”På Smällen-Emma” skrev ett inlägg om flaskmatning och ur många ska säga hur DÅLIGT det är (läs inlägget här). Det handlar om hur man säger att barn som flaskmatas får sämre anknytning till sina föräld…sin mamma. För man snackar om sämre anknytning till mamman hela tiden, inget om att flaskmatning öppnar upp en massa möjligheter för pappan, eller andra anknytningspersoner. Kan inte folk bara lägga ner hela kasta-skit-attityden!?
För 1,5 år sedan snackades det om att man skulle sätta ”varningstexter” på ersättningsförpackningarna. Nu verkar det som att det står ”Viktigt: Bröstmjölk är den bästa maten för det lilla barnet. Rådgör med BVC om att ge barnet modersmjölksersättning.” på alla förpackningar. Här nedan ser ni hela mitt inlägg från sist.
Från det ögonblick man blir gravid och börjar läsa om vad som väntar, så matas man med information om hur viktig och bra amningen är. Bröstmjölk är näst intill magiskt och kan läka både torr hy och täppt näsa (jo då! På vår FUB-kurs sa de att man skulle droppa bröstmjölk i bebisens täppta näsa). Det skyddar och mättar och barnet blir intelligent och tryggt.
Jag tycker också att amning är jättebra. Om alla är nöjda!
Men i de fall det inte funkar då? Är det då på grund av min oförmåga att producera mjölk som jag får ett snorigt, narigt, otryggt och lite halvtrögt barn?
Det är bra att man informerar om alla fördelar med amning, men man får faktiskt vara lite nyanserad ibland också. Ersättningen behöver inte en text med ” ett konstaterande av att amning är överlägsen”, VI HAR HAJAT!
Problemet med den här typen av rekommendationer eller varningar är att det sällan träffar rätt. Den som på något helt oförklarligt sätt har missat all information om hur grymt bra det är med bröstmjölk kommer ju garanterat att missa den texten också. Ingen kommer lyfta upp paketet, läsa texten och tänka: ”Va? Rekommenderar de amning?”
Den som däremot kommer att läsa texten, om och om igen, är mamman som försökt och försökt, velat och kämpat, men inte lyckats. Hon kommer att se texten, v a r e n d a gång hon köper ersättningen.
Man ska inte behöva bli totalt knäckt och känna sig värdelös om amningen inte fungerar. Man har tillräckligt mycket att ha dåligt samvete över som nybliven mamma ändå.
Exakt sådär är det!!
Min unge ville inte ha min mjölk. Efter två dygn av svält på bb fick han ersättning och blev en änglabebis direkt!
Har tampats med det dåliga samvetet för länge nu. Startade därför en blogg idag!
Trött på att folk påpekar att amning är det bästa för barnet. Svarar alltid jo men jag prioriterar att hålla mitt barn vid liv därför blev det ersättning.
Tack för att du sprider skratt och bra info!
Kram från en mamma som ger NAN HA1 i flaska, en pappa som har en fin kontakt med sin son, samt en bebis som jämt är nöjd och glad.
Michelle jag tycker inte du är störd, att Sverige är lite överspänt vad gäller amning tycker jag däremot. En får väl göra som förälder och barn mår bäst av! Enligt WHO är ju amning minst tom två år rekommenderat… Förstår iof att det känns jobbigt om det gör ont
Mitt stora problem idag är att det finns ingen konkret hjälp att få med att sluta amma!!! Bara hjälp att få hur man ska få den jäkla amningen att funka. Hur slutar man då? Utan att ungen ska bli ledsen, helt förtvivlad och skrika ihjäl sig så man själv mår ännu sämre än man redan gör??? Min dotter är två år nu!!! Ja ni hörde rätt två år! Jag har försökt allt. Hon ”ammar” ju inte för näringens skull utan för tryggheten och närheten och det är bara en liten stund på morgonkvisten oftast för att hon ska somna om gott igen. Men de gör ju så jäkla ont. Så hur slutar man? Jag har letat info, pratat med BVC och sökt på amningshjälpen efter hjälp men allt jag provat gör henne så förtvivlad så mitt hjärta pallar inte med… Ni får tycka vad ni vill. Att jag e en störd mamma som ammar min unge tills hon är 150 år men skit samma det är inte ni som tycker så som sitter här med henne och får dåligt samvete för hon inte får snuttan två minuter på morgonen.
Jag är kluven det är därför det är så svårt. Har ni några bra tips kanske???
Hjälp!
Snutta ska det stå i slutet inte snuttan hahaha
Usch! Gråten stockar sig i halsen direkt när jag läser om det här. Av nån anledning rann inte min mjölk till. Sonen gick ner alldeles för mycket i vikt och vi fick stödmata. Att inte kunna ge sitt barn mat… Vilket fall som helst, jag kämpade och kämpade, ammade och gav ersättning med kopp(som mest rann utanför munnen). Grät och ammade och gav ersättning och grät…. Tillslut kom sambon med en flaska och jag fick för första gången uppleva min bebis som en nöjd, ”slapp” liten bebis. Efter det så delammade jag tills han inte ville mera vid tre månaders ålder.
Jag har alltid tänkt att jag vill amma trots att jag förminskade brösten för tio år sen. När min lille son kom hade han gulsot och fick ligga och sondmatas i tre dygn så mjölken hann aldrig komma igång. Jag ville verkligen försöka men pga min brlstförminskning (tror jag) blev jag ashetsad av BVC-sköterskan att ge ersättning. Mata på mata på sa hon och ifrågasatte om jag verkligen skulle orka pumpa. Kurvorna drogs fram och jag kände mig så fruktansvärt ledsen för jag ville verkligen försöka amma men kände mig så fruktansvärt motarbetad. Försent fick jag också (som en annan kommenterat) kontakt med amningsmottagningen på Danderyds sjh. De var underbara och fick mig att vilka kämpa på fast (vissa) BVC-sköterskor propsar på flaska. Tänk vad olika det kan vara! Jag bytte BVC och fick efter sex månaders delamning utskrivet Primperan som ökade på mjölkproduktionen. Så nu ammar jag fortfarande kvällar ibland på dagen nu när sonen är 15 månader och mycket riktigt får man höra en del om att det kanske är dags att sluta. Låt folk göra som de vill! Ibland funkar det inte av olika skäl och då måste ersättning vara accepterat och ibland vill
man försöka ändå. Blir så trött på BVC. Sköterska jag har nu är dock jättebra och lyssnar istället för att försöka styra. Tack för bra blogg och inlägg!
Jag är den mamman som läser texten tusen ggr om, och våndas och får dåligt samvete över hur dålig jag är som inte står ut med amningen för barnets skull. Hur ego jag är som sätter mina behov före bebisens. Har nyss fått mitt tredje barn och stressen över amningen har upptagit en stor del av de tre månader som nu gått. Så tack för dina ord! Känns bra att man inte är ensam. Det behöver man påminnas om ofta.
Blir irriterad, varför ska man lägga sig andras beslut om man ska amma eller ej? Och egentligen ska jag inte ens behöva berätta vad jag gjorde bara för att. Men jag kände mig inte bekväm med amning, så enkelt är det. Och min son mår hur bra som helst. Vart sjuk 1 gång på 16 månader! Dessutom var jag själv flaskbarn från födseln och är aldrig sjuk. Aldrig haft magsjuka till exempel.
Äntligen!!! Det du skriver är något mååååånga skulle behöva läsa!!
Pga fler saker, bland annat koppmatades min son på bb pga lågt blodsocker så jag inte fick möjlighet att starta amningen. 1 vecka efter förlossningen blev jag inlaggd på sjukhuset pga livmoderinflamation. Med andra ord, fick ingen bra start och amning kom aldrig igång.
Fick höra ofta att amningen är bäst bla bla bla…
Min man har 3 barn sedan tidigare. Denna gång upplevde han att han faktiskt kunde göra ”nytta” och dessutom knyta an till sonen på ett helt nytt sätt från start.
Jag kunde få sova lite trotts matning. Sonen som max 2 timmar i sträck dygnet runt i fler månader, så vi behövde sova i skift.
Visst, funkar amningen så är det jättebra MEN det ska slutas hettsas på de som inte kan/vill!!
Jag har flaskmatar båda mina barn. Den första för att hon var tidigt född och inte kunde/ ville amma och för att jag gav upp efter några veckors kamp. Den andra för att jag inte ens orkade ge mig in i kampen igen. Har pseudotvillingar och kände bara att jag kommer aaaaldrig orka det här om inte min man kan hjälpa till med materiet. Så det blev flaska direkt även om jag pumpade i början.
Skulle jag få en trea så skulle jag flaskmata direkt. Alla gånger, utan det där dåliga samvetet som såklart plågade
Mig med dom första två.
Vad är det för jävla fjanterier! Det är två jättebra sätt att föda våra barn på. Välj vad som passar dig och din familj bäst. Amning är inte alltid bästa alternativet. Så är det bara.
Tack för en underbar blogg , du sätter fingret på precis dom rätta punkterna i mammalivet.
Så härligt att läsa ditt inlägg! Du satte ord på mina känslor. Speciellt det där med varningstexten på förpackningen med ersättning. Jag ser den i princip varje gång jag gör en flaska till min lilla dotter och det gör ont varenda gång. Jag är en av de som sååå gärna vill men inte kan. Pumpar jag för glatta livet under dagen får jag ut kanske 100-130 ml. That’s it. Det är vad hon äter per måltid. Hon får givetvis det lilla jag pumpar ut och hon ligger vid bröstet och äter lite, mest för att mysa. Jag gör så gott jag kan . Och jag är så in i hel*ete trött på att få höra hur mycket bättre bröstmjölk är. Kan någon, vid sina sinnes fulla bruk, ha missat det?! Sluta tjata och få mig att känna mig som en mamma som inte ger min dotter de bästa förutsättningarna.
Så bra skrivet, när min son föddes sommaren 2013 kämpade vi i 3 månader med amningen men det funkade inte för oss. Så flaska och ersättning fick det bli och funkade super bra både jag och pappan fick bra kontakt med vår son och vi kunde hjälpas åt om nätterna. och idag är vår son snart 2 år och är fullt frisk. Han har knappt varit sjuk sedan han började på föris.
Visst är det ett gott alternativ med flaskmatning, tonläget är ofta lite för agressivt när det är så känsligt ämne.
Men två grejer:
Droppa bröstmjölk i näsan är inget konstigt. Det verkar avsvällande på slemhinnan.
Sen skrev nån att antikropparna i mjölken enl BVC skulle vara helt överflödiga. Det är en överdrift med råge. Däremot kan man argumentera att den tillförseln kommer upphöra vid något tillfälle hursomhelst.
Der går ju.inte att undvika att amning är det bästa för bebisar. Vi kvinnor är byggda för att amma o föda barn. Nu kan tyvärr inte alla kvinnor varken få barn el amma. Men jag tror många ger upp el väljer från början att inte amma. Hört vissa som är rädda för brösten blir förstörda o väljer ersättning. Det är det jag inte förstår. Varför man väljer bort det som barnen vill ha. Om man nu kan amma dvs. Kan man inte så finns det ju.alternativ som tur är. Jag har själv aldrig känt det finns nån amningshets. Tog lång tid innan amning fungera för mig. Men det gick efter massa kämpande.
Fast det är ju just detta som du skriver att många ger upp för lätt som orsakar amningshets. Spekulera inte i hur andra väljer. Låt de göra som de vill. Jag själv kände mig inte bekväm med det helt enkelt. Och jag själv är uppväxt med ersättning och är aldrig sjuk!!
Hej! Jag började med puréer till båda mina barn när dom var ca 5 veckor gamla. Dom var ammade men hungriga heeeeela tiden. Flaska vägrade dom hahaha jag hade världens bästa på bvc som sa: det här med att barn ska få mjölk, ur flaska eller tutte, i 6 mån är bestämt av WHO så att vi i i-landen ska vara en förebild för u-landen. Är ett barn hungrigt ska den få mat! Basta! Oavsett ur burk, tutte eller flaska! Sluta tycka och tro och lyssna på alla. Ni känner ert barn bäst!!! För att citera mark i bridget jones: jag tycker om dig precis som du är! ♡
Jag ammade i 2 veckor. Det sög verkligen. Sen sa min BVC-sköterska att bebis behöver inte de där stackars antikropparna. Tydligen överförs antikroppar under graviditeten – bebis hade redan fått mitt brutala immunförsvar som skydd under den första tiden. Hurra!
Bröstmjölk minskar dock risken för öroninfektioner hos spädisar. = inte värt tortyrliknande amningsupplevelse. Nästa barn kan jag dock tänka mig att amma, för att det känns som ett bekvämare val – när det fungerar.
Jag tror att en del (många?) amningshetsare själva haft problem, men inte klarat/fattat att gå över till ersättning. & nu måste de projicera sin ångest på de som flaskar.
Typ liksom det jag tänkt på den senaste veckan. Amningshetsen deluxe. Måste skriva av mig om et’ nån dag. Tack för detta fining!
Min amningshistoria är lite annorlunda här ser jag och jag vet inte om den egentligen passar in men jag berättar ändå. Min dotter ”avskyr” att amma (visst BVC säger att så är det inte men så är min upplevelse) sedan hon var en vecka gammal har hon enbart snuttat minsta möjliga och mest blivit förbannad (jo jag har försökt med allt för att komma på varför). Och som jag önskat att hon kunde ta flaska istället men den tycks hon avsky ännu mer. Ibland får jag liksom tvinga henne att äta känns det som (hon är normalviktig och har alltid varit). Men hon blir mest förbannad om hon ens ser bröstet och om hon inte är vrålhungrig. Hon är 7 månader nu och det har varit jättejättejobbigt. Jag funderar faktiskt på att inte ens amma nästa barn för jag vet inte om jag orkar. Det är en kamp varje gång. Nu har hon börjat äta gröt och lite annan mat och det älskar hon. Min förhoppning är att hon vid 9-10 månader ska kunna äta enbart mat så att jag kan sluta amma. För mig är amning endast ångestfyllt och jag tror att vi båda hade haft en bättre start tillsammans om hon bara hade förstått sig på flaskan 🙂
Med mitt första barn var det precis så som du beskriver att du känner. Han ville inte amma, blev bara förbannad och vrålande illröd. Jag kände mig bottenlöst värdelös varje gång och ändå kämpade jag på och försökte var tredje timme (vi var på neo och hade strikt matningsregim eftersom bebisen var skruttig). Flaskan gick med lite trugande, men den var inte heller särskilt populär. När han var 4 månader började vi med puréer och livet blev en smula lättare.
Inför bebis nummer tvås ankomst var jag otroligt stressad över amningen och hade som du nästan bestämt i förväg att vid minsta krångel är det inte värt det, då ställer jag in mig på att flaskmata. Lilla J kom, kravlade sig upp till bröstet och dockade fast. Amning funkade hur bra som helst från början. Magiskt. Som tur är är ju både föräldrar och bebisar egna individer. Jag var en annan än jag var första gången, jag hade mer erfarenhet (även om den inte var så positiv), hade läst ofantligt mycket om amning för att bearbeta och förstå, och bebisen var också en annan liten människa. Min poäng är att det kan bli bra. Vill man amma så kan det bli bra fast att det gick åt skogen tidigare. Känner man att flaska känns som ett bättre alternativ, då är det det bästa man kan göra.
Blir så arg varje gång jag läser något om amningspressen, för jag vet ju att en del faktiskt inte kan. Jag fick mer eller mindre svälta på BB för att personalen tyckte det var viktigare att jag fick bröstmjölk än att jag alls fick äta – när det inte FANNS någon mjölk att äta. Det är över tjugo år sedan. Har det verkligen inte hänt något SEB dess?
Jag fick tvillingar och inget funka med amningen, alla på bb va på mej och tjata hela tiden. Tillslut bad jag om flaskmatning och pumpade mellan varje mål. Då kom det en sköterska av äldre årgång och sa till mej ” jag har aldrig ammat mina barn och det blev folk av dom med.”
Det var en sån lättnad att någon förstod hur dåligt jag mådde.
Det är synd att amning är så laddat och det känns ibland som hur man än väljer så har man rumpan bak. Det viktigaste måste ju vara att alla får ett fint stöd utifrån vad de valt. Vissa vill/kan inte amma och andra vill. Jag tillhör den senare kategorin och har fått ta en del ”skit” från tyckare och även bvc. På bvc var allt frid och fröjd tills dottern var sex månader sen började sköterskan tjata om att jag skulle sluta. Efter åtta månader rekommendade hon inte amning. Jag bytte bvc och snart fyller dottern två och vi ammar fortfarande och är nöjda med det.
så min upplevelse är att amma är bra men inte för länge. Gör man det betraktas man också som konstig och får höra bådeditten och datten.
Det är dags att inte fästa så stor vikt vad man väljer utan att man väljer det som funkar bäst för just dig och din familj.
Tack för en tänkvärd blogg!
Väldigt bra artikel och fin bild! Att amma mitt barn har alltid varit en självklarhet för mig….tills jag födde mitt son och kunde bara amma honom i tre veckor! Mjölken sinade hur jag än den bara försvann så jag var tvungen att börja med ersättning! Det var jätte jobbigt! Bandet mellan mig och min son var lite svajig dör i början men sedan så blev den bra igen! Denna hets omkring modersmjölk och anknytning till barnet fick mig att må dåligt då alla tjatade till både höger och vänster tills min barnmorska sa åt mig att strunta i det! Jag hade gjort mitt bästa!
Ha det bäst
Dom säger ju att om man helammar så blir inte bebisen sjuk… Men jag känner en tjej vi fick barn nästan samtidigt hon helammar o ändå har hennes påg varit förkyld flera gånger o haft rsvirus. Jag ger min på ersättning o han har varit lite förkyld 1 gång. Bägge barnen är ca 5 månader. Så det där med att bröstmjölk är jättebra , nja tror faktiskt att ersättningen idag är kanonbra
Tack!!! Jag har tom gått i terapi för att försöka komma över skuldkänslorna för att inte kunnat amma mina barn. Ändå gråter jag när jag läser detta…
Jag håller med! Har inte ammat någon av mina två döttrar och var med i tv:s Debatt när den här varningstexten kom ut på ersättningen! Helt vansinnigt! Hur kan man sätta en varningstext på en produkt som inte är skadlig?! Då kan man lika gärna sätta varningstexter på kaffe, läsk, godis och massor av annat!
så underbar illustration. Jag skrev själv ett inlägg om precis samma för ett par dagar sedan och jag tycker det är skrämmande hur hetsen kring amning går emot allt vad hälsa innebär.
Du kan läsa det nedan
http://blogg.loppi.se/frureinhold/2015/05/02/amma-eller-inte/
Ha en fin kväll kram
Provade amma sonen i ca 1dygn sedan fick han flaska (att han sedan var mjölkkänslig åtgärdades lättare då vi ”bara” bytte ersättning så han slapp magknipet). Dottern fick flaska från första målet. Vet inte om jag kan amma, är så otroligt obekväm med ens tanken och att vara ”fastlåst”.. (har inte lämnat barnen till barnvakt nån gång på två år så menar inte att jag ska ha egentid) så jag provade, det var precis som jag trott och för vår familj var det bästa alternativet flaska då jag kunde knyta an till mina barn lättare och jag och mannen tog varannan natt!
Jag tycker det är bra att du tar upp detta louise och att man pratar öppet om amning/flaskning men att döma någon av sidorna är bara dömt att misslyckas, alla gör väl det som är bäst för dem i deras sits? Så naiv är iaf jag att jag tror att vuxna människor kan ta beslut om vad de själva vill.
Jag ammade min dotter till hon var ca 8 mån & älskade det. Jag tycker synd om de som inte vill eller kan amma, men alla ska få göra som dom vill. Det som känns jobbigt nu är att det har blivit så hajpat om det här med flaskmatning. Det är nästan så att vi ammande mammor blir skurkar. Blir nästan rädd att skaffa fler barn o säga att jag vill amma om jag KAN!
Självklart är det lika bra att ge barn flaskan från början. Mat som mat, närhet får nog barnet lika mycket!
Jag tror att de allra flesta av oss som flaskar våra barn klarar oss alldeles utmärkt utan att du tycker synd om oss.
Var inte riktigt så jag menade. Klumpigt skrivet nu när jag läser det faktiskt. Men jag menar att jag tycker alla gör som dom vill. Jag är bara glad över att jag kunde amma. Hade jag inte velat/kunna det hade jag varit lika glad för det antagligen.
Ber om ursäkt om du tog illa vid dig.
”Hajpat om flaskmatning”? ” synd om de som inte vill eller kan amma”, ”ammande mammor blir skurkar”?
Ursäkta mig. men du verkar inte vera så insatt i Sveriges amningspolitik. Amning är det som främjas av hälsovården.Det räcker att läsa texten på ersättningpaketet eller göra ett enkelt experiment: kolla i materialet ni hr fått från din barnmorska och räkna hur många sidore det skrivs om amning och hur få sidor finns om flaskmatning.
Flaskmatande hör att de är lata, att de inte offrar sig för barnen , att de är halvkvinnor (japp, exakt det ordet användes) , att de ”offrar barnet för egentid”. Ingen frågar dig ”varför ammar du?” men en massa vill veta ”Varför ammar du inte?”.
Det finns personal som försöker övertala att amma fast man har sagt att man inte ska göra det.
Man kan få väldens böld men ändå uppmananr läkaren ”sluta inte amma. Ge du flaskas så förstör du allt”.
Visste ni att man får aldrig rabbat på ersättning (förutom när den skrivs ut via apoteket) för att det anses underminera amningen?
jag förnekar att ammande kvinnor träffar på fördomar som att de ej borde amma offentligt eller att det är dåligt att amma mer än 1 år. Men… Detta har knappast med diskussionen om flaskmatning att göra. Amningen fortfarande är ett huvudallternativ som gravida presenteras till, flaskmatning presenteras som en lösning när något inte fungerar. Så jag har svårt för det där martyrskapet ”flaskmatning är hajpad, ammande mammor känner sig som skurkar”
Alla dessa krav och måsten. Jag har också två väldigt olika amningserfarenheter i bagaget. Bebis numero uno var skruttig när han kom, jag var också skruttig och på neo var de snabba att ge napp och flaska. Bebisen ratade boobsen, det kom för lite och för sakta. Ut i det ursexiga pumprummet med gråten i halsen.Ingen berättade att de små droppar jag kämpade fram var egentligen precis vad man kan förvänta sig från början (bebisens magsäck är ju jätteliten när hen är helt ny) utan jag glodde avundsjukt på de fulla pumpflaskor som stod där i kylskåpet på neo. ”Att ge flaska är också ok, men amning är ju bäst”, ”Du är ingen dålig mamma bara för att du inte kan amma, men amning är ju bäst”, ”(fyll i vilken kommentar som helst), men amning är ju bäst” var allt jag hörde. Är inte ens säker på om ”…, men amning är ju bäst” sas alltid, men jag hörde det oavsett. Efter en mycket knölig start (blod, tårar, ångest, vrål, termosar med varmt vatten, flaskor, diska, diska, diska, diska, såriga bröst, svamp i munnen på bebis, mer tårar, finhackad sömn, the list goes on) fick vi till slut till någon form av delamning som fortsatte tills krumeluren själv en dag bestämde att vi skulle sluta när han var 19 månader. Tänk om någon hade hjälpt mig att släppa den pådyvlade prestigen och hjälpt mig att förstå att visst, bröstmjölk är bättre för en bebis än konstgjord ersättning, men amning är inte alltid det bästa för alla familjer. Då hade det kanske varit lättare att bemöta åsikter som att mammor som väljer att flaskmata är lata (vad i h-vete känner jag över detta, för det är tusen gånger krångligare att flaskmata än att amma om det fungerar) och kommentarer som ”nähä, ammar inte du? Nej, man gör ju som man vill (och din bebis kommer att bli puckad och få alla allergier som finns)”.
När jag väntade min andra bebis skrev jag i förlossningsbrevet att ”påminn mig om att jag är mitt i en förlossning och inte om allt kaos som kan komma sen!”. Så kom lilla J, dockade fast, amningen fungerade helt oproblematisk. Magiskt. Jag ammade och ammade. Vi introducerade mat, jag ammade och ammade. Pappan föräldraledig, jag ammade och ammade när jag var med hemma. Lilla J började föris, jag ammade och ammade när jag var med J. Och här någonstans började kommentarerna komma igen. ”Jaha, du ammar fortfarande?”, ”Oj, är han inte lite stor för att fortfarande amma?”. Genom en kompis fick jag kontakt med Amningshjälpen av en händelse. Åh, vad jag önskar att jag vetat om att jag kunde kontakta dem när inget funkade där med min första bebis. Och det är nog mitt bästa tips till alla som kämpar med amning (och vill amma), RING AMNINGSHJÄLPEN! Eller maila, eller messa på fejjan. Jag var beredd på att bli ansatt för att vi kompletterat med flaska med första barnet, men oj vad jag blev bra bemött. Och just att ”visst, bröstmjölk är bättre för en bebis än konstgjord ersättning, men amning är inte alltid det bästa för alla familjer. Alla familjer och bebisar mår bäst av att få stöd utifrån sina förutsättningar” var vad jag blev mött av där. Det här ser ju nästan ut som reklam för Amningshjälpen inser jag nu, men för mig var det värt så himla mycket bara att få bli bekräftad i hur himla skitjobbigt det var i efterhand (Agneta på Amningshjälpen i Umeå, du är fantastisk!). Sedan har det varit mycket värt att bli stöttad i att välja att fortsätta amma så länge både jag och lilla J vill. Jag ammar fortfarande och J blir 3 år i sommar. Han ammar en slurk och myser på morgonen och sedan en slurk på kvällen innan han somnar. Är jag inte hemma så ammar han inte, det är ingen biggie. Det funkar för oss just nu.
Det här blev lite långt, men avslutningsvis: TACK Loise för att du nyanserar denna debatt lite, mycket välbehövligt!!
Jag kämpade i 2 dagar sen gav jag upp. men jag mådde inte dåligt för det tvärtom. Mannen och jag tog varannan natt dom första månaderna så jag sov ju som en kung varannan natt iaf 🙂 Sen det också att dottern inte bara var bunden vid mig utan mannen också kunde mata så hade jag friheten att kunna hitta på saker själv eller med kompisar, träna osv. Min dotter började gå när hon inte ens var fyllda 10 månader och varje bvc besök säger dom hur tidig i utvecklingen hon är. Om vi bestämmer oss för en till i framtiden så kommer jag välja bort amningen direkt.
Bra skrivet!!
Hej! När jag födde min flicka gick något snett (har fortfarande inte fått förklarar för mig vad 10 månader efter) och jag opererades 5 timmar efter förlossningen. Kunde inte sitta ner när de tvingade in oss på en jävla amningskurs. ”Jag kan inte sitta på en stol, måste jag gå på kursen?” Undrade jag. ”Lilla vän, ingen kan sitta!” Fick jag till svar. Visst fan satt alla fint på sina stolar medan en annan halvlåg. Hatade att vara på BB så vi åkte hem redan efter en dag. Kom hem och ammade ungen hela hela tiden, vid 19 skrek hon i 5 timmar och vi fattade inget. Ringde till bb men de sa att jag bara skulle amma på. Kl 1 ringde vi min mamma som frågade vad vi höll på med och kom med en tetra ersättning. Min dotter blev tyst, glad och mätt. Påpekade att det stod på tetran att amning är bäst. Min mjölk kom igång efter en vecka, jag låg och ammade dygnet runt (kunde fortfarande inte sitta) och fick förlossningsdepression. Min man bad mig sluta amma, jag bara grät och ammade hela dagarna. Tillslut kom det ju igång men till vilket pris.
Undrar än idag varför alla på BB/BVC/NEO är så på om amning? Tycker inte att det finns direkt konkreta bevis för att amning är så mkt bättre?
Blev uppläxad av en mamma på öppna förskolan som ammade som 1 åriga son. Han åt inget annat än bröstmjölk. Hade missat hur många BVCbesök som helst pga sjukdom. Han var ofta sjuk. Min har varit förkyld 1 gång trots att jag bara ammat 3 månader. Blir inte klok påt!
För mig funkade inte amningen alls. Jag satt bara och grinade och mådde skit. På BB tjatade dem om att jag skulle försöka och försöka. Gick 2 hela nätter runt på BB med en unge som var jätte hungrig och som vrålskrek. Tillslut sa jag bara att nej nu vill jag flaskmata! Detta att det skulle ge sämre anknytning är skitsnack! Jag tog till mig min son mkt lättare och mådde mkt bättre när jag fick sitta med honom nära och mata med flaska. Får jag fler barn kommer jag säga direkt att jag inte vill amma. Det är helt enkelt inget för mig. Tycker det är obehagligt.
Jag kämpade och slet med amning och pumpning med första barnet i en månad. Han ville inte ta bröstet alls och åt varannan timme så om jag inte matad så pumpade jag. Efter att inte ha sovit mer än 4 timmar per dygn i över en vecka bröt jag ihop och tvingade pappan att köpa hem ersättning. Äntligen fick vi en mätt och glad bebis och även jag blev glad av att kunna göra annat än att sitta fast hemma.
Med tvåan ville jag ändå försöka amma då jag tycket det var meckigt att släpa med flaskor och pulver överallt och den här gången fungerade det från start.
Summa summarum, jag dömmer ingen. Alla mammor (pappor) ska göra det val som känns bäst i
Tack!
Jag kunde inte amma och det första halvåret ville jag bara gråta när jag såg den satans varningstexten. Jag skämdes för att göra i ordning flaskan på offentliga platser och kände mig riktigt kass. Men skulden försvann så småningom, Rasmus växte som han skulle och är en frisk och pigg kille. Nästa gång sätter jag silvertejp över varningstexten.
Du är så underbar!! Jag är verkligen för amning, men om det inte fungerar så är det så SJUKT att mamman ska få skuldskänslor och nästan tvingas fortsätta försöka. De borde ge pepp och uppmuntran istället!!
Bravo! Bravo! Bravo!!! Alltid lika bra texter, sa valskrivna och valformulerade, men framforallt kloka, nyanserade och vettiga asikter som fors fram pa ett sådant bra satt! Kram! x
Det enda man matas med på MVC är amma amma amma, man får inte höra att det är ok att ge ersättning om amningen skulle krångla. Jag slet som ett djur för att få amningen att funka med min första, såriga bröstvårtor, man drog sig nästan undan när hon skulle ta bröstet för det gjorde så ont. Och skammen man känner sen när man till slut (alldeles för sent) ger upp och ger ersättning.. Min BVC-sköterska sa: ”Ja, på MVC pratar de om amning, sen när det inte fungerar så är det vi som får ta hand om det! ” Det är inte bara att lägga ett barn till bröstet så funkar det. Funkar för en del, andra inte. Skammen när det inte fungerar måste bort! Alla v e t att amning är det bästa, man behöver inte få det nertryckt i halsen.
Fan jag blir så helt galen av all jävla moralism kring detta! Jag har sex barn, tre helammade tills jag nästan dog och de tre sista fick flaska och tutte från sekund ETT. Jag fick onda ögat på BB vid barn fem. De talade om för mig att ersättning gavs bara på läkarordination. Då väste jag att jag ta mig tusan var läkare och jag ville sova! Då fick man 15 ml i en kopp och de såg ut som om jag skulle ge barnet arsenik. På KS!! Sista ungen föddes tyvärr på samma ställe och då hade vi med oss egen så man slipper förklara sig inför idioter.
Vi lever inte på stenåldern och hur i helvete (oooooooo nu osar det svavel här, ska försöka dra ned på svordomarna) kan man ha mage att säga åt andra föräldrar vad de ska göra? Det finns kvinnor som inte KAN amma, deras bröstvårtor poppar som popcorn och blöder istället för att ge mjölk till barnet. De fortsätter amma för att det ska vara det bästa för barnet fast de nästan skriker när de gör det. Hur blir det med den anknytningen??
Vissa kan inte amma, andra vill inte, en del mammor dör när de föder barn som sedan växer upp till normala individer som kan anknyta till andra än mamman. och precis som i inlägget, det kan behövas mer än EN person vid rodret.
Det är väl en lysande idé att ge papporna en chans eller för den delen en annan förälder som inte kan amma att anknyta till barnet så de fattar hur mycket arbete och vilken galet stressande situation det kan vara.
Jag tycker vidare att allt tjafs om vem som ska vara hemma när och hur länge skulle bytas mot att BÅDA föräldrarna MÅSTE vara hemma, säg de första tre månaderna och sen förbjuda heltidsarbete första…sex åren (eller jag är inte så galet rabiat som det låter, eller JO det är jag nog banne mig!). Barn är allt, vår framtid och att bränna ljuset i båda ändar som vissa av oss gör nu håller inte.
För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras!;)
Anna
Håller med föregående talare. Tänk om vi fokuserade på att låta papporna knyta an till barnet och släppa in dom i att ta hand om sina barn. Med första barnet var maken pappaledig från 4 mån och deras anknytning är super. Med nr 2 gjorde vi tvärtom. Nu har vi båda fått erfarenhet av att vara hemma med liten bebis och ta ansvar för större barn och hem. Visst har det krisat men med hjälp från familjerådgivningen redde vi ut det och står starka tillsammans. Amningen funkade inte men barnen mår bra ändå.
Jag ammade min store son i 9 månader, så här i efterhand så var det förmodligen ett väldigt kasst beslut av mig. Han skrek konstant och jag gick ner massor i vikt och mådde fruktansvärt. Själva amningen gick bra men jag tror inte att han blev mätt, fast det fattade jag inte då. Dessutom var han född 8 veckor för tidigt så amningshetsen blev helt hysterisk på neo. Sjuka bebisar mår ju bääääst av bröstmjölk. Nu för ett år sedan fick jag tvillingar. Jag förlorade massor av blod och var dessutom inlagd 3 månader innan de kom pga en massa komplikationer. Faktum är att jag pumpade första två veckorna, helt idiotiskt med tanke på mitt tillstånd, men amningshysterin på neo är verkligen galen. Efter de två veckorna bestämde jag att ”nej, jag orkar inte ta hand om mina tre barn (under två år, storebror var 1 år och 10 månader när de föddes) om jag ska behöva amma också”. Så jag slutade. Bara sådär. Fördelen är att det är sällan någon dömer mig, jag har ju tvillingar. Och faktiskt var det mindre själviskt av mig att ta till ersättningen den här gången än det var att amma första gången. Tvillingarna har dessutom mycket bättre anknytning till pappa än vad deras storebror har/hade då. Hoppas verkligen att folk vågar göra precis vad som passar i deras liv!
Jag helammade i 4 månader och hade ändå dåligt samvete av att behöva köpa ersättning för att stödmata! Sjukt egentligen.
Ludvig nu 3 var superdålig på att amma, och när han blev 4 månader gick han ner i vikt. Då åkte jag till Ica för att handla ersättning och jag minns hur jag skämdes och tänkte att folk som såg mig vid hyllorna skulle dömma mig och tycka jag var en dålig mamma. Så himla sjukt ju! Snacka om att man blivit inlärd att känna skam när amningen inte funkar!
Med Filippa nu 1,5 år funkade amningen toppen i över ett år och det var jag överlycklig för. Främst därför jag är för snål för att betala för mat som jag kunde fixa fram gratis. 😀
Ååååååååååh vad bra skrivet!!! Jag försöker att inte ha dåligt samvete, men mitt i natten när man tar fram ersättningen kan det ibland vara så svårt. Nu är han lite större och äter vanlig mat istället, men ibland kommer amningsfrågorna ändå och då känner jag mig alltid lite kass (fastän jag vet att han har det hur bra som helst).
Är så glad att jag hittat din blogg! Tänker ofta på dina fantastiska bilder och kommentarer när spegelbilden skäller ut sin dömande ägare. Så bra!
Det går inte skriva nog många gånger om det.
Jag skrev ett inlägg om det tidigare.
Amningshysteri!!
http://www.lattefarsor.se/amningshysteri/
Hej, Louise. Måste börja med att säga TACK så himla mycket för dina inlägg, teckningar och ENORMA energiboosten du ger mig varje dag – jag känner igen mig i så många fall och ville i helgen bara maila dig och rita det jag just upplevde, för uh då ville jag verkligen bara dö så orkeslös 🙂
Men ang ovan – jag håller så med! Jag ogillade amning direkt. Kände mig bortlånad, blottad och obekväm på alla vis. Mitt prematurbarn fick sondmatas och ammas (!) och pressen från alla håll var så hård att jag ville bara krypa undan. Nästa barn, också prematur, stod jag på mig snabbare och var tydlig med att jag inte tyckte om det förra gången. Fantastiskt nog släppte pressen direkt, och allt var ”på mina villkor” till följd av att jag kunde stå ut lite till. Jag ammade mina barn lika länge och alltid känt mig nöjd med det. Gladligen tog andra barnet flaskan som extra käk och blev plötsligt en mer nöjd bebis. Hade jag vari tuff och testat det med första hade jag mått bedrövligt mycket bättre och hon med.
Heja ärlighet, stöttning och uppmuntrande till alla individers val – ”Bara DU mår gott” som min BVC sköterska säger. Tack Louise!