nu vill jag inte att bloggen skall bli en bebisblogg, men jag känner att lite debatt kring ett hett ämne är precis vad som behövs. En vän till mig länkade en artikel om just amning och om hur VIKTIGT det är enligt många att man måste amma och det är det enda rätta. Det går minsan inte att knyta band till sitt barn med en falska etc etc. Ni kan läsa om artikeln HÄR. Jag var ju tvungen att lämna en kommentar.
Blir så irriterad på alla moraltanter som hetsar så kring amning. Jag tror inte det finns någon mamma som inte vill amma, men verkligheten ser lite annorlunda ut och amning är allt annat än enkelt. Med H funka det inte alls och hon fick ersättning redan på BB medan med C funkar det bra. Det är så synd att vården är så olika och att inte fler tar kommandot, främst med förstföderskor och stöttar istället för att sätta upp någon moralvägg och skapa ångest och otillräcklig känsla. Min Mvc sköterska sa något väldigt bra innan C föddes, att det viktigaste av allt är att dy och barnet mår bra. Mår du dåligt blir också barnet påverkad.
Nä skärpning alla moraltanter, uppmuntra istället för att skapa onödig ångest, Hailey är idag 4 år och har inte varit speciellt sjuk snarare tvärt om och hon har ätit ersättning sen dag 2 blandat med bröstmjölk i ca 4 månader 🙂
Fråga: vad har ni för erfarenhet av amning och har ni upplevt ångest och otillräcklighetskänsla? Dela gärna med er av era erfarenheter!
Hade inte kunnat säga det bättre själv! Är såå otroligt trött på dem som ger än dåligt samvete för att det helt enkelt inte funkar med amningen. Med Emelia krånglade det redan på BB bara för att hon var förtidigt född och hade inte riktig sugreflexen, ammade till 10veckor. Alisia var helt underbar att amma, funkade tills mjölken sinade vid 6 mån. Och med Azalea har det varit krångligt från 1mån till 4 mån då jag tillslut gav upp och nu funkar ersättningen fint. Men har fortfarande dåligt samvete över att inte kunna amma just för att man läser och hör alla prata om att det är det bästa och inget kan mätas mot ren amning. Gällande kontakten och näringen. Hade jag kunnat så hade jag ammat givetvis mer men nu är det som det är och inte har jag sämre kontakt eller sjukare barn för det 😉 det ska kännas bra för båda också, inte bara än massa stress..