Efter att ha haft ett halsband i form av en 2,5-åring i princip hela dagen var det dags för läggning. 300 sagor senare skulle jag äntligen få min powernap, som vanligt vid åttatiden på kvällarna (sömnexperter rekommenderar det säkerligen).
– Mamma, jag tycker inte om dig längre. Jag tycker bara om pappa. Han ska sova med mig nu.
Tacksamt att vara mor ibland.
(fast helt ärligt så kändes det inte som det gjorde första gångerna, nu är jag härdad och tycker det känns rätt skönt med en stund själv i soffan)
Själv längtar jag till den dagen! Nu accepterar hon i alla fall att nattas av pappa, men helst ska det vara jag.
Jag pustar alltid ut (både högt och inombords) då mannen kommer hem från sjön efter 6veckor och dottern meddelar jag inte längre behövs för nu är pappa hemma! Första gången stack det lite i hjärtat, nu tackar jag och lägger mig på soffan o sover 🙂 Men det tog också ca 2,5 år innan vi kom så långt.
Hos min son har pappa varit favoriten sen han var 7 månader. ….han är idag 1 år o 9 månader.
Det var en låååång period… Jobbigt eller ok?