Om en vecka så har vi sett Lilla Frö igen. På torsdag morgon så skall vi på vårt rutinultraljud eller som det tydligen också kallas RUL. När vi var och gjorde KUB ultraljudet så satt jag ute i väntrummet innan vi fick komma in helt avslappnad. Angelica däremot hade gått på nålar i flera veckor innan. Det är ungefär samma förhållande nu.
Jag är övertygad om att allt är bra tills någon säger motsatsen och bevisar det. Angelica däremot går och tänker ut varje tänkbart scenario och planerar eventualiteterna av dem. Det som är lite roligt med detta är att detta är just motsatserna till hur vi egentligen är med allt annat i livet. Jag, planerar, beräknar och lägger upp back-up-planer. Angelica, tar det lite som det kommer.
Jag tror det har lite att göra med att det finns faktiskt inte så mycket jag kan göra åt saken här förutom det uppenbara. Jag ska inte slå henne hårt i magen, hindra henne från eventuella psykologiska nedbrytningar som gör att hon börjar röka eller dricka alkohol. Inte köra ihjäl henne när vi åker bil. Ni vet, vanligt hyfs helt enkelt. Självklart allt annat som hör till att vara en bra äkta make, stötta, älska i nöd och lust och allt det där andra som vi så lätt tar för givet. Men annars så står vi som killar under en graviditet ganska sysslolösa och det är därför jag tror att mitt, så annars frånvarande, lugn infinner sig.
Hur som helst så ska det bli superspännande att se Lilla Frö igen, sist började jag nästa gråta av lycka. Han eller hon (kommer aldrig vara hen i den här bloggen) lär ju ha växt en del sen sist, så det ska bli kul att ses. Vi hoppas att vi kommer att få se om det är en han eller hon också, men mer om det i ett annat blogginlägg.
/ Stefan