…att kräkas. Jag är i vecka 19 nu och trodde att mitt morgonillamående skulle ha släppt. Men det kommer smygande ibland och idag gick det inte att stoppa. Jag är så rädd att spräcka blodkärl i ansiktet, för det känns helt fruktansvärt i hela huvudet när jag kräks. Sorry om jag förstör er morgonaptit. Nog om illamående.
I natt sov min bästa kompis Maria (Ormis som ni ser th här uppe) i bebisens rum. Jag är så glad att vi gjort i ordning det rummet nu, så att det kan vara bebisen rum och gästrum i ett. Helt perfekt!
Idag ska Stefan spraya en klädstång i guld och även massa smågalgar ska sprayas till bebisens rum. Vi fick jättegulliga, vita små galgar av Stefans mamma och pappa i veckan, och krokarna som nu är i silver kommer att vara i guld. Visar självklart bild så fort det har torkat och är uppborrat!
Jag tänkte också att jag skulle skriva till er hur jag känner i frågan med att köpa saker till lilla Frö. Det var så många av er som kommenterade på det inlägget, tack tack tack för alla kommentarer! Det känns skönt att många faktiskt tänker som jag.
Jag tycker att det bästa är att alla får göra precis som de vill. Och jag och Stefan började köpa barnkläder långt innan jag var gravid. Vissa av våra vänner skakade bara på huvudet och tyckte att vi var knäppa, andra tyckte att det var gulligt. Vi ”passade på” att fynda bebiskläder när vi var i New York i maj 2012. För mig och Stefan har det alltid varit självklart att vi ska ha barn. Även om vi inte skulle kunna ha fått biologiska barn hade vi redan pratat om att adoption absolut var ett alternativ. Jag visste väldigt tidigt när jag träffade Stefan att han är mannen i mitt liv, mannen som jag ville skulle bli pappa till mina barn. Så det var det aldrig någon tvekan om.
Jag har inte shoppat så mycket än, men det är mest för att jag vill veta könet på bebisen innan jag köper kläder. Men vi har redan fått upp spjälsängen (som dock ska målas i vår) och hyllor är uppsatta i barnrummet med massa små prylar på. Vi har fått en liten body av mamma som är så söt att jag smäller av. Och vi har redan bestämt oss för vilken vagn vi vill ha, kommer beställa den efter RUL. (Hoppas fortfarande på bidrag från lilla Frös mormor/morfar och farmor/farfar, hint hint till er! 😉 )
Det känns så overkligt att vi kommer ha en liten bebis hos oss om 20 veckor ungefär… Om lilla Frö dör nu, då kommer jag blir oerhört ledsen. Och ja, det skulle såklart vara sjukt jobbigt att montera ner spjälsängen igen. Och packa ner de små kläderna i små lådor. Men sorgen kommer förmodligen vara den samma, med eller utan spjälsäng. Och jag kan inte gå omkring och utgå ifrån att vår bebis ska dö. Det går faktiskt inte. Då mår ju jag bara dåligt!
Kommer som sagt skriva ett separat inlägg om missfallstänket senare. Där har jag ganska många funderingar på vad som är okej och inte okej att säga till en nygravid kvinna.
/Angelica
Det är likadant för mig. Mår illa vissa dagar och vill kräkas, men nu har jag mått bra. Set kan kanske bero på att livmodern växer och de andra organen flyttas lite, speciellt tarmarna eller så är det bebisen som rör runt så mycket. 🙂