Det där svaga plusset är det vackraste plusset jag någonsin sett! Och jag läste om och om igen ”Även om plusset är svagt betyder det att du är gravid.”
Jag vill absolut inte hänga ut någon med det här inlägget, men jag måste få säga vad jag tycker och känner om det här med missfall. Jag tror inte att någon som nämnde missfall för mig menade någonting illa, snarare tvärtom. De ville bara väl, men jag tog det inte så bra…
Jag visste självklart om missfall innan jag blev gravid, jag har vänner som fått missfall och jag har förstått att det är sjukt sorgligt. Det är såklart olika för alla, men jag vet att jag skulle ha blivit förkrossad om jag fått missfall. I vilken vecka jag än hade befunnit mig.
Den där tidiga morgonen i november när jag kissade på stickan och den visade ett svagt plus förändrades allt för mig. Från att ha förhoppningar om att ägglossningsstickorna skulle visa ”kör” till att grav-testet skulle visa plus… Det var en berg och dalbana av känslor. När jag höll testet i min hand och såg det där svaga plusset växte en enorm kärlek i mig. ”Jag ska bli mamma… Vi ska bli föräldrar. Jag har ett barn i min mage”. Jag gjorde som sagt testet fyra dagar innan beräknad mens, så himla nyfiken var jag. Och trots att det absolut inte var en bebis i min mage då (bara ett miniminiminifrö) var lyckan total och kärleken enorm. Det är faktiskt helt sjukt hur man kan älska någon man aldrig träffat. Jag älskar lilla Frö mer än något annat.
Den här bilden är tagen några timmar efter att jag fått veta att det växte ett frö i min mage. Jag var så oerhört lycklig och rädd på samma gång. Min familj fick alltså veta samma dag som jag plussade, jag kunde inte hålla nyheten för mig själv.
När jag berättade för vänner och familj att jag var gravid möttes jag av olika reaktioner. Alla blev såklart glada, några tyckte att jag berättade alldeles för tidigt ”Vad som helst kan ju hända!”, ”Tänk på att missfallrisken är stor fram till vecka 12-13”, ”Du ska inte bli ledsen om du får missfall”, ”Grattis! Nu vet ni ju i alla fall att ni kan bli gravida om du skulle få missfall. Då är det bara att försöka igen”, var några av reaktionerna jag fick.
Jag gjorde fler testet för att vara helt säker… Alla visade samma sak – gravid! Jag gjorde sju tester sammanlagt…
Missfall… Jo. Den rädslan kom i precis samma sekund som det där svaga plusset visade sig på stickan. ”Snälla, snälla dö inte. Snälla, snälla stanna kvar där inne.” Jag var orolig för att jag skulle få missfall varje gång jag gick på toaletten. ”Snälla, inget blod”. Så jag behövde inte höra att jag skulle tänka på missfall, den tanken och rädslan kom helt naturligt. Jag tror att många blivande mammor känner den oron, så nästa gång du ska gratta någon som är gravid, lämna den där meningen om missfall utanför. Det är bara onödigt. Det hjälper inte till och det tar faktiskt död på glädjen att höra just det ordet.
Vad känner du? Har du fått höra om missfallsrisken när du berättat om din graviditet? Eller har du sluppit det? Tycker du att det är okej att säga ”Tänk på att du kan få missfall”? Vi kan ju alla dö, precis när som helst. Inte kan vi gå runt och tänka på det hela tiden, då blir det ju inget härligt och harmoniskt liv.. Eller har jag fel?
/Angelica
Jag känner igen det där så väl !!!
Jag fick höra precis samma sak av några . Bla mina svärföräldrar . ”Ta inte ut glädjen i förskott” . VI VAR ÖVERRLYCKLIGA ! vi vågade knappt tro att vi blivit gravida på första försöket .
Alla dessa ord om missfall ekade i mitt huvud hela tiden . I vecka 8 åkte jag in på akuten med akutsmärta och fick veta att jag hade ett utomkvedshavandeskap . Detta hände en vecka innan vårt bröllop . Utan bröllopet hade jag dött inombords .
Jag mådde jättedåligt och i ett par dagar var jag ej mig själv , trodde att folk skulle säga att ” vad var det vi sa, ni skulle inte ta ut glädjen i förskott ”
En mens efter detta så blev jag gravid igen .
Är i vecka 19 nu 🙂
Stor kram
Madeleine
Har ett missfall sen tidigare, och många vänner försökte väl mer säga, att va inte så ledsen. Det var något fel, därför inträffade det.
Nu har jag plussat igen!
Vi har valt att bara berätta för det allra närmaste nu, är i vecka 7. =). Så oron finns, men försöker mer att fokusera på att jag är gravid och så otroligt lycklig!
Grattis till din graviditet, och lycka till med allt!
beklagar missfallet. Och stort grattis till att ni plussat igen! Så himla roligt! Lycka till du också. 🙂 Kramar Angelica
vi fick plus på stickan idag 🙂 skulle mer än gärna berätta åt närmaste familjen men tror vi ska vänta någon vecka till, borde vara i vecka 5 eller 6 nu 🙂 känner att vi vill berätta åt familjen för ifall det värsta skulle hända skulle vi ändå vilja berätta om det också för precis som du skulle jag bli förkrossad. kommentaren ”då vet du ju att du kan bli gravid igen och att det bara är att försöka igen ifall ni får missfall” tror jag att jag skulle bli mest irriterad på. vi har kämpat i över 1 år med att få ett plus, och faktiskt också bokade in en tid för 2 veckor sedan till en specialist. så jag är väl mer än överlycklig just nu 🙂
Men åhhh! Grattis! Nu föll det en liten tår här på min kind trots att jag inte känner dig. Vad underbart att du är gravid! Massa kramar Angelica
Fick höra exakt samma sak när jag blev gravid av alla.
Så himla tråkigt.
Det slutade med att jag vågade inte ens erkänna för mig själv att jag var gravid förrän i slutet för då va jag så illa tvungen för att jag behövde handla kläder och vagn osv, till och med det tyckte vissa var onödigt, ”handla inte vagn nu, handla inte kläder, det betyder otur, vad som helst kan hända)
Då var jag förbi v30 till och med…
Nu i efterhand när jag ligger här med min lilla på bröstet så tycker jag att det är så synd att jag inte njöt fullt ut, jag och min sambo fick njuta i hemlighet, tillsammans och det är fel.
Min mamma var dock guldvärd, från och med v.7 när jag berättade att jag var gravid så ringde hon varje dag och ville höra om den lilla i magen hade rört sig eller om jag mådde illa.. Vi kunde ha timma långa samtal om min graviditet och den lilla varje dag, då fick jag
Min chans att njut..
Grattis till din graviditet, och lycka till med allt!
Min son är 7veckor nu och det är det bästa jag gjort. Utan tvekan
Nej men fy! Jag fick faktiskt inga såna ”varningar” tack och lov, men det var antagligen för att vi väntade så himla länge (nåja) med att berätta för de flesta. De flesta tycks veta att efter vecka 12 går missfallsrisken ner, och vi berättade i vecka 13-15. Eller så (hoppas!) har vi väldigt empatiska vänner/bekanta. Däremot fick jag höra ”men då vet ni att ni kan bli med barn iaf” någon gång när jag diskuterade missfallsoro (eftersom jag började blöda). Jag vet att det var sagt i all välmening, men det är ändå en sjuk sak att säga. Som att man redan INNAN ett eventuellt missfall ska kunna finna tröst i en sån sak? Ett missfall är ett dödsfall liksom, herregud. Förminska inte det. Och att jag då skulle veta att ”vi kunde bli gravida igen” skulle knappast skänka mig någon större tröst faktiskt. Inte den första tiden i alla fall, och om en sådan tanke tröstar så måste man få komma fram till det själv – när man är mogen för det. Det är lite som att säga till en person som nyss förlorat en förälder ”Ja men du hade ju i alla fall en mamma/pappa” tycker jag. Förminskande av sorgen.
Puss på dig!
Jag, eller vi kanske jag ska säga, har varit livrädd för missfall. Verkligen livrädd. Jag var helt apatisk de första veckorna och bara grät. Hatade att jag äntligen var gravid för i min värld fanns det liksom inte att lilla pyret skulle överleva. Jag var säker på att jag väntade ett missfall. Därför berättade vi inte för någon alls förutom min bästa vän. Och hon var världens bästa stöd. I v 10 var vi på ett ultraljud för jag orkade inte vänta på missfallet längre. Jag ville se att hjärtat inte slog så att jag skulle kunna få tabletter som tog slut på graviditeten eftersom min kropp tydligen inte fattade att bebisen inte levde längre.
Mitt hjärta stannade bokstavligt talat när barnmorskan pekade på skärmen och sa ”Titta, där ser ni hjärtat slå!”. Därefter slog hon på ljudet och rummet fylldes av snabba, fantastiska små hjärtslag. Jag var verkligen helt i chock. Kunde inte förstå att jag kunde ha ett levande foster i magen. Jag bara skrattade och grät och jag trodde aldrig att tårarna skulle ta slut.
Direkt efter for vi och köpte bebisen första plagg och när vi kom hem ringde vi runt till våra familjer och berättade nyheten.
Vi hade försökt i nästan 3 år. Jag hade haft ett missfall (v 7), och ett missed abortion. Det var fruktansvärt. Verkligen fruktansvärt. Det var vår första graviditet och vi var på vårt första ultraljud i v 13, överlyckliga över att vi skulle få se vår efterlängtade lilla bebis. Istället fick vi se ett dött foster som såg ut att vara i storlek för v 6. I 7 veckor hade jag alltså gått och trott att jag var gravid, mått illa, kräks, sett magen börja växa. Och i själva verket hade fostret redan dött. Jag hatade min kropp, för att den inte fungerade. Det tog ytterligare två veckor innan kroppen fattade och missfallet satt igång, och en vecka senare fick jag skrapas.. Fruktansvärt.
Den upplevelsen gjorde att jag inte har fått njuta av den här graviditeten. Men efter ultraljudet i v 10 så bestämde jag mig för att den här gången ska vår plutt klara sig. Vi ska bli föräldrar i sommar. Jag får också köpa små kläder, saker och inreda barnrum. Jag får också njuta. Idag är jag i v 16 och vi har fortfarande inte gått ut med graviditeten officiellt än, jag vågar inte riktigt. Men alla våra nära vet, de flesta av mina vänner. Bebisen har en full låda i min byrå med små kläder. Jag känner små buffar och om 3 veckor så ska jag få vem det är som bor där inne. Som jag längtar. Efter det kommer vi gå ut med det officiellt.
Och den som har något elakt att säga efter det kommer få ångra det. Vet att många kommer höja på ögonbrynen över att vi skaffar barn ”redan” men den som missunnar oss detta kommer inte ha en del i vårt liv längre. Vi har kämpat så för det här och är så oerhört lyckliga just nu, det ska ingen få ändra på!
Åh grattis till graviditeten! Du förtjänar verkligen att njuta fullt ut nu. Stå på dig bara och försök att inte bry dig om idiotiska kommentarer. Allt gott! 🙂
Varför måste folk alltid lägga sig i och ge en skräckexempel? Varför kan man inte bara vara glad för någon annans skull? Precis som du säger så är man ju rädd hela tiden att få missfall, och det hjälper ju knappast att andra påpekar det då oxå…
Jag och min sambo hade försökt länge, så för oss va det inte så givet att berätta med en gång. Mest för min egen del att jag hela tiden var orolig att något skulle gå fel och är egentligen fortfarande orolig är i v 21… Men oavsett när man väljer att berätta så tycker jag att andra inte behöver vara så negativt inställda. Man har nog med oro ändå.. Och högst troligt var väl de också oroliga när de var gravida… Glömmer de så snabbt eller kan de bara inte låta andra vara lyckliga? Som gravid varvas man ju ändå med att va lycklig samtidigt som man hela tiden går med oron…? Rörigt skrivet kanske… Men jag tycker bara att alla människor borde vara snällare mot varann… Trevlig helg!
Jag fick höra det från en person i min omgivning (den jag berättade för förutom min man). jag fick missfall (v.5) innan jag hunnit berätta för någon annan. Jag kommer ihåg hur jag berättade för denna person om min oro och denne sa bara ”nu vet ni att ni kan bli gravida”. Vi hade kämpat för det pluset i över ett år och nu har det gått 6 mån efter missfallet. Så jag är inte så övertygad om att vi får något mer plus. Tycker folk ska ”passa” sig för vad de säger. De vet inte hur länge man kämpat eller om man kan bli gravid igen. Sen vadå om man kan bli gravid igen. Även om det inte är ett barn ännu, så var det det för mig. Det är en sorg.
Grattis till er!! 🙂 Så glad att se andra som blir gravida (vet hur mycket jag själv vill att det ska visa plus)!
Sjukt onödig och osmaklig kommentar. Som att folk inte kan glädjas åt andras lycka utan att trycka in något negativt. Du kan dö när du kör bil men ingen säger ”det är bara att försöka igen”.
Stort grattis igen <3
Folk alltså.
Jag och min man försöker fortfarande bli gravida. Nästa steg är hormonsprutor tre omgångar sedan återstår ivf. Och folks jäkla kommentarer.. ”Men är det inte dags för er snart?” ”Men Lisa vill inte du ha barn?” ”Vi borde skaffa barn samtidigt” ”du blir ju inte yngre..”
Om jag hår till doktorn men rädsla för en knöl, ska folk då säga ”tänk på att du kan dö?!” Herregud hur kan man påpeka missfall när någon är gravid?! Finns väl inte en människa som INTE känner till missfallsrisken?! Varför påpeka den?! Usch va folk saknar vett!
Tycker att er blogg blivit ännu mer intressant nu när ni väntar barn. Ni tar upp bra diskussioner som är allmännyttiga.
Kram!
Pug! Håller helt med dig i det du skriver. Varför kan man inte bara säga ”grattis!! Vad kul!” istället..
För oss tog det två år innan det tog sig, berättade ganska tidigt och direkt började kommentarerna.. När väl magen tagit fart var det istället kommentarer om hemska förlossningar folk hört eller varit med om..
Min tös har hunnit bli ett år. Hade en bra graviditet (minus kräkningar till v16)och en drömförlossning! Såååå häftigt! Jag tänker tillbaka på den dagen, för lite mer än ett år sedan, ofta och tänker fyfan så fantastisk kroppen och hela livet är!
Man är tillräckligt orolig som blivande, nybliven och ”erfaren” mamma/förälder. Hormoner och tankar som flödar i ett, man behöver inte få höra varken pekpinnar eller klumpiga kommentarer på det..
Ni har världens bästa tid framför er, försök njuta så gott det går och fota fota fota! Skriv ner känslor och tänk att Alla graviditeter och förlossningar är olika! Andra kommer fortsätta tycka till tyvärr men kom ihåg att det är Ni som blir föräldrar till lilla Frö och ni kan bara göra det bästa Ni kan.
Kram och Stort GRATTIS till graviditeten, det är Nu det riktigt jäkla f a n t a s t i s k a Livet börjar! <3
Tack snälla för din fina kommentar. Sitter här och gråter i soffan nu för jag blev så rörd. <3 Tack för att du läser och kommenterar. Kram Angelica
Man kan inte förutse det värsta hela tiden! Då skulle livet va hemskt och man skulle nog vara ganska bitter! Och som sagt så behöver ju inte folk påpeka det mest uppenbara tanke man går med❤