Nu kommer ett väldigt personligt inlägg, men jag känner att jag behöver skriva om det här. Jag har nämnt det tidigare i bloggen men bara skrapat lite på ytan i ett ämne som är så sjukt viktigt.
Det värsta jag någonsin har gått igenom var att sitta som målsägare i en rättegång mot mitt ex. Eller självklart var hela förhållandet med honom värre än själva rättegången. Han misshandlade mig. Vi var inte alls tillsammans länge, mindre än tre månader. Men just rättegången… Jag har aldrig känt mig så utsatt som under den dagen. Det var en heldagsrättegång och tyvärr blev han friad i brist på bevis. Det hade ju inte varit någon hemma hos honom eller hos mig de gånger han slog mig, så ingen kunde vittna. Han var extremt manipulativ och efter mina månader med honom visste jag inte längre vem jag var.
Jag var tillsammans med honom för fyra år sen, jag var alltså 24 år, han 42 år. Först var han charmig och underbar på alla sätt och vis, men sakta men säkert ville han bestämma vad jag skulle ha på mig, hur jag skulle klippa mig (han ville följa med till min frisör och förklara för henne hur håret skulle vara, men jag sa nej, så då skrev han ut bilder som jag fick ta med), vad jag åt och hur jag pratade styrde han också. Han sa att jag alltid pratade för fort och för otydligt. Jag lyssnade på fel musik och jag umgicks med fel människor. Jag drack fel sorts mjölk och åt fel sorts bröd.
Sakta men säkert gled jag bort från mig själv, tillslut visste jag inte längre vem jag var eller vad jag ville. Och det här gick så oerhört fort. Jag tänker på alla som gifter sig med manipulativa män (eller kvinnor) och lever med de i flera år. Lever med att bli manipulerade. Lever med att bli slagna, bitna och släpade över golvet. Hur hittar de någonsin tillbaka till sig själva? Och hur ska de här personerna som slår i hemmet någonsin kunna bli fällda? Har ingen sett det har det inte hänt… eller?
Det jag ville komma fram till med det här inlägget var egentligen inte den psykiska och fysiska misshandeln jag blev utsatt för, utan själva rättegången. Jag satt där med sänkt huvud, mitt emot honom och hans mörka ögon, hela dagen. Han hade ett litet, litet hånleende på läpparna hela dagen. Och han ljög om allt där inne i salen. Han vände på det. Det var jag som hade slagit honom. Jag hade varit vild och galen och ”vevat”. Han hade aldrig någonsin slagit mig sa han. Han hade en av Sveriges mest kända försvarsadvokater på sin sida. Det var helt fruktansvärt.
I februari ska jag vistas i den där miljön igen. Rättegångssalen. Stockholms tingsrätt. Den här gången av en helt annan anledning, som inte har med misshandel eller ex att göra, utan en ekonomisk tvist som hänger kvar sen i somras. Men att bara se bilder på Stockholms tingsrätt får det att knyta sig i magen på mig. Alla minnen kommer tillbaka och det känns som att det var igår den där lilla Angelica satt där och försvarade sig.
/Angelica
Så otroligt starkt av dig att dela med dig av detta! Det är så viktigt att inte hymla, inte skämmas, inte smussla när kvinnor utsätts för sådana här mått av fysisk- och psykiska kränkningar. Magen knyter sig och mina tankar går till dem som drabbas 🙁 stor stor styrkekram!
Vännen, fina vännen det är starkt av dig att du kan berätta det öppet som du berättade för mig hemma i min soffa. Men du, tänk så här. Du är äldre och du har din fina Stefan med dig som stöd här och det är faktiskt de som ska skämmas inte du och Stefan. Du har mitt stöd och du är en stark kvinna som är äldre,visare och tar ingen skit längre. Kram
Åh vad du är stark som delar med dig av detta! Jag får ont i magen när jag tänker på det du gick igenom…så tur att du lyckades ta dig ur skiten och hitta en så bra kille som verkar behandla dig som en prinsessa istället 🙂
Jag vet så väl vad du menar. Jag känner med dig. För några år sedan utsattes jag för ett personrån av två killar och det var givetvis väldigt obehagligt och har satt spår i mig, men att sedan i rätten stå upp för sig och ha den åtalade (de hittade bara en) flinandes mittemot en är inte lätt.
Det ska tilläggas att jag studerade till jurist vid tidpunkten och var väl medveten om hur en rättegång gick till och hade som student medverkat vid flera tidigare. Men det är en helt annan sak att vara målsägande och känna sig ifrågasatt av domare och motpartens advokat.
Jag hoppas du får bra stöd under denna rättegång och att det blir en bättre ”upplevelse”. Tveka inte att be om hjälp om du känner att du behöver det. Det finns olika samtalsstöd som kan vara till stor hjälp. Lycka till!
SÅ viktigt och starkt av dig att berätta det här! Det är tyvärr alldeles för många som suttit (och sitter) i samma sits, och behöver gå igenom ett sånt helvete utan att nånsin få rättvisa.. Stor kram!!!
Usch och fy vilken mardröm. Blir verkligen illa berörd av att läsa det du skriver. Men samtidigt imponerad av din styrka! Tänk att du som blivit utsatt fick sitta och försvara dig för det du blivit utsatt för, blott 24 år gammal, vem är då stark ”nog” att sitta i en rättegång och FÖRSVARA sig (blir man någonsin stark ”nog”?). Vad du är modig som berättar om detta, superviktigt!