Jag ska inte hålla på och gnälla om min trötthet varje dag… Men jag trodde att det hade vänt lite nu. Igår efter jobbet var det som att kastas tillbaka till vecka 6-9 igen när tröttheten var förlamande.
Direkt efter jobbet igår la jag mig i soffan och somnade. Jag vaknade knappt när Stefan kom hem. Han lagade mat och försökte väcka mig när den var klar. Jag ville bara sova. Det ringde på min mobil och jag hörde att Stefan sa ”Nej… Hon bara sover och sover”. Jag hörde vad som sas men var som förlamad av tröttheten, kunde inte öppna ögonen eller munnen.
Vid 21:30 vaknade jag till liv och snälla, underbara Stefan värmde mat till mig. Sen – direkt borsta tänderna och sova.
Nu är jag trots alla timmars sömn fortfarande lika trött. Jag sitter på tunnelbanan med en vaniljlatte och funderar på riktigt på att köpa tändstickor för att spärra upp ögonen. Ikväll ska jag träna igen. DET gör mig pigg i alla fall!
/Angelica
Jag var också sjuuukt trött i början, det kommer nog gå över nu i andra trimestern. Puss sötis!