Jag tar ju ofta upp det här med tips och kommentarer man får som nybliven mamma (t.ex. här, eller här). Jag slutar inte att förvånas över hur mycket folk anser sig kunna lägga sig i bara för att någon är ny i en roll!
Motsägelsefullt nog så är jag lite av en tipsare själv. För drygt ett år sedan påpekade jag för min vän att snart kommer det att bli ordning på sömnen, för när bebisar blir fyra månader sover de bättre! Hon hade fått sin nummer ett och jag min nummer två, så då visste jag ju förstås allt om allas bebisar, eftersom jag gjort det hela en gång redan. Glömde ju bort den lilla detaljen att alla bebisar är olika och Maja som de första tre månaderna sov väldigt bra tvärvände och har väl fortfarande inte riktigt blivit sömnmästare. Och min kära väns bebis vinner inte heller guld i kategorin sömn. Så nä jag var inte expert efter ett barn, och efter det tipset är jag mycket mer försiktig.
Men alltså, jag både tycker om och inte tycker om tips. Jag fick ett grymt bra ”sax-tips” som jag ska dela med mig av någon dag när jag inte bloggar från telefonen bredvid en sovande 2,5-åring, och förhoppningsvis har lite bekvämare förutsättningar såsom stol och tangentbord…
Innan jag levererar dagens lista så ska jag ge ett tips – såklart!
Om du ger ett tips till en småbarnsförälder, var medveten om att du talar utifrån DIN erfarenhet. Säg inte exempelvis att lösningen på skrikande barn är sele, säg att för oss blev räddningen sele, men det har ni kanske redan provat? Så tycker i alla fall jag att det är lättast att ta emot tips, och tips behöver man ju faktiskt alltid…från rätt person och på rätt sätt!
En lång inledning, för att presentera en lista på…
Saker man aaaaaldrig behöver säga till en småbarnsförälder:
- Oj vad ledsen hen är! Tro mig, JAG VET!
- Vänta du bara tills hen är tonåring, då sover de dygnet runt! Tack, bara drygt tio år kvar tills jag får sova alltså, känns så mycket bättre nu.
- Vad stor/tjock/liten hen är! Hade ingen aning, har aldrig tittat på mitt barn och heller aldrig varit på bvc.
- Kryper/går/pratar hen inte än? Vad ser det ut som??
- Hen är hungrig.
- Hen är trött.
- Har du verkligen kollat blöjan? Sömn, mat eller blöja? Å tack, det hade jag ju inte tänkt på!
- Ska du verkligen amma nu igen?? Ska du verkligen fråga nu igen??
- De har väldigt långa dagar på dagis. Vi sköter den ångesten så bra själva tack.
- Snart är det dags för syskon. A l d r i g ok att fråga/tipsa.
”Vad ledsen hon är!” Whaaaat??
Och om någon blir orolig för hur bebisen på bilden mår idag så kan jag hälsa att det är ok nu och att anledningen till tårarna var att hon inte fick äta upp pärlorna från ett trasigt halsband.
Jag var bara halvvägs gången med min första när folk började fråga när kommer nr två??
Jomen jag kan väl få trycka ut den första INNAN vi börjar diskutera OM jag vill ha fler barn…
Inget tips jag fick, men inte dom mest intelligenta kommentarerna.. Jag fick mitt första barn när jag var 17 och då undrade en bekants bekant hur det hade gått till eftersom ”tjejer inte får mens förrän dom fyller 18”.. Samma person undrade också, när han såg min sovande dotter, ”hur länge det dröjer innan dom öppnar ögonen”.
(Den här killen var ett par år äldre än jag).
Nr 2 & 8 stämmer så jädra bra. Man blir bara vansing om man hör de frågorna. De är min Bäbis. Om jag behöver hjälp så frågar jag. Bilden känner jag oxå igen mig I. Gråter alltid när jag inte får ha saker som lilla bäbisen har fått tag på.
Usch, den där ”dags för syskon snart” hatar jag! Vi kämpade i 15 månader med att ”göra” syskon och allt tjat från alla gjorde ju inte saken bättre. Tyvärr slutade det syskonet med missfall i V 17. ”Äh, det är bara att köra på och börja om, du är ju ung”! Men tack! Bara att börja om?! Ja för det är ju så lätt! 🙁
Fast jag tar faktiskt inte åt mig när folk ger tips. Tänker att de antingen är rätt bra eller inget för mig helt enkelt..men med första barnet visste jag varken ut eller in eller vilket ben jag skulle stå på så det som gäller för alla mammor under såväl förlossning som barnets första år: LITA PÅ DIG SJÄLV, DITT OMDÖME OCH DIN MAGKÄNSLA. Känns det bra är det bra, känns det fel är det fel. Du behöver inte få tolv argument för VARFÖR, bara gör och följ känslan!
Hade jag varit mamma till det där barnet ovan hade jag gärna tagit hjälp från någon som kunde hjälpa mig! Jag hade antagligen känt mig rätt hjälplös som inte fixat det själv redan och då varit tacksam. It takes a village är mitt motto: men man behöver inte vara en tölp för det-.utan snarare krävs en enorm finkänsla.
Tror våra reaktioner mot andra många gånger triggar nåt inom oss utan att personen som sagt det menar något illa. .tycker man kan vara lite mer hakuna matata med folks tips med, liksom låt dem prata
.vem vet; en dag kanske det kommer ett bra tips?
Ja lita på sig själv är bra, men kan vara svårt…framförallt med första tyckte jag!
Men ja visst kans det vara så att ett toppentips kan dyka upp när man minst anar, dem vill man ju inte missa!!
Igenkänningsfaktor på mycket ni skriver! Jag har tyckt det har varit sjukt irriterande när folk jämför sina och andras FRISKA barn (när de började gå, prata osv.) med vår pojke som har allvarligt hjärtfel och inte ens orkade äta själv första halvåret, legat mycket på sjukhus, opererats två gånger med uppsågad bröstkorg inkopplad hjärt- och lungmaskin, och ett flertal mindre ingrepp.
Å jisses vilken start ni haft med er pojke! Mår han bättre nu?
Och att folk jämför?? Helt skevt ju!
Åh, vad jag hatar ”tips”. De värsta jag varit med om är dels den lilla konflikten då BVC-sköterskan absolut tyckte det var dags att sluta amma samtidigt som jag inte skulle ersätta ett mål mat med välling för att hon då blir tjock. (hon var väldigt liten så det var liksom syftet..). Eller när man har en liten som har jättebehov av rutiner runt sömnen och aldrig kan somna på kalas. Det kommer alltid fram ett pucko som har erfarenhet av det och försöker söva henne i famnen. Nämen att jag inte testat det förr liksom.
Ibland verkar människor tro att jag inte känner mitt barn alls.
Scenario; Arg, trött, skrikande bäbis i vagn på väg att hämta storasyster på förskolan. Främmande man: ”den är hungrig”. Va?! Äter barn?!
”Om du ammar sådär ofta har du inte nog med mjölk”. Mina barn har gått under smeknamnen fläskpaddan och knubbsälen, var inte direkt matbrist.
Roligaste (eller mest wft?!) var ändå när Lillis kom. Hon har bara 4 fingrar på ena handen och en bekant sa ”jaha, kommer tummen senare?” Jag visste inte vad jag skulle säga :oD
ja men visst blir man chockad när någon talar om att barn behöver mat, varför har ingen berättat det??!
Och det där med amma ofta MÅSTE va nån generationsgrej? Vi får ju höra att man ska amma så fort barnet verkar vilja, egentligen oavsett hunger.
Och den sista kommentaren, alltså va?? Skulle det vara ett dåligt skämt eller? Jisses…
Jag bor i Italien och är rätt så härdad vad gäller att få tips av vänner och obekanta eftersom alla här är så intresserade av barn. Jobbigt till en början men sedan såg jag bara omtanken. De ”bästa” tipsen:
1) drick mycket öl så kommer du få massor med bröstmjölk.
2) tvätta inte håret på dig själv under barnets första månad
3) slå barnet på fingrarna redan tidigt så förstår barnet vad han/hon inte får göra.
4) även om det är 40 grader varmt måste barnet ha undertröja annars kan de frysa om magen och få matsmältningsbesvär.
5) låt inte barnen springa då kan de börja svettas och det är farligt för då blir de sjuka.
Ja bara några stycken av fantastiska tips jag fått under dessa år..
Haha underbart!!! Stort av dig att se omtanken, jag hade nog inte varit lika snäll… 🙂
Älskar den med ölen. Ser en massa ammande mammor sitta i baren med gigantiska ölglas (sådana som Ann dricker ur) och häva i sig öl.
Och att barnen inte ska springa! Haha! Och undertröja i 40 grader… haha!
Tydligen rekommenderade man nyförlösta att dricka lättöl för att få igång mjölkproduktionen förr. Finns många gamla rävar inom BB som fortfarande tipsar om det
Fantastiska tips rakt igenom!
1 bra tips till nya föräldrar. De när ert barn tro på er själva lita på att ni kan ni känner barnet bäst .. behöver ni bolla tankar välja någon som du kan ha en bra dialog med…
Ja det ÄR ett bra tips! Lättare andra gången tycker jag. Jag var superkänslig med första, nu tycker jag, som sagt, att jag kan det här med barn 😉 (…liiiite bättre i alla fall)
Jag fick världens bästa tips innan jag födde vår son – tyvärr fattade jag aldrig vad jag skulle med tipset till…
– Du bör antingen ha kort eller långt hår! sa någon vänlig själ.
I mitt huvud tänkte jag: ”Gud så bra att du sa det, jag som precis tänkte raka skallen!!!!”
Någon annan som fattar vad personen menade?? 😉
jag gissar på att personen menade att har man långt kan man sätta upp det, är det kort är det inte ivägen. Själv har jag jättelångt hår och min lilla bebbe river i håret hela tiden! Så hade jag varit tipsaren så hade jag nog tipsat om enbart kort hår
Men men men! Vad händer då med knuten?! 😉
Haha underbart!
PS. Senast igår sa min mor: ” men har han fortfarande bara två tänder? Är det inte dags att han får fler nu? Din bror hade minst fem när han var k den åldern”.
Jaha? Ska jag skära upp tandköttet på honom och gräva fram tänderna?
Haha, just den här typen av kommentarer är ju så roliga! Eller ja inte roliga, komiska mer, på ett irriterande sätt. 😛
Gillar jämförelsen och just frågan om det inte är dags nu. Attans, vi glömde plocka fram tänderna ju! Tycker absolut du ska göra det Klara! Fram med gaddarna!!!
(Förresten hörde jag om nåt barn som fick tänder väldigt sent och där var det nån på bvc som sagt att det är bara praktiskt om de kommer lite senare. Minns visserligen inte varför men i alla fall 🙂 )
Om de får första tänderna senare är en fördel enligt tandläkarna. För då tappar de oftast mjölkbönderna senare och automatiskt får de ”vanliga” tänderna senare som du ska ha hela livet. 🙂
Mjölkbönderna= Mjölktänderna….
Alla tio ovanstående plus många fler är verkligen NO NO, blir förbannad bara av att läsa!! Samtidigt upplever jag just nu, som tvåbarnsmor, att jag ju HAR viss värdefull erfarenhet jag vill dela med mig av till nyblivna föräldrar (det vore ju sorgligt om jag inte lärt mig något alls) MEN måste hela tiden bita mig i tungan för att inte vara en störig jävel. Svår balansgång!! Det mest frustrerande sånt ögonblicket var när vi var på ett bröllop (mina föräldrar var med och barnvaktade en våning upp, jag gick bara upp för att amma ibland) och vid mitt bord satt ett par med sin tvåmånaders bebis med sig. Barnet hade inte sovit sedan kl 14 och var såklart Jätteledset så föräldrarna turades om att gå omkring utanför med den lilla i famnen. Men de höll henne hela tiden upprätt (utan att hon hade möjlighet att luta sig mot axeln) och ändrade ställning väldigt ofta. Hon hade också en stor stel klänning på sig och ingen filt. Jag ville så gärna så gärna säga att hon kanske behövde få en chans att ligga ned i famnen och komma till ro i något mjukt och gosigt, men jag vågade inte pga kände ju inte paret. Jag gick och la mig vid midnatt och då var barnet fortfarande vaket och ledset. Detta grämer mig än idag, skulle jag sagt något? Hade det hjälpt? Hade de blivit irriterade och sagt att deras barn gillar INTE det? Eller tacksamma för ett gott råd? jag jag ville nästan fråga om jag fick testa att hålla barnet en stund men vet ju själv att jag inte skulle gett min lilla skatt till en främling.
Lång utläggning om något i det förflutna men ändå, knivigt är det!!
Ja men eller hur, man VILL ju dela med sig av alla smarta saker man själv fått tips om/lärt sig med tiden även om man inta har hundra barn. Jag får ofta frågor om pseudotvillingar tex och svarar gärna hur VI löst saker och ting.
Och det där när man vill tipsa… Det är ju en enorm stress med bebisskrik, rent instinktivt drabbas jag av känslan att jag måste lösa det här!! Jag tycker det var superbra av dig att du lyckades hålla dig, även om jag förstår att du funderar på det fortf! Men det är ju så olika hur/när/vem som tipsar. Jag skulle t.ex. röstat på att du skulle frågat om du kunde avlösa föräldrarna lite. Men ja, man vet ju hur det är med såna små, inte lätt att lämna ifrån sig! Sedan tänker jag att det där med att barnet borde få luta huvudet måste de ju tänkt på? Känns konstigt annars! Kanske hade de ett barn som blev tokigt när man la hen ner? Alltså, det är ju det där man aldrig vet när man sätter igång att tipsa. Därför kan det kännas så provocerande.
Och nu svarar jag superlångt också haha! Tycker i alla fall att tips och hjälp ofta kan vara väldigt bra, men som sagt, på rätt sätt!
Jag tror att det värsta *jag-vill-nog-slå-dig-lite *-tipset jag fått var när min son var allmänt missnöjd en period ”Han kanske vill ha närhet? Har du testat att plocka upp honom?”
Va? Ska man plocka upp 7 månader gamla bebisar när de gråter? Jag trodde att man la en duk över barnet i hopp om att mörkret ska få det att somna.
Gaaah!!! Sjukt irriterande! ”Nej jag jobbar på att hålla distans till min bebis, det känns naturligt!” Det är nog de värsta, de idiotförklarande tipsen!