hejhejvardag

Jag var ganska orolig när vi fick reda på att Märta skulle bli storasyster. Hon var ju så liten när det hände och jag var rädd att hon skulle känna sig bortglömd när den nya bebisen kom. För att späda på denna oro läste jag ett kapitel om pseudotvillingar i någon bok som handlade om…

Det måste vara så. Hur kan de annars avlösa varandra så perfekt nattetid? Precis när mitt huvud nuddar kudden, efter minstingens flaska och lite vaggande och lite napp, hörs några hostningar genom väggen och sedan kommer gråten… Upp och vagga storasyster!