I onsdags hade jag både teoriprov och uppkörning… och klarade teorin! Var svinglad och peppad inför uppkörningen. Men det var optimistiskt av mig att tro att jag skulle klara det med över 38 graders feber. Jag var hemma från jobbet dagen innan och låg nedbäddad och yrade. Men kände i alla fall att jag ville testa. Jag känner mig ju faktiskt trygg bakom ratten nu! Det fick bära eller brista…
Det var såklart bra att jag testade, men jag var nära på att krocka. I en rondell trodde jag att jag tittat åt vänster, och att kusten var klar, så jag gasade ut. Ooop! Där var visst en liten, liten silverbil. Mannen som satt med och skulle övervaka min uppkörning fick tyvärr ställa sig på bromsen… Den känslan var såhär:
Det var ingen höjdare! Men men, nu blir det nya tag. Idag mår jag bättre, har sjukt ont i huvudet och kroppen men febern har släppt. I helgen blir det bara vila, vila, vila för mig. Och nästa vecka ska jag köra minst en timme om dagen. Och jag tänker fokusera mycket på rondeller…
När jag grät en skvätt och kramade min körskolelärare (som satt med i baksätet under uppkörningen) utbrast hon: ”Men gud Angelica, du är ju JÄTTEVARM!”. Och ja, febern var inte direkt låg när jag kom hem. Nästa gång ska jag vara frisk när jag kör upp. Och titta hundra gånger innan jag kör ut i en rondell eller korsning.
/Angelica