Nu när Stefan är sjuk åker jag buss ensam och både imorse och nu lyssnar jag på musik. Gamla låtar och album kan väcka så mycket känslor till liv. Jag kan liksom blunda och så ser jag lilla, rädda Angelica framför mig som inte hade en aning om vad framtiden skulle erbjuda.
Nu lyssnar jag på A Camp och får tillbaka de känslorna jag hade då, när Ninas låtar kom. Det är inte bara positiva känslor… Det är samma sak med dofter för mig, jag blir så nostalgisk.
Min positiva fredagskänsla försvann tyvärr i eftermiddags men jag hoppas att den hittar tillbaka. Mina gravidhormoner gör mig extremt känslig och ibland vill jag bara gråta helt öppet. Men jag biter ihop…
Nu blir det i alla fall hem och äta tacos! Så kanske den där helgkänslan innfinner sig. Eller så gör den inte det, men det är faktiskt okej att känna sig ledsen och dålig ibland också. Puss på er!