I marsnumret av Vi Föräldrar finns en artikel om bebisspråk. Hur pratar man med barnen och med varandra?
Bland annat står det att många inte tror att de pratar annorlunda med barnen än med vuxna fast de gör det. Jag kan nog tillhöra den skaran lite… Nä inte pratar jag väl på annat sätt med Märta och Maja än med Mattias? Eh jo. Det gör jag.
Jag har ju den så kallade honungsrösten väldigt ofta med barnen. Kanske borde ha den lite oftare med Mattias…
Fast nä. Bebisspråk är gulligt på bebisar. Punkt. Ja det är faktiskt ljuvligt att lyssna på dem när de pladdrar. Kan man stanna tiden? Vissa ord vill man ju aldrig att de ska sluta säga. Mina favoriter just nu: ”fjuttus” – Märtas ord för ”frukost” och ”ninnanä” – Majas ord för ”sitta knä”.
Vad har ni för tankar kring bebisspråk?
Och vad säger era knodds för ljuvliga saker där hemma?
Jag fick teckna till artikeln i Vi Föräldrar. Superkul uppdrag med följande resultat: 
Eatballs om köttbullar
Majskuk om majskrok
Myssis om både musli och mössa
Och så klam och push såklart
När min äldsta var liten var det ”vök” och ”mängelen” (mjölk och välling). Något han kan säga fortfarande när han är ledsen och behöver gos är ”oppa mamma golvet” (vara i min famn när jag står upp haha). Skriver upp alla roliga uttryck och min stora tycker det är jätteroligt att höra vad han sa som liten.
Sonen som är 2,5 år säger en hel del ord som ibland bara förstås av oss tre hemma.. Här är en lista på tio ord som tillhör favoriterna (utan inbördes ordning):
Lallon – Kudde
Lollan – Knorran (ena katten hemma hos oss)
Lubbo – Duplo
Lilo – Flygplan
Packa – Macka
Bessum – Ketchup
Pickapiga – Nyckelpiga
Pigo Dota – Diego och Dora (barnprogram + tryck på blöjorna, så blöjor = pigo dota också..)
Lol – Korv
Äggs – Kex (ägg utan s på slutet är däremot just ägg som i .. hönsägg).
Nu när jag tänker på det så är nog min favorit ”Fiifi”. Det är vad han kallar sig själv, av oss vuxna kallas han Filip eftersom det är vad vi valt att han ska heta. 😉
Angående bebisspråket så kan jag säga att jag pratar bebisspråk med djur (tex mina katter..) men sällan med bebisar. Envisas med att lägga till de ord som ”fattas” i Max-böckerna tex eftersom det tar emot att läsa rakt av som det är .. :p
Mitt barn är 7 1/2 månader så än är det mest intensiva pruttljud (med tillhörande salivspray) men ämnet fick mig att minnas mina systerdöttrars (nu 17 & 20 år) roliga ord som små. Jag ringde en dag & fick prata med den ena som glatt berättade att ”-Mamma dissar & pappa dassar” (diskar resp dammsuger). Men roligast är nog att vi fortfarande kallar en vän till familjen för ”Pippen” trots att hon heter Lisbeth….
Min snart tvååring har världens bästa ord för dammsugare; Dangdosa.
Med betoning på Dang.
Låter helt underbart när han säger det! Och då blir givetvis att man dammsuger till att ”Pappa dangdosar!” 🙂
”Ottome döjjen!” sade äldste sonen när han inte fick upp en dörr, det hänger kvar nära hjärteroten hos oss vuxna. Löjk (mjölk) sade mellansonen, den hänger med än (bland oss vuxna)… 😀
Dottern använder J istället för R – ALLT är gulligt som kommer ur den lilla munnen, jag har inte hunnit spara undan någon favorit ännu men ”mankaker” som hon kallar pannkakor är en kandidat. 🙂
Det är HELT förtjusande med barnspråk, hos barn. 🙂
Nu har vår tjej lämnat bebisorden (tyvärr, dom var en stor källa till fniss här hemma), men favoriter jag minns är mengel = välling och sloffa = våffla.
När min äldsta var liten sa han också ”mängelen”! 🙂
Addepadden = Ipaden. Det har vår unge slutat med, men inte vi föräldrar 😀
Ha, ha underbara ord! Både dina och de som kommenterat! Babbong säger vi fortfarande till ballong. 🙂 Bönk = mjölk. Kottarna = skor (som min storebror sa) Tack för din roliga och äkta blogg! /Stina
Jag tycker det är synd att bebisspråket har så dåligt rykte! Då jag läste svenska språket på universitetet fick jag fördjupa mig lite och det gav mig nya insikter.
1. Man pratar med ljusare röst för att barnet då förstår att det är till denne man pratar, de reagerar på högre toner och det är inbakad i vår biologi, vi pratar ljusare med spädbarn. Det lyfter barnen som samtalspartner och de märker tydligt att andra vill prata med dem.
2. Vi använder en ordsuppbyggnad som är den enklaste att säga, mamma och pappa är slående ”riktiga” exempel medan vovve, kisse, Pippi osv. är bebisord med samma uppbyggnad. När barnen kan prata ”riktigt” får de självförtroende och vågar prata mer, att kunna säga vovve och folk utanför familjen förstår istf att säga huhu och mamma måste förklara att det är hund.
Sedan blir jag också galen på föräldrar som frågar sin treåring om de vill ha lelle (välling) i kackan (flaskan), poängen är ju att det fasas ut när barnen blir mer tränade i uttal och grammatik. Att prata bebisspråk är att minska glappet mellan barnets tal och vårt vuxenprat, när barnen sedan överbyggt glappet ska man också lämna bebisspråket.
Det är ju också därför Max-böckerna och liknande är skriven på ”bebisgrammatik”, för att minska klyftan.
Kanske annan röst, men i stort sett som vanligt när det gäller meningsbyggnad och ordval. Ibland kanske jag förklarar om jag använder ngt svårare ord. Stora är 3 år och pratar mycket bra, långa kompletta meningar.
Med bebisen är röstläget definitivt annat än till vuxna.
Jag pratar på ett annat sätt med mitt barn som är ett år, ja. Det kommer bara naturligt. Magkänslan säger åt mig att det är rätt. Varför skulle vi annars göra det instinktivt?
Jag tror inte alls på att använda bäbisspråk när en pratar med sina barn. Vi har två barn, varav ett är gravt hörselskadat, och vi har alltid pratat med dem på ett vuxet sätt. De är tvåspråkiga och den lille, med hörselskadan, ligger långt framme i sin talutveckling. Detta tror jag är ett direkt resultat av att vi haft en medveten språkstrategi där bäbisspråk definitivt inte ingår.
Absoluta favvoorden hos treåringen just nu är nömk för mjölk och moolk för milk. Gölligt värre!
Jag pratade nog mycket bebisspråk tills barnen fyllde ett år ca, sen fick jag lägga ner det för helt plötsligt så pratade min dotter bättre än vad jag gjorde, haha!
Favvordet just nu är suschuu, vilket betyder russin och sägs med världens minsta gulligaste mun ihopdragen likt en vissling.
Åh, älsk på sådant!
Min favorit är ”ja osså !” som sägs hela tiden.
Tommig, Nacknicka och herr e-son ❤
Barnets favoritsång är ”Snicke hoppla” dvs Du käre lille snickerbo. Mitt favvoord är nog ”pödda” som ju är bra mycket snabbare att säga än sköldpadda.