Angelica Lagergren

Bilden ovanför är första bilden som finns på oss två tillsammans. Vi hade några gemensamma kompisar varav en ordnade en Lucia-fest i november 2010. Jag var utklädd till festens enda Lucia och Angelica till tärna i svart. Vi båda gick dit helt ovetande om vilken fantastisk vändning som livet skulle ta.

Det första klara minne jag har av Angelica är att hon ber mig hjälpa henne hälla upp bål då hon ”bara spiller när hon gör det själv”. Gentleman som man vill vara så nekade jag ju inte denna unga dam den hjälpen hon så uppenbarligen behövde. Sedan satt vi hela kvällen, tätt ihop i en soffa och pratade om allt möjligt, förutom då Angelica sprang fram till stereon och hela tiden bytte till Septembers version av Mikrofonkåt, eftersom första säsongen av Så Mycket Bättre gick och Petters program hade sänds helgen innan.

Några på festen tyckte att det skulle vara roligt med att sprida rykten om att jag ”spelade för andra laget” till Angelica. Men hon var inte dummare än att lite halvt besviket konfrontera mig om detta vilket jag starkt nekade. Därefter följde vår första kyss. Ensamma, inlåsta i badrummet. Jag kommer aldrig glömma den känslan som for genom kroppen.

Vi delade en taxi hem till mig den natten, och det var väl egentligen redan då Angelica flyttade in, även om vi inte officiellt bestämde att hon gjorde det den första februari 2011. Hela söndagen spenderade vi i sängen, kände hur det gick som en elektrisk stöt genom kroppen varje gång vi tittade djupt i varandras ögon, pratade om allt möjligt. Jag gjorde amerikanska blåbärspannkakor åt henne till frukost. Vi åt det till frukost varje söndag det nästkommande året.

Tänk vad livet kan förändras genom ett beslut. Hade jag inte gått på den där festen, eller Angelica för den delen. Då hade vi inte träffats, vi hade inte varit gifta, vi hade inte väntat lilla Frö och ni hade inte läst den här bloggen. Vi har i efterhand kommit fram till att vi träffats två gånger innan genom detta gemensamma kompisgäng. Vad som gjorde att vi inte klickade då kan jag inte svara på, men jag tror ändå, kanske, att det hade inte blivit lika perfekt som det blev nu. Bägge var på rätt plats, både på festen och men också på rätt plats i livet.

Veckan efter träffade jag Angelicas mamma för första gången, på min födelsedag träffade hon mina föräldrar och gav mig en weekend i Paris under Alla Hjärtans Dag i födelsedagspresent. Detta skulle nog ha skrämt iväg många, och det finns säkert många som tyckte att allt gick för snabbt. Det kompisgäng som introducerade oss hävdade på vår förlovning att ”har man försovit sig har man sovit för länge, har man förlovat sig har man lovat för mycket”. Men är det rätt så går inget för snabbt och jag visste redan den där snöiga söndagsmorgonen den 28 november 2010 att Angelica skulle bli min fru och mor till mina barn.

Min perfekta Lucia-outfit.

/ Stefan