om det inte handlar om medicinska brister. Inte rädsla. Likadant med att ta reda på kön. Där jag kommer ifrån vet jag ingen som har gjort det, roligt att det kan vara så annorlunda!
Födde med planerat snitt för nio mån sedan. Fin o kontrollerad upplevelse! Bebisen las på bröstet direkt efter. Fick även en stor kick efteråt även fast det inte var vaginalt. Uppe o gick någon timme efter o amningen funkade direkt. Sved i snittet i några dagar men sen gick det över o min kropp är som innan graviditeten. 6 av mina kompisar har snittats o det har gått jättebra för dom också. Men det finns ju aldrig några garantier såklart. Gå på magkänslan o lycka till:)
Jag har inte fött barn men har varit på BB på praktik. Har sett både kejsarsnitt och vaginalförlossning och den känslan jag fick då var att jag önskar vaginal i framtiden (om det blir någon bebis). Jag kan egentligen inte förklara varför mer än att det känns som att kvinnokroppen klarar mer än vad man tror och hela processen känns spännande. Kejsarsnitt blir en operation och tråkigt, som någon här ovan att ligga på uppvaket och pappan blir ensam med bebisen. Om det blir akutsnitt så blir det ju så men jag skulle iaf vilja prova att föda vaginalt. Gå på magkänslan 🙂
Jag har inte fött barn men har varit på BB på praktik. Har sett både kejsarsnitt och vaginalförlossning och den känslan jag fick då var att jag önskar vaginal i framtiden (om det blir någon bebis). Jag kan egentligen inte förklara varför mer än att det känns som att kvinnokroppen klarar mer än vad man tror och hela processen känns spännande. Kejsarsnitt blir en operation och tråkigt, som någon här ovan att ligga på uppvaket och pappan blir ensam med bebisen. I vissa fall om det blir akutsnitt så blir det ju så men jag skulle iaf vilja prova att föda vaginalt. Gå på magkänslan 🙂
Jag har inga barn men vill absolut ha det inom en snar framtid. Jag anser mig vara otroligt påläst om både vaginalförlossning eller snitt, amning eller ersättning. Jag vill föda, i alla fall mitt första barn vaginalt, blir det problem längre fram i graviditeten som gör att jag inte kommer att kunna föda vaginalt så har jag inga problem med snitt heller. Det är för barnets bästa tycker jag. Angående amning så skulle jag ABSOLUT vilja amma så länge det går men ej över 1 år men om det skulle bli några problem där också så är ju ersättning ett annat alternativ. Att amma sitt barn ser JAG som en självklarhet om man nu kan. Att bonda med sitt barn genom amning verkar vara det coolaste som finns. Sen finns även där personer som anser att ersättning är bättre osv men som sagt, allt funkar men jag vill amma mitt barn.
Hoppas du får lite feedback på ditt inlägg men olika synpunkter 🙂
Jag tycker överlag att så fort man berättat att man är gravid så kommer folks kommentarer om vad man ska göra och inte göra, hur man ska bete sig osv. Allas kroppar, upplevelser, tankar och känslor är olika- alla förlossningar likaså! Därför tycker inte jag att det är upp till någon annan än du själv att bestämma över hur du vill göra med din förlossning. Det ska kännas bra för dig då det är du som ska genomföra jobbet. Det finns så många hemska skrämselhistorier om det ena och det andra och folk har en förmåga att vilja skrämma upp varandra kan jag uppleva…
Jag vill gärna genomföra en vaginal förlossning, få kämpa och känna att mitt barn kommer ur min kropp genom vårt samarbete. Låter kanske konstigt men jag vill få uppleva smärtan och allt som kommer med arbetet att krysta ut barnet. Jag tror att känslan efter förlossningen är det mest otroliga man kan uppleva, och det vill jag inte gå miste om!
Jag känner nu att jag antagligen kommer bli besviken om det visar sig att jag skulle behöva göra kejsarsnitt, men självfallet är det viktigaste att mitt barn kommer ut på det sätt som är bäst för just den. Så visar det sig att det blir kejsarsnitt så är det så mitt barn ska födas! Min förhoppning är däremot att det ska gå att föda vaginalt.
När jag blev gravid så var det självklart för mig att föda vaginalt, det var en upplevelse jag inte ville missa och för mig kändes det som ett självklart avslut på min graviditet. I vecka 18 fick vi reda på att det inte bara var en bebis i min mage, utan två! Tankarna började såklart snurra, kommer jag klara av att föda vaginalt? Vågar jag? Kommer jag ens få chansen att föda vaginalt? Det var många tankar som snurrade. När jag tänkt på för och nackdelar så kändes KS inte längre son ett alternativ så länge en vaginal förlossning var möjlig såklart! Att inte få vara tillsammans med min familj direkt efter födseln, att ligga ensam på uppvaket efter snittet medans min familj var på BB, att ha ont i ärret flera veckor efter kändes inte alls roligt och Sen kände jag att det var en upplevelse jag inte ville missa och jag är så glad att jag födde vaginalt! Vilken otrolig upplevelse att få upp sitt/sina barn man väntat på så länge på bröstet, det gör ont, vansinnigt ont men jag skulle lätt göra om det hundra gånger till om jag fick chansen:)
Tycker helt klart att du ska föda vaginalt om du får chansen för att inte missa den otroligt häftiga upplevelsen! Sen får du tänka på att långt ifrån alla får bestående skador efter en förlossning, jag har inga som helst ”ärr” efter min tvillingförlossning, och kan säga att jag är helt återställd efter den:) du ska helt klart lyssna på dig själv och vad som känns bäst för dig:) lycka till!
Varför tror du inte att man som snittad får sitt barn till sig (eller mannen) direkt då det är ute? Varför tror du att man skiljs åt från sin baby under uppvaket ? O varför tror du man har ont i flera veckor ?? Oj allt kunde inte vara mer fel, vilka vaneskådningar.
Det här är den uppfattning jag fått av KS, säger inte att det ena är bättre än det andra och att man självklart ska göra som man själv känner. för MIG var inte KS ett alternativ så länge jag kunde föda vaginalt med mina tvillingar, just för att jag hade dels hört och läst om folk som upplevt detta om KS som sedan ledde till att jag fick dessa uppfattningar om KS och därmed kände att det inte var ett altenativ för mig. Och bara för att du inte hade ont så länge efter, och att du fick vara tillsammans med din nyfödda bebis hela tiden betyder väl inte att alla som gjort ett KS har gjort det? Det här var bara MIN uppfattning om det hela, rätt, fel eller vaneskådningar kan du få tycka vad du vill om, Det är fortfarande min uppfattning som jag delar med mig av, och den står jag för.
Vad jag menade var/är att man absolut får sina barn direkt då de är ute, du har sen dem hela tiden o ingen tar dem ifrån dig. Givetvis måste barnet få vård om det blir sjukt, det kan man ju bli hur man än föds.
Klart du får ha din bild av hur ett snitt ser ut 🙂 men du byggde ditt beslut på endast felaktigheter (absolut smärta efteråt är individuellt). Var bara det jag ville att du skulle veta 🙂
ALLA ska få föda som de vill o det ska respekteras.
Det jag hört av vänner som blivit snittade är att dom fått upp barnet på bröstet vid förlossningen, men senare på uppvaket har mamman varit för sig själv några timmar då bebisen inte kommer in där utan är antingen på neonatalavdelning eller med pappa/stödperson beroende på hur andningen tagit vid osv. Det är säkert olika beroende på sjukhus å viktigt att veta på förhand!
Födde mitt första barn vaginalt o trots att det gick ”bra” så var det en så pass avskyvärd upplevelse att jag ALDRIG gör det igen. Efter det har jga även gjort 2 snitt o det är guds gåva till kvinnan (o mannen i senare skede).
Man är otroligt lycklig efter ett snitt oxå, man får även upp sitt barn direkt då det är ute (är en myt att någon annan tar barnet).
För mig var hela förlossningsvården gällande min vag. förlossning otroligt kränkande, man blir lovad bedövning men den kommer inte osv. Bara så du vet så är fönstren låsta i förlossningsrummen… de är inte låsta på någon annan öppen avdelning. Antar att det är för att många skulle ta livet av sig under förlossningen om det gick.
Absolut OM du vill riskera att läcka urin o avföring resten av livet, bli sydd snett o ha dödsångest i36h. Annars finns en annan väg ut.
Sen tror jag du kommer få din önskan uppfylld om en dotter, ALLA som bloggar o varit gravida har ju fått söner senaste året, statistiken visar på tös.
Stort lycka till !!
Eh Guds gåva till mannen i ett senare skede? Eh dödsångest, kiss o bajsproblem o låsta fönster pga självmordsrisk?? Vilken otroligt knäpp kommentar. Tråkigt att du inte fick en bra förlossning o det är under all kritik att alla som vill ha bedövning inte hinner få det, håller med där men annars är det ju faktiskt så att alla Inte får problem efter en vaginal förlossning o vadå Guds gåva till mannen, hallå tänk på vad som är bäst för barnet o vad du själv känner vem fan bryr sig om mannen, otroligt sekundärt i detta fall! Jag skulle också vilja säga att en vaginal förlossning är en otroligt häftig upplevelse (fött ett barn) och att du klarar otroligt mycket mer än du tror, för mig skulle det vara jättejobbigt om jag var tvungen att snittas av nån anledning med nästa barn. Desto längre i graviditeten man kom, desto mer redo för det tycker jag man kände sig o sen längtade man bara efter smärta för att äntligen få se sitt barn så tror inte man ska bestämma sig för tidigt för det eller det då man liksom mentalt mognar med sin graviditet upplevde jag, i början va man rädd för att föda o såg alla risker, i slutet såg man barnet som man skulle få upp på bröstet!
Tror du missat att jag faktiskt fött ett barn vaginalt. O jag har enligt pappret en helt normal o bra förlossning, enligt DOM. Det säger mkt om hur olika man ser på saker o ting, jag tycker ju att det var det mest avskyvärda jag upplevt.
O guds gåva till mannen i senare skede.. jo jag menade att de FLESTA vill ha ungeför samma sam/sexliv efter barnafödsel o det vet jag ingen som har efter att ha blivit sydda 10-20 stygn. Hela underlivet faller ihop innifrån, fråga vilken ärlig gyn som helst.
Sen kan jag int sticka under stol med att det är väldigt skönt att få ut sitt barn 2v innan bf, istället för som många behöva gå över 10-14 dagar, det är ju en hel månads skillnad.
Vill bara säga att det inte är i alla landsting snitt läggs två veckor innan bf. I mitt landsting lägger de hellre så nära inpå bf som möjligt och sätter det igång m värkar tidigare får man sitt planerade snitt ändå. Jag snittade 3 dgr före bf men tycker det är ganska bra att bebben får vara där inne så länge som möjligt ändå:)
Jo jag kommenterade att det va synd du upplevde det så på din förlossning om du läste men sen tror jag inte gravida kvinnor behöver massa skräckhistorien som florerar över hela nätet. De flesta barn föds vaginalt, de flesta har ett fungerande sexliv om än inte direkt och även om man sys vilket jag också gjort så läker kroppen precis som magen när man snittas och syr betydligt fler stygn liksom. Att slippa gå över tiden hade jag gärna gjort dock men allt i livet går inte att kontrollera, spec. inte livet i väntan på och med barn. Tycker man ska prioritera vad som är bäst för barnet vilket är olika i alla fall och inte börja bestämma sig för saker för tidigt i graviditeten även om man är van att planera, kontrollera allt annat i livet…
Bra skrivet!
Så konstig och knäpp kommentar att skriva…
Som med så mycket annat när det gäller föräldraskapet tar människor sig rätten att lägga sig i och säga vad som är rätt/fel när det egentligen inte finns något sådant! Jag kan tyvärr inte svara på hur en förlossning med kejsarsnitt hade varit men däremot delat med mig av min förlossningsberättelse som du finner här:
http://joeeeee.spotlife.se/category/forlossningsberattelse/
Jag tyckte och tycker även såhär i efterhand att det mest är de negativa och åter negativa historierna man hör fastän det faktiskt finns väldigt många positiva också, tyvärr anses det nästan fult att berätta om de fallen öppet eftersom många ser förlossningen som en ”tävling” där prestationsbedömning verkar ligga i topp hos kvinnor som ska föda. Oavsett vad du än väljer så hoppas jag att du har turen och får en lyhörd personal för det är bemötandet hos dessa som nästan är viktigast under hela loppet. Ja det, den mentala träningen och en hel del tur att man fysiskt ska klara av det! Men man kan inte göra mer än tänka positivt och göra sitt bästa, vill det sig väl så gör det och gör det det inte så har du förhoppningsvis ett duktigt sjukvårdsteam som tar hand om dig.
Kan tipsa om boken Föda utan rädsla också! Den låter kanske avskräckande men är det bästa jag läst i förberedande syfte och då läste jag verkligen Massor inför förlossningen! Och sen finns Annas profylax som app som också är sjukt bra på att beskriva förlossningens alla faser och hur man ska hantera dem. För min del kände jag att jag hade kontroll över min förlossning tack vare alla förberedelser och då fick jag ändå havandeskapsförgiftning och en avslutning med sugklocka. Och den bästa förlossning man någonsin kunnat tänka sig, hör och häpna! Så allt behöver inte vara sådär klassisk förlossning, svart och vitt! Lycka till i grubblerierna!
Hej!
Jag födde barn för 5 veckor sedan (vaginalt) och jag måste säga att det var en helt otrolig upplevelse och inte alls som jag trodde!
Läs gärna om min förlossning här:
http://nikkiisaksson.devote.se/blogs/28005555/nr-bob-kom-till-vrlden-.htm
och mer hur jag upplevde den här:
http://nikkiisaksson.devote.se/blogs/28020463/min-upplevelse-av-min-frlossning.htm
Hoppas du känner att du får ut något av det (:
Lycka till!
spontant tänker jag att jag vill föda vaginalt. har också läst lite ang barnets behov att få födas vaginalt, att vissa reflexer uteblir när barnet inte får kämpa sig ut och går miste om en vaginal förlossning. läs på om det också, tycker att den aspekten borde va det viktigaste argumentet om det inte är medicinskt akut snitt det handlar om.
Ja den här frågan väcker så mkt reaktioner från omgivningen!!! Jag har bara fött ett barn och det med planerat snitt. Det var min önskan pga olika orsaker, var rädd och säker på att något skulle gå fel. Jag fick kämpa länge för att beviljas ett snitt, det var många jobbiga möten med läkare som inte bemötte mig på ett bra sätt. Till slut fick jag ok för snitt och har inte ångrat mig. Visade sig vid snittet att moderkakan vuxit fast så hade jag fött vaginalt hade jag blivit sövd efteråt för att få ut den.. Detta slapp jag nu vilket jag är så glad för! Fick upp min son på bröstet snabbt och allt gick bra. Jag var uppe på benen efter bara några få timmar. Visst det gjorde ont efteråt men inte så farligt, jag tog alvedon och Ipren i ca 3-4 dagar och kunde röra mig normalt och bära mitt barn och allt det där. Vet att det är olika från snitt till snitt men jag är nöjd med mitt val. Kan dock säga att så många ville övertala mig och ifrågasatte mitt val och hur jag ens kunde välja snitt istället för att prova vaginalt först. Tycker alla ska få göra som dom vill och känner och tycker att läkare och barnmorskor ska vara ärliga med de risker som finns både vid vaginal födsel och snitt, båda har risker men ofta försöker de bara lyfta fram det negativa m ett snitt. Hoppas du kommer fram till hur du vill göra och att du oavsett får en bra förlossning!:)
Jag har ingen erfarenhet av snitt, men som förstföderska var jag jätte rädd att föda. Alla fattar ju att de kommer göra ont, men inte så ont som de gjorde. Det är absolut den värsta smärtan jag känt någonsin. Men de sjukaste är, att efteråt, är de underbart! Du känner dig så stark, både psykiskt och fysiskt. Att klara något så enastående är en jävla egoboost! Tre dagar efter förlossningen ville jag göra om de, 10 gånger till.
Jag var extremt rädd innan, men de är värt de!
Lycka till! 🙂
Bägge mina barn är födda med akut kejsarsnitt. Jag har snubblat på mållinjen båda gångerna och det är en sorg. Jag önskade att få föda vaginalt, men tyvärr så ville det sig inte. Och nu efter två kejsarsnitt så har jag inget annat alternativ än att föda med kejsarsnitt igen om jag skulle vilja ha fler barn. Det känns så sorgligt att jag aldrig kommer få uppleva en förlossning. Detta pga riskerna för allvarliga komplikationer under ett värkarbete. Bl.a. så kan livmodern brista då det är för mkt ärrvävnad efter snitten.
Nu är vi ju alla olika och alla har vi våra anledningar till varför vi väljer det ena eller det andra. Du ska givetvis välja det du känner är rätt för dig.
Men jag mår i perioder rätt dåligt över att mina förlossningar gick som dom gick. Jag skämdes i början och ville inte tala om för folk hur barnen kommit till världen. Jag kände mig oduglig som kvinna som inte ens klarade av att föda barn, det som sägs vara det mest naturliga som finns.
Som du säkert förstått vid det här laget så är jag ingen förespråkare av snitt. Tiden efteråt är inte heller rolig. Jag hade så ont så jag knappt kunde kliva in i bilen när vi skulle åka hem 2-3 dagar efteråt. Jag var smärtfri efter 1-2 veckor. Jag fick dessutom komplikation med sårläkningen som inte heller var roligt.
Jag har varit med om att både vara sövd och vara vaken under snitt. Och självklart så var det att föredra att vara vaken. När min dotter föddes så fick jag lov att bli sövd och tyvärr så missade jag hennes födelse. Efter allt som hände så hade jag svårt att ta till mig henne. Det tog många månader innan jag kunde känna att hon var min och att jag älskade henne. Jag tror själv att jag fick en förlossningsdepression efter allt det där.
Kanske det bästa är att inte ha så mycket förväntningar på hur man vill att det ska vara. Så slipper man bli besviken.
Hoppas att jag inte skrämt dig med min historia.
Kram
Nu kapar jag tråden här men jag måste bara skicka lite cyberlove. Så tråkigt att höra att du fick så jobbiga förlossningar. 🙁 Och verkligen fruktansvärt att höra att du kände dig oduglig efteråt. Jag är säker på att ingen hade kunnat göra dina förlossningar bättre än just du! Och om det blir en trea hoppas jag att det kommer gå mycket smidigare, och det tror jag också. Tredje gången gillt heter det ju. 😉 Stor kram till dig
Jag tycker det är väldigt mycket ”säljsnack”, att man ska göra just så som den personen gjort (eller ännu värre: inte gjort men tycker ändå). Det slår lätt över i skrämselpropaganda för metoden som de själva inte förespråkar. Oftast utan att man ens bett om åsikten… Och då står man där i mitten och blir uppskrämd från två håll med skräckhistorier om folk som spricker hela vägen eller människor som snittas utan bedövning. Det hjälper ingen! Jag tycker alla ska göra precis som de vill, då blir det bäst. Komplikationer kan tillstöta på båda sätt och är aldrig roligt.
Precis som man KAN få missfall KAN man råka ut för komplikationer, men jag tycker inte att det är något man ska utgå från oavsett vilken metod man bestämmer sig för precis som jag inte tycker man ska utgå från att det blir missfall om man blir gravid.
Och så tycker jag, som jag sagt förut, att du ska lyssna på dina vårdkontakter. Och magkänslan.
Hej.
Jag födde första barnet med akut snitt och andra barnet vaginalt. Är nu gravid igen och siktar in mig på vaginal förlossning igen. De e bara att maila om du vill veta något. [email protected]
Kram Pernilla
Grattis till er!! Så spännande tid ni har framför er.
Jag födde vår son 2010 med snitt och 2013 födde jag vår dotter vaginalt.
Är ingen ”expert” på dessa områden men om du vill så fråga på 🙂
/ Jennie
Hej. Jag är mamma till 2 killar dom båda är födda vaginalt. En med bedövning och en utan.
Innan jag fick barn var mitt självklara val att föda med kejsarsnitt. Tills jag såg en film under föräldrautbildningen. Efter att ha sett den skulle jag inte välja snitt OM jag har möjlighet att slippa. Sen förstår jag mkt väl att det kan tillstöta komplikationer som gör att det e enda alternativet och som sagt då är det de som gäller. En vaginal förlossning gör ont, men min mamma sa också som fött på båda vis, att så bra som du mår efter en vaginal förlossning som går bra, gör du inte efter ett snitt. Ett snitt är en operation med alla dess risker som tillkommer.
Men som sagt. Gör det som känns bäst för dej! Men en vaginal fixar du!!
Och skulle det bli snitt så löser du det med:)
Men välj inte det bara för att ta en ”smidig” väg.
Lycka till!
Ja, det där är verkligen en laddad fråga. Jag har ett barn som jag födde vaginalt för tre år sedan och nu är jag gravid igen (i vecka 19 – grattis till oss båda :)). Jag kommer inte att gå igenom ytterligare en vaginal förlossning. Aldrig. I. Hela. Mitt. Liv. Amen. Av olika anledningar. Inte för att det gjorde djävulskt ont, utan det var hela upplevelsen i sig och att det drog ut något oerhört på tiden. Plus ett märkligt bemötande av personalen. Hur blir jag bemött av mina vänner då, som haft problemfria vaginala förlossningar när jag säger att jag vill ha ett kejsarsnitt? Med en jävla övertalningskampanj som jag givetvis inte bett om. Och det går ju alltid lättare andra gången. Ja, visst, alltid. Men 99 kilo är lättare än 100. Mitt råd är, även om det ibland är svårt, att fullkomligt strunta i vad alla andra ”vet” och lyssna enbart på din egen känsla istället.