Jag lade upp en bild igår med uppmaningen att vi skulle kärleksbomba. Apropå det förskräckliga som händer i världen. Hur man avrättar människor, angriper yttrandefriheten, mördar och tar som gisslan, och hur människor därefter använder ett terrordåd för att ge utlopp för sina rasistiska åsikter.
Verkligen, verkligen skrämmande.
På Instagram taggade jag min bild med hashtagen #jesuischarlie eftersom jag har den uppfattning att många enats i den frasen och genom den fördömt terrorattacken och slagit ett slag för yttrandefriheten. Det dröjde inte så jättelänge förrän kommentaren ”varför vill ni vara en rasistisk tidning?” dök upp. Och sedan bubblade det på en del. Det hela höll ändå en ganska ok nivå och jag läste de olika ”sidornas” kommentarer. Det som gjorde mig ledsen och ett tag panikslagen är att jag kände mig anklagad för att vara en supporter av bland annat rasism och sexism. Kanske tycker vissa att användandet av #jesuischarlie är ett bevis på det, men man måste ändå tänka efter och fråga sig om det verkligen är det som den här personen uttrycker.
Jag tror att de som hade den anklangande tonen kanske egentligen hade för avsikt att upplysa mig och andra, om att denna hashtag inte var helt oproblematisk att använda. Varför kan man inte bara upplysa då? Om man stannar upp och funderar så inser man kanske att vi inte är varandras motståndare utan troligtvis vill åt samma håll (även om vi säkerligen inte delar alla åsikter).
Flera av de som kommenterade höll god ton, ställde frågor, gav exempel. Man förklarade sin åsikt utan anklagelser eller hårda ord. Man ville upplysa om fler sidor av myntet.
Jag måste säga att det hela blev en väldigt fin diskussion som jag lärde mig enormt mycket av. Och den blev aldrig ful och aggressiv, vilket jag är glad för, inte bara för att jag tycker det är obehagligt med det aggressiva utan också för att jag tror att poängen alltid svävar förbi obemärkt när ilskan tagit över.
En av dem som kommenterade var illustratören Marcus Gunnar Pettersson. Han satte huvudet på spiken enligt mig. Tänkvärt.
Jag har läst diskussionen på din instagram och jag måste bara skriva att de som anser att Charlie Hebdo är rasistisk är fruktansvärt opålästa. Charlie Hebdo är INTE rasitiskt, precis tvärtom. Bara för att Lady Dahmer läst på en uttryckligen antisemitisk sida behöver man inte föra dessa fördomar vidare. Charlie Hebdo beskriver sig själv som ”strongly anti-racist[3] and left-wing, publishing articles on the extreme right, Catholicism, Islam, Judaism, politics, culture, etc. According to its former editor, Charb (Stéphane Charbonnier), the magazine’s editorial viewpoint reflects ”all components of left wing pluralism, and even abstainers”.
http://www.lemonde.fr/idees/article/2013/11/20/non-charlie-hebdo-n-est-pas-raciste_3516646_3232.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Charlie_Hebdo
Som sagt, de som skriver dessa totala felaktigheter har med största sannolikhet ALDRIG läst ett nummer av CH.
Det är jäkligt modigt att våga stå upp för rätten till yttrandefrihet idag! Våra friheter är värda mer än såhär. #jesuischarlie #raiseyourpencilforfreedom
Tack för ett viktigt inlägg i diskussionen! Jag har svårt för nidbilder och kan ibland tycka att det blir onödig provokation. Däremot tycker jag att det är en helt annan diskussion. Att prata om CH rätt eller fel blir som att man diskuterar om det var rätt eller fel det de utsattes för, vilket blir helt skevt. Det kan aldrig rättfärdigas.
Jag citerar Nina Hemmingsons ord i Aftonbladet:
”En del av deras teckningar var ganska vidriga men jag tycker egentligen att det är ointressant i sammanhanget, säger hon.
– Man ska aldrig behöva vara rädd för att dö eller skadas – oavsett vilka teckningar man gör.” http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20129823.ab
Jag ha läst diskussionen på din instagram och jag måste bara skriva att de som anser att Charlie Hebdo är rasistisk är fruktansvärt opålästa. Charlie Hebdo är INTE rasitiskt, precis tvärtom. Bara för att Lady Dahmer läst på en uttryckligen antisemitisk sida behöver man inte föra dessa fördomar vidare. Charlie Hebdo beskriver sig själv som ”strongly anti-racist[3] and left-wing, publishing articles on the extreme right, Catholicism, Islam, Judaism, politics, culture, etc. According to its former editor, Charb (Stéphane Charbonnier), the magazine’s editorial viewpoint reflects ”all components of left wing pluralism, and even abstainers”.
http://www.lemonde.fr/idees/article/2013/11/20/non-charlie-hebdo-n-est-pas-raciste_3516646_3232.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Charlie_Hebdo
Som sagt, de som skriver dessa totala felaktigheter har med största sannolikhet ALDRIG läst ett nummer av CH.
Det är jäkligt modigt att våga stå upp för rätten till yttrandefrihet idag! Våra friheter är värda mer än såhär. #jesuischarlie #raiseyourpencilforfreedom