Ibland saknar jag en vuxen människa att bara gå och mumla saker till. Inget man behöver diskutera eller ens få svar på, bara sådana där tankar som man släpper ut genom munnen för att man behöver det.
I brist på det sällskapet så skickar jag mängder med sms. Till min kära sambo. Jag är imponerad (och tacksam) över att han orkar svara. Men han skulle bara veta att hälften av alla dessa sms aldrig ens kommer iväg! Ibland inser jag nämligen vad jag håller på med och raderar sms:et innan det hinner flyga iväg genom cyberrymden…
