Angelica Lagergren

Fy fan vilken dålig morgon. Börjar med att jag vaknar klockan fyra av en vidrig mardröm. Sen kunde jag inte somna om. Gick upp och öppnade fönstret för att få frisk luft, men då regnade det så mycket att smattret störde. Sen rörde sig Stefan i sängen och sträckte ut sitt ben så att jag skar mig på hans tånagel. Så pass vaken och ilsken då!

Somnar äntligen om men blir väckt i vad som känns som en minut efter att jag somnat. Dags att gå upp. Går upp efter lite snoozande. Går in i ett kolsvart badrum. En propp har gått och det går tydligen inte att fixa. Får duscha i mörkret. Rakar benen i mörkret för jag ska på yoga i eftermiddag. Allt tar en evighet att göra, livet går i slow motion.

Går ner till Stefan som står i mörkret och hypeventilerar i dörröppningen… Eh what?! ”Jag måste andas”. Jag trodde han fått en stroke eller nåt, men han höll på att tappa förståndet av allt micklande med proppskåpet. Spisen funkar inte (så har inga ägg till mellanmål). Jag blir irriterad över att Stefan är irriterad så vi blir tyvärr osams.

Han går till bussen utan mig. Jag ”straffar honom” genom att inte packa min träningsväska. ”Höhö han kan gott träna själv”. Möter upp min syster, går till bussen och inser att jag och Stefan inte ens skulle träna tillsammans idag. Han går inte på yoga. Blir irriterad på mig själv.

Hoppar på en proppfull buss, får bara plats längst fram där ALLA går in i en. Jessica som inte ska straffa någon, utan faktiskt träna, lägger sin träningsväska på den där lilla hyllan bakom sätena längst fram. Och glömmer väskan när vi hoppar av.

Så. Ingen av systrarna Lagergren ska träna idag. Och inte straffar det någon förutom oss själva. Dagen kan bara bli bättre nu.

/Angelica